The Mercy Suck

Skäms på mig för att jag inte uppdaterat på över en månad!! Har helt enkelt haft lite mycket att göra och inget spännande som hänt, men nu så!!

Jag vet att jag tidigare lovat att berätta vad som hände med drömkillen jag skrev om i somras. Det tänker jag dock inte göra nu. MEN!

Igår kväll såg jag att han var online på msn. Vi har egentligen inte pratat sen Aug men fick väl något infall och skrev hej och frågade hur julen varit och lite sådär. Båda beklagade sig över hur förkylda vi var och småpratade lite.

Av någon anledning började han prata om att han hittat några bilder och sms från mig när han rensade mobilen, vilket han tyckte var lite kul. Och jag tyckte det var kul att jag roat honom :P Sedan började han noggrannare beskriva en diskussion vi haft om när vi skulle ses. Eftersom jag konstaterat att jag pratar så mycket var min tanke att han skulle få tyst på mig genom att stoppa något i munnen och sen få chans att berätta om sig själv he he om han nu kunde medan jag tillfredställde honom.

Väl inne på denna diskussionen blev det mer och mer snuskigt och jag tyckte han var elak som fått mig på dessa tankar när han vet hur mycket jag gillar att tillfredställa och jag frågade honom om han ville vara mitt mercy suck ;-) Det kunde han ju inte tacka nej till he he. Sagt och gjort började vi planera dag och plats efter att ha bekräftat att båda var seriösa med idén.

Efter ytterligare prat om hur vi skulle ses och hur jag skulle suga av honom, vad mer som ev skulle ingå osv insåg vi att vi inte ville vänta med vår fina idé. Så det hela slutade med att jag åkte hem till honom halv ett inatt =P

Snackade en liten stund. Liksom hur inleder man något sånt? När man varken hånglat eller haft sex innan. Kom in till sovrummet iaf och han va mindre blyg och slängde av sig kläderna och kröp ner och sedan gick det rätt naturligt ändå. Började retas och smeka osv och sedan kom vi till stånd med det som var sagt ha ha..

Riktigt kul var det. Jag som älskar att tillfredställa och retas. Höll på att driva honom till vansinne i nästan en timme skulle jag gissa. När jag viska i hans öra och frågade vad han ville att jag skulle göra med honom kom det bara ett kvävt fortsätt medan han klöste mig på ryggen. Det hela slutade med att han fick komma iaf och efter det var väl båda rätt trötta.

Blev ju inte mycket mys eller så direkt. Han höll om mig en stund men sen blev det för varmt och sedan sov vi i varsin ände av sängen resten av natten. På morgonen låg han och huttrade efter att jag snott täcket så jag höll om och värme han lite medan klockan gick på repeat. För han skulle ju jobba idag *suck*. Sedan smekte och lekte jag lite till med honom fast inte hela vägen he he. Min baktanke var kanske att han skulle sukta efter mer om jag lämnade honom otillfredställd.

Känns bara så overkligt som att det inte nästan har hänt för att det var så absurt. Speciellt med tanke på att vi fortf inte ens kysst varandra och inte haft sex (samlag) heller. Wierd. Gick till bussen ihop och skildes med en kram och inget mer. Och jag tror ärligt talat inte det blir mer än så heller.

Då kan man ju undra vad jag fick ut av detta, men jag älskar ju att tillfredställa. Samtidigt så känner jag att jag fått testa honom lite. Att jag sedan sommaren gått och suktat efter honom och hans kropp. Nu känner jag att det känns jäkligt lugnt. Att det iom detta kan kännas överspelat. Inte för att vi pratade så mycket inatt, men känns ändå som jag lärde känna honom lite bättre och kom fram till att nej vi skulle nog inte passa så bra ihop trots allt som jag kanske tidigare trott.

Galen upplevelse var det allt iaf och jag kommer inte ångra den!

Avtändande

Nej nu får det nog vara nog med toyboyen. Känner inte att det ger mig så mycket. Nu har vi träffats flera ggr så har han inte varit sugen och när han dessutom är så tyst i sängen när det väl blir något känner jag att jag inte får någon bekräftelse. Känner mig helt enkelt inte så attraktiv med honom och det blir man ju inte så kåt av... Det är fint att mysa och sova ihop men sexet ger mig ingenting.

Sen stör jag mig alltför mycket på honom också. Han har verkligen ingen självdistans. Hatar folk som inte kan fula sig! Jag skall ha temafest på lördag och han kan bara tänka sig att klä ut sig om han får vara snygg typ... Tråkig jävel! Dessutom blir det ibland alltför uppenbart att han är 4 år yngre vilket i sig inte är så tändande...

Så nej det får nog vara nog

Klargöranden

Har de senaste dagarna varit lite nojig och känt att jag verkligen borde prata ut eller iaf klargöra saker med toyboyen. Speciellt då han var lite undvikande i veckan. Jag vill inte ge fel signaler varken så att han tror jag vill mer och blir besviken eller tvärtom att han tror jag vill mer och blir rädd och drar sig undan.

I vart fall snacka vi lite på fb-chatten ikväll och kom väl in på ämnet att jag skämmer bort honom med mat när han är här och jag skrev att det är lite min grej. En sak jag saknar som singel att inte ha någon att skämma bort. Varpå han svarar att han tyckte jag marknadsförde mig väl som den perfekta flickvännen.

Såg min chans att klargöra saker varpå jag skrev;
Men varför ljuga. Jag är den perfekta flickvännen även om jag inte har för avsikt att bli din.

Fick till svar: Skönt att höra. Jag föredrar att va singel =P

Så jag kände att jag kunde pusta ut lite, men för att förtydliga ytterligare passade jag på att svara att jag förvisso gärna vill ha ett förhållande men inte med honom och att jag är sån sucker för mys och närhet och vet att det lätt kan tolkas fel.

 

Hade för övrigt mysigt här inatt. Laga mat och kolla på film ihop. Skeda på soffan och sen sov han är. Han ser alltid till så jag kan ligga på hans arm och jag får nån att pussa lite på.

Sex med Rambo =)

Nu är jag trött och orkar inte skriva så mycket som jag tänkt mig. Håll ut!

Åkte på möte i norrland i helgen. Trevligt! Lärorikt! Fest igår. En del alkohol. Skön fylla.

När jag börjat ge upp hoppet om någon snygg kille dök det upp ett gäng killar i rambostil. Jag är svag för såna där manliga grejer. Snygga armar, lite macho.

Vi börja snacka.. Eller nej han försökte snacka med mig, men jag varken hörde eller förstod vad han sa på sin breda norrländska. Visade sig vara från Gällivare he he. Hångla. Drog hem till honom. Han var dock alldeles för full, vilket dock inte märktes, för att det skulle kunna bli något bra av det hela. Så vi sov på saken och körde lite morgonsex istället.

Omg! Han var grym på att smeka. Jag låg där och tog emot med hans fingrar inne i och utanpå och njöt som en galning. Fick be honom stoppa eftersom jag ville göra det skönt för han med. (när jag kommit tappar jag liksom suget och blir så jävla trång att det inte blir så skönt att föra in något efteråt). Anyway han fick det skönt och avslutade senare det han börjat med. Trodde nästan jag skulle komma av enbart g-punktsstimulering vilket definitivt inte hänt förut.

Fick lite dåligt samvete som bestämt att träffa toyboyen ikväll. Lite smutsig :P Dock fick jag sms att han var trött och inte orkade, vilket kändes rätt skönt. Fast he he borde ju upplevt grejen med två olika på 24 h =P

På tal om olika är de så sinnsjukt olika. Toyboyen är självsäker på sig själv och sitt utseende samtidigt som han är rätt pryd, tyst och lite tafatt. Förvisso en jävel på att slicka =) Men det blir inget dirty talk där inte och jag blir så sjukt störd av att han inte visar något utåt när man tillfredställer honom.
Detta var raka motsatsen. Någon som visste vad han gjorde. Det som sades blev aldrig awkward. Och en norrlänning säger aldrig mer än vad som behövs. Och jag bara njöt av att tillfredställa honom.

Hmm blev visst mer skrivit än jag först trott. Nu sova!

Min toyboy

Sorry nu var det längesen igen. Har inte haft tid och ork att skriva då jag varit förkyld senaste veckan.

Av rubriken att döma kunde jag visst inte hålla mig borta från småpojken ;-) Han smsa mig i onsdags och fråga om jag ville ses.. Hade ju inte tänkt träffa honom igen.. Meeeen i ett svagt och ensamt ögonblick bad jag honom komma över. Mysigt! Han sov hos mig. Sen blev jag sjuk, men inte han.. Grrr!

Fest och grejer i helgen och han åkte till landet, men sen när han kom tillbaks i söndags var han förbi här igen. Åt pizza ihop, fast sen drog jag på bio med kompis så han blev dissad. Istället var han här i måndags kväll. Riktigt nice sex, men sedan fick jag sjukt ont i magen under natten vilket slutade med att jag kände mig tvungen att skicka hem honom kl 4 på natten :P Tur han bara har 100 m hem iaf.

Han har förlåtit mig iaf :P

Men vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Det är trevligt och mysigt och sådär. Jag är ju så jäkla närhetsberoende. Och sexet är helt ok frånsett att han är så jävla tyst vilket stör mig som fan!! Ser honom inte som boyfriend material nånstans. Och nej det beror inte bara på åldern! Vi är bara så olika. T.ex när han ska förklara allt till tusen. Typ om han inte svarat på ett sms på några timmar skriver han en lång förklaring att han glömde mobilen hemma osv..

Det i sig gör mig orolig för hur han ser på saken. För jag kände först att det var jävligt soft från bådas håll. Men vissa grejer gör mig orolig att på nytt hamna i samma situation som med grannen. Jag vill vara säker på att vi är på samma plan så att jag inte sårar någon igen. Förvisso är båda vuxna människor och jag försöker hela tiden vara öppen med att jag inte ser det som något romantiskt. Men jag vet också att min mysiga sida kan få det att verka som jag känner mer, vilket jag inte gör.

Blir så lätt beroende bara. Det är så bekvämt att ha någon nära som kommer hit och sover som man kan krama och pussa på och känna lite trygghet och allt det där man saknar av ett förhållande.. Blä!! Får se hur detta utvecklar sig!

Dagens skratt

Beställde hem sexleksaker förra veckan och idag skulle jag åka ner på stan för att hämta dem. Kommer in på utlämningsstället och berättar att jag ska hämta paket och vilket nr det är. Han går in på lagret och börjar leta och frågar "Vad är det för något?", vilket man förstås kan fråga eftersom många paket och påsar har namn på sig som HM, adlibris, nelly osv.

Blev ju helt ställd, men till slut kläckte jag ur mig nånting om att det troligtvis var en låda och inte något mjukt =P När jag väl fick paketet stog det Doggie.se med stora klisterlappar över hela paketet.. Jag som läst att det skulle vara diskret försändelse. Fick lite panik. När jag väl kom hem hittade jag utöver mina grejer reklam för just doggie.se som visade sig vara en nätbutik med hundkläder he he. Tydligen samarbetar väl vuxen.se (som jag beställde från med dem :P )

Kanske hade varit roligare att bara säga att det var sexleksaker och se hans reaktion eller ännu bättre precisera sig och säga en slickmaskin och en rabbit ha ha ha.

Bilder finns nedan. Recensioner kommer senare.

Saknad av betydelse

Dagar som denna inser man vad man inte har, vad man saknar. Och det är inte att kramas med en främling man inte bryr sig ett skit om. Ja det var ju trevligt och mysigt på sitt sätt. Men det betyder verkligen ingenting och jag bryr mig inte om han det minsta.

Frågan är vad som är värst. Ingen närhet eller närhet med någon obetydelsefull.

Jag är ändå rätt avslappnad med de flesta även om det bara blir för en natt. Men ibland så saknar man bara så mycket någon som uppskattar en för just den man är. Som gillar ens småknäppa sidor och som tycker om än just för dem.

Med en kille uppskattar jag både att vara omhändertagen och vara omhändertagande. Det är stunder som gör mig lycklig att göra saker för honom. Laga hans favoritmat, ge honom en härlig avsugning, whatever. Men jag gillar också att vara hans lilla flicka att ta hand om. Som håller om och skyddar. Tänker på senaste How I Met Your Mother-avsnittet där Robin var sur på en tjej som var just sådan, hjälplös. I vissa situationer är jag kanske könsstereotyp, men jag är svag för det där.

Längtar, saknar!

Självförtroendedipp ledde till något dumt

Palle här kommer utlovad update!

Ja det blev ju utgång igår. Var ju rätt småfull när jag drog mig neråt stan. Så det började bra. Träffade mina vänner där. Sen blev det att vi stod i kö och knödde en timme. Det är alltid segt, men kunde ju va värt det..

Dock redan i kön när man kolla sig omkring kände man att shit vad folk är unga här... Men det kanske fanns bättre där inne... Det gjorde det inte! Nog för att jag haft lite åldersnoja senaste tiden eller iaf skojat om det. Men detta vara första gången jag seriöst kände mig gammal!!

När man spanade runt dansgolvet och såg tandställningar och finniga småkillar typ... Usch! Det var inte ens värt det för ett hångel. Inte för att de kanske var så fula utan bara för att man kände sig som en pedofil som spana på dem. Kände mig som den pinsamme äckelgubben man brukar ha midlidande för när man är ute...

Och när jag gick hemifrån kände jag mig ändå jävligt snygg. Hade duschat, rakat benen, fixat håret och lagt ner en del energi på sminket osv. Men där ute kändes det knappt som någon tittade efter en.. Troligtvis av samma orsak att jag var alldeles för gammal för dem... Uhhh riktigt illa var det. Min kompis som vart där förut skämdes för att ha dragit med mig eftersom det aldrig varit sånt fjortishak de andra gångerna hon vart där.

Det sluta med att vi gick till Burger King och tröståt. Sen kom jag hem vid 2-tiden och började snacka med killen jag vet är intresserad av mig. (har skrivit om honom här tidigare). Så det slutade med att han bjöd över sig själv. Vi satt och snacka några timmar sen hade vi sex.

Vad gör man inte för lite bekräftelse?... Jag visste ju att det skulle hända förr eller senare bara jag var tillräckligt uttråkad. Grejen är liksom att han är 4 år yngre och jag tycker inte han är så snygg heller och lite för dryg Sthlm:are dessutom... Men jag slapp sova ensam och sexet var helt ok.

Största problemet var bara att han var så jävla tyst. Nu är det ju inte så att jag vill ha en porrfilmsstånkande tysk i sängen. Men lite gensvar hade ju suttit fint. Typ veta om han uppskattar det. Att inte änns höra när han kommer tycker jag är rätt avtändande. Speciellt eftersom större delen av min njutning sitter i att tillfredställa killen. Så det slutade med att jag blev avtänd av att liksom inte veta om jag gjorde det skönt för honom eller ej. Han fick ju inte mig att känna mig så het då liksom.

Men i slutänden var det väl ändå värt det. Vi hade trevligt. Låg och snacka en del och myste osv.Lite närhet behöver jag alltid. Dock försvann hela denna dagen iväg när jag hade tänkt plugga.. Ja så går det igen.

Så får vi se vad detta leder till. En ny granne kanske? ;-) Han bor ju 100 m härifrån he he. Smidigt om man vill ha någon att sova med iaf... Och han känns definitivt inte så invecklad som den "riktige" grannen...

Dansa din djävul

Kvällen tillbringades med vin och glass framför tvn tittande på Så mycket bättre där de tolkade Thomas Di levas låter. Vilket fick mig att förstås sätta på dem på spotify. De funkar perfa efter några glas vin :D

För ikväll bär det ut.. eller utför. Nej det får vi inte hoppas. Har jag avslöjat mig att jag inte har 0 i promille längre? Iaf så lyckades en kompis lura med mig ut. Alltför många toffliga hemmakvällar senaste tiden. Och ska jag va ärlig gillar jag ju dem. Inget ont om idol och tacos och äppelpaj.

Det var verkligen inte tanken för jag var lika trött som vanligt efter lördagens sedvanliga eftermiddagsträning. Men prat om utgång fick mig att hoppa in i duschen, raka benen mm... Och sen av bara farten fixades håret, sminkades ögonen och drogs på en riktigt fin het klänning jag inte använt innan. Konstigt va? Sen hoppade vinet fram och glaset hamnade i handen på mig. 2 timmar senare sitter jag nu och skriver detta.

Inte så långt tills man ska gå hemifrån heller. Hoppas på trevlig kväll. Dansa har jag längtat efter. Ett hångel hade inte vart fel. Har borstat tänderna kvällen till ära ha ha ha.. Wish me luck good people!

Vardagsliv - bradagsliv

Undrar om min blogg är mindre intressant när jag mår bra. Borde för visso hända mer när man är singel ha ha. Men nja nu gör det ju inte det. Fast det är ju på ett sätt ganska självvalt. Hur ska man träffa någon när man inte går ut, har skola hela dagarna, kommer hem och pluggar och tränar typ. Step up ger ju kanske inte de bästa oddsen att hitta en snygg, hetro kille heller ha ha ha.

Jag är bara så glad för jag går världens roligaste utbildning. Är klar med den om 1,5 år och får göra roligaste jobbet varje dag och få betalt. En dag i skolan nu för tiden är för det mesta väldigt givande, lärorik, spännande osv. Tror det finns få studentgrupper som tycker skolan är så kul som vi =D

Nu sitter jag och lyssnar på senaste Håkan-albumet. Det skall ju tydligen vara bra. Så jag har det rätt bra här när jag sitter ensam och pluggar en oktoberkväll. Tror inte jag skrev att jag färga håret i måndags heller. Förnyelse är alltid fint.

Det mesta är rätt bra och även om jag gillar skolan behöver jag lite helgvila, speciellt som jag ska vara i skolan till 24 imorn. Funderar fortf på festen på fredag. Tror bara inte det skulle vara en bra idé att göra något dumt. Men det kanske finns andra intressanta människor där. Who knows. Känner jag mig själv kommer jag vara död och sluta framför tvn som vanligt en fredag kväll. Äppelpaj och film har blivit vår tradition de senaste helgerna.

Då tycker jag livet är rätt bra ändå!

Uttråkad och bekräftelsesökande

Jag kommer snart bli tillräckligt uttråkad för att göra något dumt. Dvs när det inte händer så mycket på killfronten och man behöver lite bekräftelse kan det hända (ja det har hänt många ggr förut) att man tar ett säkert kort. Nån kille man vet är intresserad av en som man egentligen inte är så intresserad av.

Inte för att jag vet vad det skall leda till...

Just nu har jag ett ev offer, men ska försöka att inte hamna där. Är ganska uppenbart intresserad, men jag är inte alls attraherad av honom. Han är säkert trevlig osv, men han är 4 år yngre än mig och det i sig + att hans utseende inte tilltalar mig (även om han har fin kropp etc) gör att jag inte alls känner mig intresserad.

Men som sagt bekräftelse är ju fint. Något att roa sig med är också kul. Han har bjudit mig på fest på fredag. Så är jag en dålig människa kan det hända att jag går dit. Speciellt med tanke på att den är i mitt hus 100 m bort.

Fast egentligen är jag bara mest glad just nu att inte har några killar i mitt liv som ställer till problem och tandagnisslan. Finns egentligen ingen jag är intresserad av. Ok drömkillen är ju fortf jävligt het och jag hade inte sagt nej till honom, men nu sa ju han nej till mig... Argh! Jag gillar inte att förlora!

Konflikthantering

Ligger här och kollar på grannfejden. Det är verkligen spännande att fundera vart tusan de hittar alla stolpskott som är med i programmet.

Åtminstone får det en att känna sig som världens vettigaste person. Aldrig långsint, aldrig orimliga krav osv.

Tanken slog mig att bråk med både grannen och darlingen i jämförelse är som en smekning ;-)

Jag har en idé!

Efter att snart börja ge upp hoppet om att hitta någon vettig före 30 kom jag på en fin idé ikväll.

Minns ni när man var liten och det låg figurer i typ flingpaketen. Minns speciellt Tom och Jerrykexen som man alltid satt och grävde i för att få ut en liten ful plastfigur i botten. Men lite som med kinderägg är det väl själva grejen. Ha-begäret sätter in och nyfikenhet på vad man ska hitta just den där gången.

Så över till min idé. Varför finns inte perfekta män i botten på flingpaketet. För jag börjar då ge upp vart fan man ska hitta dem. Det hade liksom varit lite enklare så. Min kompis tyckte det var en dum idé för att folk skulle äta så mycket flingor då och aldrig gå ut. Men då får man väl ha en sort man får visa leg på för att få köpa ;-)

Om inte annat kom jag på att jag har en "grow a boyfriend" liggandes i en låda som jag fick av mina fina flickor. Tänkte den kunde ligga tills jag verkligen behöver den. Är bara rädd att han inte kommer ge så mycket kärlek och värme som jag behöver. Även om det är skönt att slippa bråken =)

Utrensning

Så hade det visst redan gått en vecka sedan sist. Massa mardrömmar inatt. Efter att ha fått en fästing i helgen drömde jag hade jag hittade fler och fler. Gissa om jag var tvungen att kolla efter överallt imorse.

Drömde tyvärr en massa om darlingen också. Kontaktsökande och lika desperat patetiskt som svenska landslaget igår. Vill bara rensa ur de sista spåren. Nalle går troligtvis i graven.

Hatar alla mardrömmar. Vill bara få bort honom från mitt liv. Det förstör min nuvarande lycka. Ibland tänker jag att han skulle se mig nu när jag mår så bra. Att man önskar att man hade varit så här förra året. Men samtidigt fanns det kanske en anledning till att man var så trasig förra hösten. Och det var han! Bort bort bort!

Svårighet att hantera andras initiativ

Har konstaterat en sak genom åren som jag precis fick en idé om hur jag skulle uttrycka den i ord.

Jag är väldigt svår att ragga på om jag inte redan själv konstaterat ett intresse. Jag sätter gärna upp garden direkt så fort en kille ger en orimligt mycket uppmärksamhet. Tolkar det direkt som att han är intresserad, vilket för det första kanske inte alltid är sant (han kanske bara tycker jag är en trevlig, kul tjej).

Anyway min direkta reaktion på det är att sätta upp garden och backa undan. Blir helt enkelt störd av det. Kanske beror det på mitt kontrollbehov. Att jag vill ha kontroll över situationen och själv vara den som tar initiativ.

Tror aldrig jag blivit glad av att få reda på att en kille är intresserad av mig. Kanske beror det på att det alltid är fel typ av personer som intresserar sig för mig eller just det faktum att jag inte själv tänkte tanken först. Om jag ser tillbaka på killar jag dejtat/haft sex med har det i princip alltid varit jag som tagit initiativ. Ett fåtal personer har jag vetat varit intresserade av mig, men egentligen inte varit intresserad tillbaka, men sedan hamnat i en situation då jag tänkt what the hell vad kan det skada att ha lite kul och raggat upp honom.

Eller är det bara en känsla man har av att alltid vara den som tar initiativ till en kyss tex. Ja några har förstås försökt t.ex. om man dansar ute, men ha ha tror aldrig det gått hem hos mig utan då har jag bara blivit off och puttat bort honom.

Någon som känner igen sig eller brukar vara i motsatt situation?
Det kanske bara trots allt handlar om hur man tolkar situationen.

 

Tillägg
Denna teorin skulle också förklara varför murphys lag verkar gälla för killars intresse. Dvs de man inte vill ska vara intresserade är det alltid och tvärtom. Just för att man är så off vid visat intresse blir man svårfångad (vilket man ju uppenbarligen ska vara... ) och de blir än mer intresserade... Suck!

Som en ros som slagit ut

Vet inte vad jag gett för intryck med mina senaste inlägg. Kanske har de låtit mer bittra och ledsna än hur mitt liv verkligen är.

För sanningen är att jag inte vet när jag mått bättre. Nog för att jag har långa dagar och kommer hem och stupar efter skolan så har jag sjukt kul. Inga problem i världen. Kommit igång med träning. Shoppat hem en halv ny garderob osv.

Nog för att jag kanske ser några kg för mycket i spegeln, men samtidigt är det längesen jag kände mig så het som just nu :P Jag är på G.

Synd bara att ingen annan kan uppleva det. Senast idag fick jag komplimang för något nytt klädesplagg, hur jag strålar osv. Vet inte när jag mådde så här bra utan att en kille var inblandad.

Och några sådana finns definitivt inte i sikte. Jag vet kanske nån eller några som är intresserade, men ha ha som jag inte är det minsta intresserad av. När mitt självförtroende är på topp som nu nedlåter jag mig inte till något jag verkligen inte vill ha. Den som väntar på något gott. Har ändå inte tid för något helhjärtat just nu. Hoppas de väntar på andra sidan hörnet när vintern och denna terminen är slut. Lite vårkänslor hade inte suttit fel. Men enbart om det ger mer glädje än sorg och ilska.

Njuter av me-time, friendstime och familytime. Komma ut på landet och naturen. Arbeta med kroppen. Drömma och fundera på framtiden. Känna mig hemma varje dag jag går till skolan/praktiken. Vara nöjd och älska livet. Äta gott osv.

Innan jag satte mig och skrev dansade jag runt i min älskade lägenhet i underkläder till några av världens bästa rocklåtar. Attityd, glädja. I'm on fire!

Hatar det

Drog på mig mina träningsbyxor utanpå träningskläderna igår. Inte använt dem på flera år. Av reflex går händerna ner i fickorna. Känner något med handen och förstår inte vad det kan vara. Tar nyfiket upp för att titta efter. Visar sig vara en snus! Tar nån sekund innan jag inser hur den hamnat där.. Darlingen lånade mina byxor när han var hos mig och inte hade träningskläder med sig...

Man blir så arg av att man låter sig påverkas av såna små händelser. Dessutom väldigt glad att man inte har några ex i samma stad =) Förstår mycket väl varför The ex flyttade efter att jag gjorde slut. När vår hemstad påminde alltför mycket om det vi haft.

Sitter nu på tåget och slog igång lite musik. The plan - Mon amour. Sjukt bra låt som tyvärr blivit förstörd av att jag hade den som ringsignal när darlingen ringde. Som sagt man blir arg när någon fortsätter inkräkta på ens liv på ett negativt sätt. Arg på sig själv när man känner ett litet sting i hjärtat som man önskar inte fanns. För det mesta finns det bara ilska där. Men saker som man kopplar till bra minnen är svåra att radera. När jag hör låten vet min kropp att den ska bli glad och pirra till.

Boys will be boys

Har insett hur skönt det kan vara att vara utan dem. Samtidigt som när jag i fredags såg "Remember me" längtade efter det där. Så jäkla skön charmig knäpp kille, sånt jag brukar falla för. Anyway ska det va får det vara ordentligt.

Det här med grannen är definitivt över sedan 2 v när vi hade nytt stort bråk. Han tyckte jag var taskig som berättat att jag va med nån annan för 3 v sen och jag försökte säga att jag kanske gjort det för att jag va arg på honom och om vi bara va kk borde han inte bli sårad av det. Det hela slutade med att han skrev långa sms att jag saknade all empati, att såna som jag inte borde jobba med det jag gör, att han börjar förstå varför darlingen gjorde slut med mig osv.

Blev så jävla förbannad att jag inteens brydde mig om att besvara det. Jävla drama queen! Det är liksom so not worth it att forts med det. Suger all energi ur en. Han har bara alltför mycket issues och jag har nog med mina egna. Har redan lagt nog så mycket energi på honom för att han ska återfå tron att det finns bra tjejer och bra sex. Men många ggr kan man ju inte tro att han är 2.5 år äldre. Långsintare får man leta efter.

Varför ska jag lägga så mycket tid och energi på någon som inte ger mig det tillbaka. Be om ursäkt för saker jag inte borde för att ha honom kvar osv. Någon jag inte ens har känslor för. Suck! Nej det är skönt att dra ett streck över det. Trött på att bli behandlad som skit. För jag är så jävla mycket bättre än så.

Med allt jag har i bagaget funderar jag på om man borde hitta någon som förstår eller om det är en nackdel att para ihop två människor med problem?Jag har ju alltid sökt en motpol som kompletterar. Önskar jag kunde vara snäll mot mig själv. Bara satsa på det av värde och hålla mig undan stolpskotten..

Kärt barn har många namn

Jag har egentligen aldrig haft något smeknamn av vänner och så. Kanske beror det på att man har ett såpass kort och enkelt namn att man inte behöver fixa till det. Eller så beror det på att det mest är de häftiga, populära som har smeknamn.

Nåväl av pojkvännerna har man ju alltid nån slags smeknamn. Sen kan det ju vara mer standardsaker och vissa mer speciella. Jag minns dem iaf alla och har olika minnen kopplade till dem.

Pojkvän 1(H): Ängeln. Av honom fick jag ett halsband med en ängel som jag hade varje dag de månaderna vi var ihop.
Pojkvän 2(M): Blårandiga faran. Egentligen hade han inte så mycket smeknamn på mig, men om nåt var det detta efter min favoritmössa och mitt galna jag, I guess.
Pojkvän 3(den mest betydelsefulla i mitt liv. Var han mitt förra inlägg handlade om): Min pusselbit. Något som bara blev en självklarhet så som våra liv flätats samman under så många år. Med andra ord uttrycka känslan att vara skapta för varandra.
Pojkvän 4(J): Sessan. Och nog blev man behandlad som en prinsessa av honom.
Pojkvän 5(a.k.a. Darlingen): Hjärtat. Kanske inte så originellt, men jag älskade känslan avtrygghet och kärlek det gav.

Btw när jag ändå skriver om exen insåg jag härom dan att jag aldrig haft en pojkvän som varit yngre än 18. Mina första var ju 2,5 resp 4 år äldre.

Tankar

Inom de närmsta veckorna är det dags för mig att söka sommarjobb. Ja jag är i en galen bransch ;-) Är bara så svårt att veta var man vill jobba både vilken stad och med vad är oklart. Helst vill jag vara på en lite mindre ort och gärna nära landet eller hemma. Föräldrarna föreslår flera bra ställen varav mitt ex hemstad är ett av alternativen...

Är jag löjlig som inte ser det som ett alternativ? Jag vet att det är snart 4 år sedan jag valde att göra slut. Men jag känner mig ändå inte färdig med bearbetandet. Vi gjorde inte slut för att vi inte älskade varandra längre utan mer pga prioriteringar och att jag flyttade. Har inte sett honom eller snackat med honom sedan dess.

En inneboende skräck. Tanken på att han ska dyka upp när jag sätter mig på tåget mot hans stad, eller passerar hans pappas lägh osv. Fast vanligtvis går jag omvägar för att inte komma nära. En panik som bubblar upp i magen. Känner att jag inte är redo. Känns som det skulle bli så stor chock. Tänk om jag skulle svimma.

Så här har jag känt varje gång jag varit hemma senaste åren. En inneboende rädsla för att han helt plötsligt skulle stå framför mig. Den chansen har ju varit rätt liten men skulle öka betydligt om jag fick jobb i hans stad, där jag inte varit på 4 år. Tanken på att gå med den rädslan/klumpen i magen varje dag i 2 mån är mindre kul. Utöver honom finns ju hans vänner, bror och flickvän som man kan stöta på både på stan och i jobbet. Samtidigt som det egentligen skulle va ett riktigt bra ställe att jobba på.

Vad ska gå först? Ska jag låta rädslan hämma mig? Vill jag röra upp allt till ytan, men kommer jag nånsin bli färdig med honom annars?

Miss that feeling

Imorn blir det fest. Kommer troligtvis ha en klänning som jag bara haft en gång innan med darlingen. Ger lite minnen. Känner bara att det inte mest handlar om att jag saknar honom utan mer saknar det där att ha någon. Känslan av att det bubblar inuti osv.

Känner mig verkligen inte nedstämd. Mår bättre än på länge. Skolan är kul, kommit igång med träningen bra osv. Känner mig harmonisk.

Det är bara tråkigt att det var så länge man kände så för någon. Att det fanns något av intresse. Då är det liksom nästan bättre att vara olyckligt kär och veta att iaf det finns folk där ute som är intressanta. Nu känns det mer som att det inte finns en enda som intresserar mig. Den sidan  av livet är väldigt avstängt. Vilket iofs kan vara skönt eftersom jag verkligen inte har tid för någon annan just nu.

I somras sa jag något klokt (tror jag) i en diskussion på msn. Jag är förhållandetypen. Gillar inte att vara ensam och det jag kom fram till då var att ha någon ger en känslan av att man är på väg någonstans. När man är singel är man bara mitt i livet.

Jag gilla trygghet och att ha saker lite mer utstakat. När nu utbildningen börjar närma sig slutet är det i sig ett orosmoment. Föregående år har varit bestämda. Om 1,5 år måste jag ta beslut var jag ska bo, var jag ska jobba osv. Rädd för att lämna min bestämde bubbla. Kanske lite samma sak med kärleken.

Återfall?

Igår kom grannen förbi. Inte setts sedan jag åkte härifrån i början av juni. Så det var ju typ 3 mån sedan. Konstigt efter att man sett varandra nästan varje dag innan dess. Men har ju smsat en del i perioder och snackat i telefon några ggr.

Ja iaf så bjöd jag in honom och käkade lite och snackade skit osv. Märkte direkt att han blev ganska kåt av hela situationen =P Och jag tycker ju alltid det är kul att retas och kåta upp någon så när han tänkte gå började jag ge honom skamliga förslag som han flera ggr tackade nej till. Det slutade med att han gick och jag låste dörren för att några sek senare höra knackningar på dörren.

Han slängde sin cykel i en buske utanför och vi började hångla. Han var fortf tveksam och bla bla vi borde inte... Och jag typ vadå borde inte?? Kan du ge mig en enda bra anledning till detta. Det betyder inget mer, Bara lite kul just här och nu. Så till slut fick jag honom dit jag ville, vilket jag ju brukar lyckas med ;-)

Blev faktiskt riktigt bra sex för att vara oss. Senast härrom dan klagade jag ju lite här på att det inte varit så bra innan. Men för min del en av våra bästa gånger. Han var ju ganska vild efter att inte fått något sedan vi senast sågs ;-) Även om han visste att jag träffat någon annan några dagar tidigare =P Sitter här nu med ett blåmärke på armen efter att han bitit mig i sin sexuella frustration typ ha ha. Helt galet. Som tur var gick det inte hål på huden iaf eftersom jag börja noja om ev infektion.

Jäkligt gött var det iaf. Jag som hade bestämt mig för att helt lägga ner honom nu när han ändå flyttat eftersom jag känt att det tagit så mycket energi med alla bråk osv fast vi inte änns är tillsammans. Att han är så långsint och misstolkar allt jag säger och ska sura och vägrar tala om vad jag gjort osv. Känner att om något sådant återkommer nu kommer jag definitivt skita i det, men som igår så kan jag lätt forts då och då. Har så mycket i skolan nu ändå så har inte tid och engagera mig i något nytt.

Den som lever får se...

Den som väntar på något gott. Del 2

Den som väntar på något gott var rubriken på mitt senaste inlägg. Med samma rubrik skulle man kunna sammanfatta fredagen.

Hade stor poolfest hos mig. Mycket trevligt. Alla nöjda och glada. Grillade och jag hade lagat gott tilltugg. Väldigt blandat folk och många var bara kompisars kompisar och mycket folk man inte kände. Börja snacka med en kille rätt mycket under kvällen och vid elvatiden började vi hångla i poolen.

Den som väntar på något gott var som sagt temat. För hur fan tar man det vidare när man har lägenheten till befogande och minst 10 pers där inne hela tiden. Kunde ju inte lämna festen och dra till honom innan allt var låst etc. Ja men trevligt var det iaf. Man fick ju en anledning till att bara snacka och mysa också. Det hela var väldigt mysigt och inte mycket annat folk man kände runt omkring som brydde sig heller. Ligga i det varma vattnet, kramas och pussas.

Ja i vart fall funderade man ju på när tusan vi skulle komma därifrån. Tänkte att folk kanske skulle dra hem vid 2. Det gjorde dem inte. Istället kom det bara fler och fler. Alla hade hört talas om min feta fest och ville dra dit. Så istället fick vi 100 pers som publik som stod och kollade och tog kort på oss som badade ;-)

Ju längre kvällen gick desto mer intimt blev det. En stund övervägde vi nästan sex i poolen ha ha! Det var ju ändå rätt mörkt, men ändå väldigt wierd med 20 pers till i poolen och 100 pers runtomkring.. Och dessutom är inte oskyddat ett alternativ.  Men ok lite petting blev det väl där under vattnet.

Vid 3 bestämde vi för att stänga av musiken. Slängde ut alla från lägenheten, låste och drog hem till honom. Men då var ju kl 4 och man var inte längre så pigg och sugen, men ja nåt halvtamt försök blev det ju iaf. Tur det finns morgonsex =) 'Låg och snackade hela fm sedan drog jag ganska sent på em. Precis vad jag behövde. Närhet, mys och betydligt bättre sex än med grannen och ffa utan "all the drama".

Bytte aldrig nr. Jag kände att jag väntade på att han skulle fråga, annars kunde det vara. Det hela var som sagt trevligt, men kände ändå inte att det var så mycket av intresse + att jag verkligen inte har tid denna terminen. Ibland handlar det bara om små saker och detaljer. Som jag sa till min kompis efteråt "han satte på p3 på morgonen. Jag lyssnar inte på p3" ha ha. Hon bara asgarva. Ok det var ju mer som inte stämde, men det hade varit rätt kul att dissa någon för att han lyssna på p3. Skulle man ångra sig är ju jag klasskamrat med en av hans bästa vänner.

En annan rolig detalj var att efter att vi hånglat ett tag i poolen tyckte jag att jag såg en kompis bredvid och tänkte typ nej det kan inte var han och forts. 5 min senare insåg jag att det faktiskt var han. En kille jag dejtade flera veckor för 2 år sedan, men som jag är kompis med nu. Det roliga var ju liksom att han poppade upp som gubben i lådan även förra våren när jag träffade darlingen och vi låg och grovhånglade. Man tittade upp och insåg att killen man nästan var tillsammans med ett år tidigare satt 1 m ifrån. Nu hände nästan samma sak i fredags ha ha. Wierd.

Nu undrar ni kanske vad som hände med drömkillen. Men det får jag skriva om en annan dag.

Den som väntar på nåt gott

So much to write
But so little time

Allt finns inne i skallen, men ska bara präntas ner.

Håll ut mina vänner

Längtan

Ibland inser man bara hur sjukt mycket man längtar efter något. Att inte ens ha något att drömma om.. gör en bara så sjukt frustrerad.

Kollade precis på tv med passionerat hångel och för den delen också ömma känslor och kärlek. Då längtar man! För övrigt känner jag mig bara så tillfreds med livet. Kanske miljöombyte som gjort det. Så faktumet att man fortf är singel gör mig inte speciellt nedstämd. Det är bara att jag saknar det där.. Lite spänning och pirr helt enkelt. När hade man senast riktigt passionerat sex.. Eller för den delen, när hade man senast sex ha ha.

 Konstigt värre nu när grannen flyttat. Så van vid hans godnattpussar under våren. Personligen hade jag absolut kunnat forts det på en casual nivå, men tror inte han vill och dessutom vet jag hur det blir.. Bråk och krångel. Suck! Den människan är riktigt jobbig ibland. Kan verkligen inte chilla och ha lite kul. Men det sägs väl att man träffar någon när man minst anar det. Den som lever får se =)

Dagens konstaterande

Appropå ingenting konstaterar jag bara att något återfall för darlingen är väldigt långt borta.

När nån gammal bild flimmrar förbi så känner jag mig likgiltig eller bara arg. Om nu det är positivt?

I början tvingade jag mig själv att tänka på de negativa sakerna. Nu är det bara de som kommer upp. Speciellt sommaren påminner mycket om det. Om hur sjukt jobbigt jag hade det i Norge förra året. Och att han bara gjorde saken värre, och hur jag alltmer förlorade mig själv i försök att tillfredsställa honom och vara den han ville ha, men som han aldrig var tacksam för att ha iaf.

Att istället komma hem helt harmonisk fridfull, med glimten i ögat och bara positiva tankar. Det är bara wow!

Det är väl varken moget eller speciellt meningsfullt att önska olycka åt honom. Men inombords ler jag för mig själv när han lurar någon ny med sin fina fasad. Frågan är hur länge den håller denna gången. Innan hon inser vad fan hon har fått att göra med. Allt jag är så glad att få slippa. De barnsliga, egoistiska, svartsjuka sidorna. Oj herregud så många ggr jag skrattat åt vissa saker han sa såhär i efterhand. Svårt att tro han va över 15 då. Otacksam var ordet. För jag försökte upplysa honom om det, hans svaga sidor. Men nejdå det var visst bara jag som upplevde dem.. Vi får väl se....

 

Hur det gick igår kväll med drömkillen ska jag skriva en annan dag. Nu är jag trött och ska sova!

Träffa drömkillen ikväll då!?

Ja det är planen nu faktiakt. Snackat på msn de senaste tre kvällarna. Nu skall jag och våra gemensamma vänner ut och äta middag ikväll. Så mycket är klart och bestämt iaf.

Tanken var sedan att vi skulle ut efteråt och att drömkillen skulle hänga på då. Han kände liksom att det blev lite dyrt med middagen också när löning börjar närma sig och han haft semester flera veckor nu och bränt en massa pengar.

Problemet nu är bara att det bara är en till som är pepp på att gå ut och han käkar antibiotika och kan inte dricka. De andra som ska med på middagen drar till Sthlm kl 6 imorgon och är inte så pigga på fet fest.

Med andra ord blir vi kanske bara tre stycken. Jag, drömkillen och vår gemensamme nyktre vän ha ha ha. Dessutom var nog inte drömkillen heller så pepp på att dricka.. Så jag ska supa medan de tittar på... Hmm

Känns som detta kan sluta i katastrof. Men får försöka göra det bästa av det hela bara. Hoppas bara inte allt rinner ut i sanden nu bara för det hade varit himla trevligt att till slut få träffa honom och bara få det ur världen så att säga. Stilla min nyfikenhet.

Update
Gemensamme vännen har övertalat drömkillen att följa med på middagen. Dvs vi kommer garanterat ses och det om 3 h. Fan börjar bli nervös vid den insikten. Men det blir nog trevligt. 5 vänner som äter middag. Bara snacka skit och se hur personkemin funkar. Har ju knappt träffat de andra på middan på 10 år heller så har ju alltid något att snacka om.

En svår balansgång

Eftersom jag själv är så ordningsam, ordentlig osv så har jag alltid sökt någon som inte är det. Har väldigt svårt för alltför präktiga och allvarliga människor. Jag vill ha sakerna på mitt sätt och om jag skulle vara tillsammans med någon som var likadan hade jag blivit galen. Dvs om han skulle skapa sina egna ordningar som jag skulle tvingas anpassa mig till alltför mycket.

Han måste kunna stå ut med mina smått neurotiska drag utan att vara en puppydoll och toffel för det är minst lika frustrerande. Han ska vara sig själv och ha egna tankar och åsikter.

Men är han å andra sidan alltför ostrukturerad och oplanerad så stör det mig också. Samtidigt som han vanligtvis blir vansinnig av mitt planerande och ordningssinne.

En svår jävla balansgång det där.

 

De nya skorna =D

Detta har jag förtjänat

Visit hm.com

Visit hm.com

 

 Den här svarta klänningar har jag köpt i lila.

+ ett par svarta skinnskor med kilklack och läderremmar upp över ankeln från bianco. Hittar tyvärr inte bild på dem men jag är helt kär i dem.

+ en jättefin topp från hm i svag gammelrosa med svarta prickar med lite volanger i halsen och en svart sidenrosett.

+ en stickad kortärmad beige kofta med stora tryckknappar och ett svart band i midjan.

Åter i verkligheten

Ja kom t.o.m. hem till Sverige i fredags. En underlig känsla. När man pratat norska i nästan 2 mån är det faktiskt lite svårt att inte slänga sig med norska ord och uttryck de första dagarna iaf. Insåg att jag på några timmar hann se lika många människor som jag sett under mina 7 veckor på öde ön.

Alla affärer, människor, liv, mode. Det är som att pånyttfödas. Ha ha nej riktigt så kanske det inte var, men ändå speciellt och det var nog inte bara till det positiva.

Alla ljud är speciellt. Speciellt i den här trappuppgången nu för tiden där vi har någon som ständigt spelar piano, någon som alltid/ofta borrar/spikar, några som har ljudligt sex titt som tätt etc. För övrigt är jag ju inte så van att bo ihop med andra människor.

När man är hemhemma har man tid att träffa släkt och vänner man inte ser så ofta. Lekt med mina bedårande kusinbarn, sett min kusins nya hus, träffat pappa etc. Det jag gillar bäst är när man så här på lov och helgdagar har möjlighet att sitta ner och spela kort och sällskapsspel, vilket vi ägnat ganska många timmar åt i helgen.

Vet att det var många veckor sedan sist och det har ju inte hänt så mycket sen dess. Och det har varit rätt skönt. Inte tänkt så mycket mer på drömkillen heller och varit nöjd med det. Men igår kväll fick jag en impuls inne på fb och började skriva med honom. Bara se om han svarade och hur han reagerade liksom. Och det var bara trevligt. Satt i över en timme och hade det väldigt trevligt med skrattet alltid nära till hands. Till slut var jag iaf tvungen att fråga vad som egentligen hände där i Norge.. Han skrev att det var komplicerat, men bad om ursäkt för att han hade fegat ur och tänkte ge mig en förklaring en annan dag.

Kanske kommer den ikväll. För han hade skrivit till mig för en liten stund sedan. Och nu när jag såg det och svarade skrev han att han skulle iväg en snabbis så då passade jag på att skriva lite här.

För övrigt är man ju rätt rik efter sina 7 veckor i Norge. Nu har jag förvisso redan skulder till mig själv på nästan hela det beloppet jag tjänat in, men lite måste man ju få unna sig själv. Hittills 2 klänningar, ett par skor, 2 toppar och två tröjor. Ska försöka lägga upp lite bilder =)

Nej men det var nog allt jag hade att säga nu, även om det inte var så mycket. Håll till godo. Jag är bara så harmonisk just nu känner jag. Gör bara det som faller mig in. Njuter. Och känner att ingen runt omkring mig kan påverka mig med sin stress och sura miner. Allting bara är som det är och man får ta varje dag som den kommer. Hoppas den här känslan kan stanna kvar länge!!

Harmoni - vila i själen

Lugn inombords. Så härligt. Sitter i källaren på jobbet där det finns lite internet. Hade någon sagt åt mig att jag skulle vara utan FB 3 veckor hade jag nog fått panik, men nu har det ju gått av bara farten :P Kanske är bra att jobba lite på sin abstinens tänker jag :P Harmoni helt enkelt.

4,5 vecka på min öde ö känns helt ok. Är inte speciellt stressad över att få komma hem igen även om jag inte har internet eller vänner att umgås med. Mer stressad över att skolan börjar snart igen.

Så vad gör jag på dagarna då? Hmm har jobbat en massa i vart fall. Ett pass om dan minst iaf. Blir mycket slappande i sängen där jag ligger och kollar på serier i datorn :P Läst lite. Ibland kommer man sig ut på en liten tur. Tar lite bilder, plockar lite blommor. Har fina kollegor som tar mig ut på tur också. Idag var vi iväg och plockade blåbär i 2 h. Mums sitter som bäst och funderar på vad jag ska göra med mina :D Blev så jäkla knottbiten bara. Ser väl ut som jag fått mässlingen eller nåt :P

 Lite tankar blir det också på vad jag ska göra med mina hoptjänande pengar :D Räknar att det blir drygt 50 000 tjoho. Might be som shopping ;-) När de stora problemen i livet är att fundera ut vad man ska äta och att man inte fått fler jobbpass känns problemen rätt så små.

Har förstås funderat rätt mycket mer på vad som hände med "drömkillen". Fortf inte fått svar eller fattat, men inte alla ggr man gör det heller kanske. Orkar nog inte bry mig heller. Kärleken kommer när den kommer I guess. Bara jag som är lite stressad som vanligt.

Jævla tønt!!

Hmm gav upp och smsade till slut i fredags kvæll. Bara lite kort. Frågade hur veckan varit lite så. Fick hyfsat långt svar, men inte så personligt heller.. Gav mig inte så mycket direkt. Han skrev att han haft mycket att gøra i veckan. Något med økat ansvar.. Frågade vad jag gjorde och skrev att han snart skulle ut med vår gemensamme væn.

Skrev att jag skulle sova tidigt før jag hade jobb morgonen efter. Frågade han om han menade att han fått nytt ansvar på jobbet. Och lite annat. Fick inget svar... Tænkte att han kanske hade fullt upp med vænnen då.. Vad vet jag... Bestæmde mig før att inte skriva mer eftersom jag inte kunde førvænta mig så bra svar nær jag visste att han var onykter.

Dæremot smsade jag vår gemensamme væn och frågade om han visste om något hænt, om drømkillen sagt något till honom etc. Fick svar från vænnen dan dærpå som var helt førvånad. Jag førklarade vad som hænt och han kunde bara beklaga. Fick inget mer sms från drømkillen.

Så i lørdags kænde jag att jag fick nog och skrev bara rakt av "Du vet att jag ær rakt på så jag tænker bara fråga rakt ut om det hænt något? Tyckte vi hade det trevligt på msn i søndags, men sen har du varit så off i veckan". Fortf inget svar 2,5 dygn senare. Ahh jævla tønt.

Nær vi snackat har jag hela tiden sagt att jag ær rak och inte gillar att spela spel. Han sa att han gillade det med mig... Men tydligen gillar han inte att vara sån sjælv! Kan han inte bara skriva vad som ær problemet? Tror han inte att jag kan ta det? Ok jag førstår dissen, men har verkligen ingen aning om vad fan som hænde længs vægen før vi hade det som sagt så trevligt førra helgen. Hatar att det alltid blir så hær. Det ær liksom inte dissen i sig som ær værst utan att man aldrig førstår varfør och att de alltid ær før fega før att skriva varfør det blev som det blev.

Skall det vara så svårt att høra av sig?

Ahh snackade ju længe med drømkillen i søndags och sedan har vi smsat lite. Han svarar oftast, men nær konversationen døtt ut har det liksom alltid varit jag som påbørjat den igen. Kænde dærfør att jag skulle førsøka hålla tillbaka lite och låta honom ta initiativ.

Senast smsade han mig tisdag lunch och jag svarade några timmar senare. Sedan har jag inte hørt något sedan dess. Tyværr har mitt internet legat nere, men det fungerade i onsdags och då var han inne både på fb och msn flera timmar utan att skriva...

God jag blir så trøtt alltså. Førstår ærligt talat inte. Ær han inte intresserad eller vad ær det frågan om? Vi satt ju på msn 5-6 h i søndags fast han var dødstrøtt och då var det skittrevligt. Førstår mig verkligen inte på killar alltså... Skall førsøka hålla igen några dagar till. Inget initiativ på sms, msn eller liknande... Håll tummarna nu før att han hør av sig!!!...

Tiden går fort med någon i tankarna

Glad, glad, glad efter 5-6 h på msn med drömkillen. Han är för söt. Camade lite också. Han har så fint leende. 6 veckor tills jag kommer tillbaka till Sverige. Räknar dagarna. Tro mig!

Har iaf tid att lära känna varandra nu. Han är frågvis. Det är kul. Jag är inte lika bra på att fråga som att prata, men får ju reda på mycket om honom när han kommenterar mina svar också. Looking good. Var ska detta sluta?

Konstig dygnsrytm man får av att jobba natt. Gick upp 17-18-tiden.. Sedan ätit, duschat och suttit här och nu tänkte jag snart sova igen.. Kommer få liggsår..

Too good to be true..

Veckan som började så bra med att jag fick 5 nattpass. Bra pengar och lite jobb. Tänkte det skulle forts så, men förstås icke. Bara denna veckan ett undantag. Framöver blir det det vanliga slitet och mindre betalt och dessutom har jag inte ens fått så många pass. Vad skall man då göra här hela dagarna. Ah behöver något att se fram emot.

Ser liksom hur pengarna runnit det senaste halvåret så allt jag tjänar in nu kommer typ bara gå till att betala tillbaka skulderna till mig själv...

Glad över detta med drömkillen, men nu känns det som att det håller på att rinna ut i sanden som jag trodde. Vi har förvisso smsat varje dag, men jag får typ ett långt sms av honom om dagen. Och så konstigt är kanske inte det för mina sms är inte så roliga. Ingen fantasi och här händer ju inget, så finns inte mycket att skriva.

Hur ska jag förvänta mig att hålla hans intresse om vi bara har kontakt via sms och jag skriver så tråkiga sådana.. ahh 6 veckor till liksom.. Det kommer nog inte hålla. Det som började så bra. Got to!

Och vad händer när jag är nervös och olycklig.. Börjar bita på naglarna bla annat. De som jag efter så lång tid sparat ut. Efter tentorna och när sommaren närmade sig så kom de som ett brev på posten. Inte så konstigt va... Nu praktiskt taget borta igen...

Nästan så man börjar känna sig ensam här.. Eller vänta nu jag är ensam.. Men i vart fall. Orolig.. Vill inte ha en repris av förra året.

Btw något som jag tänker på är hur jag ska tala om för en ev framtida pojkvän om mitt psykiska mående och att jag tar tabletter. Exet den sk darlingen kunde ju inte ta det alls. När jag lyckades öppna mig så ledde det bara till skit och nu är jag rädd för att nånsin kunna berätta det för nån. Vill vara ärlig. Jag är alltid det. Men om det skadar det man har vill man hellre undvika det. Om resultatet blir att han aldrig ser på mig på samma sätt igen är det inte värt det.

Om att gå vidare

Vissa saker kan fortf orsaka en kniv i hjärtat. En skärande smärta och ett obehag som går runt i hela kroppen. Tur det inte är så ofta iaf. Vill inte låta honom ha det. Vill inte lida och sakna den jävla idioten.

Blir påmind om hur jag ska kunna älska någon på riktigt, på nytt. Tillit. Detta ständiga problem. Bara tanken att ha sex med någon med riktiga känslor skrämmer mig lite. Det var ju wierd med grannen första gången och han märkte det och sa nej. Osjälviskt. Fint. Men vill inte bli påmind. Vill vara så långt bort att jag inte behöver oroa mig.

Ibland blir man påmind om att det inte är så lätt att bara gå in i något nytt. Ha, ja för honom var det ju uppenbarligen det. Nu sitter jag ena dagen och försöker hålla emot ev känslor. En annan dag är jag glad att jag kan känna att det börjar pirra, för någon annan.

Let it be, let it last, 7 more weeks

Här kommer alla känslorna

Nu är jag på väg till flygplatsen som ska ta mig till norge. Blev inte många timmars sömn inatt. Ville hellre spendera dem på msn med drömkillen =) Vi bytte msn i torsdags men det kanske jag sa.

Innan vi sa godnatt körde vi lite webcam också. En känsla av att det faktiskt är han jag pratar med. Känns så overkligt. Det har alltid funnits i bakhuvet, tänk om det inte är han jag snackat med. Frågade vad som fick honom att ta kontakt med mig för han visste ju ingenting om mig mer än att jag va intresserad av honom. Men det visste han nog inte riktigt mer än att han tyckte jag va snygg. Men vad mer kunde han veta.

Trots att vi inte ens träffats känner jag mig så avslappnad med honom. Vi är liksom på samma plan. Ingen som vill spela spel. Båda vet vad de vill. Känns som han är mer mogen ändå. Men så är han ju 28. När jag snackar med honom kan jag va så brutalt ärlig. Känner mig trygg. Han kommer inte tycka att jag gör bort mig och säger för mycket utan blir genuint glad över mina komplimanger. Det känns bra. Som om man kommit över en tröskel. Tror inte längre han kommer försvinna hux flux som så många andra. Han vet redan så mycket om mig att han isf redan borde försvunnit.

Känns bara så sjukt frustrerande att åka bort 7 veckor innan man hunnit träffas. Men så har man väl något att se fram emot också. Tänk det här kanske kan bli något. Tycker verkligen om honom. Försöker putta undan alla känslor till ett senare tillfälle när jag kan tillåta mig själv att känna dem.

Fortsatt kontakt och förslag på träff

Fortsatt smsande varje dag sedan i fredags kväll. Går bara framåt.

I förrgår la jag korten på bordet och skrev att jag gärna ville träffa honom innan jag åkte och kunde tänka mig en liten omväg förbi hemstaden. Tyvärr jobbar han till 20 ikväll och börjar 10 imorn och åkte direkt efter jobbet till midsommarfirande. Så han kände att det blev lite stressigt att isf ses för någon timme ikväll för att då speed dejta och lära känna varandra under press. Känns väl som rätt beslut, när jag egentligen inte har tid att åka hem. Men samtidigt tråkigt förstås.

Känns både spännande och jobbigt att åka iväg till Norge nu. Ser väl inte direkt fram emot att jobba, och sitta ensam på en öde ö typ :P Men det verkar vara vackert och speciellt där ute. Inte så speciellt norskt dit jag ska. Hoppas tiden går fort.

Vi kommer iaf fortsätta hålla kontakten och det känns jäkligt bra. Vi funkar bra över sms iaf. Men efter tidigare erfarenheter när jag blivit besviken hade jag ändå velat träffa honom innan. Känns som man kommer bygga upp jävligt stora förväntningar på 2 mån annars som han kanske inte kan leva upp till.

Man får försöka ta det för vad det är helt enkelt.Ingen kan veta något om framtiden.

Lycka! Här händer det saker...

Detta är inlägg nr 500 och kände att jag gärna ville ha något speciellt att skriva om då, och då det inte har hänt något det senaste har jag valt att vänta. Och nu händer massa massa på en gång.

Som jag skrev förra veckan så sket ju sig träffen med drömkillen :P Har inte tänkt mycket mer på det i veckan. Igår kväll hade vår gemensamme vän skrivit något om killen i sin status på fb, varpå jag kommenterade. Efter någon timme får jag sms från okänt nr. Står inget namn, men ganska uppenbart kommer det från drömkillen ;-)

Nu har vi smsat hela gårdagkvällen och hela dagen idag med :D Och nu är jag inte mindre intresserad av att verkligen träffa honom!! Sjukt störigt att jag åker till Norge om en vecka och är på landet nu. What to do!?

Verkligen sjukt trevlig och lever upp till alla mina förväntningar så här långt. Han verkar också klart intresserad med tanke på alla sms och längden på dem etc. Inte direkt några booty calls. Det hela har varit väldigt barntillåtet. Men väldigt trevligt, med glimten i ögat.

Nu är jag så glad. Let it be! Ska bli spännande att se hur veckan artar sig. Man vet aldrig vad som händer, men plötsligt öppnar sig nya möjligheter. Kanske tar jag en omväg hem igen över midsommar för att få en chans att träffa honom. Vi får se, vi får se. Fortsättning följer

Uppdatering

Fuck kan ju bara tala om att det sket sig. Hade för visso en väldigt trevlig kväll iaf. Satt hemma hos kompis och drack mousserande vin och snackade skit. Sedan gjorde vi stan. Kom hem 5.30 typ... Vad gjorde jag då. Jo jag bakade en sockerkaka som skulle bli tårtbottnar till kvällens släktkalas ;-) Man borde baka på fyllan oftare ;-) Somnade en bit efter 6... Fy fan vad trött man var i morse alltså.

Vi träffade vår gamla klasskamrat från högstadiet som jag inte träffat sen vi slutade nian, men som hon är nära vän med. Det är alltså den här killen som är nära vän med killen jag hade velat träffa igår. Han tyckte det var skoj och när han till slut fick tag i honom visade det sig att han var på släktträff uppe i Bohuslän... Fan!! Men jag fick iaf fråga ut honom lite om killen och han blev bara mer och mer pepp på att föra oss samman :P

Så nu väntar jag på att han ska ordna en blinddate (kan man kalla det det om jag vet vem killen är?).. Frågan är bara hur seriös han är när han sagt han ska ordna det :P Jag ser åtminstone fram emot det. Och blir det inget så överlever jag nog det med :P Sticker ju snart härifrån anyway.

Ikväll får jag kanske träffa drömkillen ;-)

För drygt en månad sedan skrev jag om att jag hittat en supersöt kille på fb som jag halvt kärat ner mig i ha ha ha...

http://blogg.aftonbladet.se/marion/2010/04/hur-kan-man-ta-kontakt

Nåja så illa var det kanske inte, men jag hade ju inte tackat nej att träffa honom. Sjukt snygg och av det jag läst i hans blogg verkar han väldigt trevlig och min stil etc. 27 år ursprungligen från Norrland, icke akademiker. Vad mer kan man begära? ;-)

I alla fall är det så att han är nära vän med gamla kompisar hemifrån. Och denna veckan är jag ju hem-hemma så att säga. Invigde då gamla bästisen i mitt intresse. Hon själv känner inte killen så väl men har ju träffat honom och säger att han säkert vore perfekt för mig ;-) Så vi ska försöka styra upp en utgång i helgen, dvs ikväll där hon bjuder in sin nära vän som i sin tur är bästa vän med killen.

Så om allt går enl planerna får jag kanske träffa honom ikväll =D Spännande! Vore bara kul och se om det är lika bra i verkligheten så att säga.

Nu finns det tyvärr några mörka moln på himlen. Jag är fortf fruktansvärt förkyld sedan en vecka tillbaka. Jag kan tala om att det är imponerande hur mycket slem kroppen kan producera. Härligt rosslig slemhosta, vilket jag iofs inte bryr mig så mycket om. Det som är störande är ju allt jävla snor. Blä!! Hur många ggr kan man snyta sig på en dag. Nässpray hjälper en stund, men sen kommer skiten tillbaka. =( Dessutom har jag mens, men ja det är väl inte som att jag tror att det kommer gå så långt ha ha, men det får en alltid att känna sig mindre het.

Igår var jag på stan och handlade ytterligare födelsedagspresenter till mamma. Blev lite mer shopping. Två toppar och ett bälte och sedan lite second hand smycken som jag hittade också =D Usch jag är en dålig människa.

Nu ska jag hotta till mig för ikväll.. Återkommer senare om hur det gick :D

Dagens shoppingskörd =D

Idag har jag varit på Nelly Store i Borås =D Tänk alla mina älskade kläder samlade på ett ställe och till minst halva priset. 3 h kaotisk shoppande blev det, vilket resulterade i nedanstående + ytterligare en topp/klänning som inte finns på hemsidan längre.

Tycker den där armyklänningen är skittuff. Köpte en likadan fast militärgrön åt lillsyrran i födelsedagspresent. De kostade 100 kr/st. Samma för den till vänster. Det söta fodralet från Elise Ryan fick jag för 280 =D Fynd! Det som var dyrt var Fornarinajeansen i Boyfriend-modell (dvs loose fit/baggy) för 700. Tyckte de var riktigt snygga och sköna. Och i butik kostar de typ 1500. Onlyjeansen tyckte jag va halvcoola och kostade 225 kr. Det är svårt att inte slänga ner dem i korgen då :P Jag är ju svag för spets.

Blev ytterligare två plagg åt lillsyrran. Se nedan. Hoppas de passar.

 

Grym vecka

Presentationen blev till slut skriven och orkade läsa några arbeten och fick väl si sådär 3 h sömn :P Mysig vecka har det vart iaf. Grannen kom och sov hos mig i torsdags. En stund iaf :P Han brukar ge upp sen när han inte kan sova ordentligt och gå upp till sig.

Vaknade på fredag morgon av att vännerna kommit och börjat förbereda min feta fest. Helt galet! Vi hade mixerbord, feta högtalare, gigantisk plastpool med kamoflagenät över samt diverse lampor mm på stativ som lyste över poolen. Man kan väl säga att det såg rätt proffsigt ut :P Jag fixade mat och såg på medan tusentals liter vatten slangades ut från min dusch ut i poolen medan värmen stekte som bara den.

Grymt blev det iaf. Supermysig fest. Det var skönt att bara sjunka ner i den varma poolen och njuta av sommarlov :D En del vänner kom förbi och andra som borde kommit var tyvärr inte där. Framåt natten var vi över 20 pers i poolen och riktigt mysigt. Det var så varmt i poolen så ingen ville kliva upp. Vid 3-tiden var det bara jag och två killar kvar när vi gav upp. Duschade av mig allt gräs och skit som åkt i poolen under dagen och gick upp och la mig hos grannen. Ville inte gärna se min lägh då som såg ut som ett bomdnedslag när alla gått in på min toa med blöta, jordiga fötter. Vi hade mysigt iaf. Bra sex både innan vi somna och när vi vakna :D

Sen fick jag ta tag i städningen + tvätt. På kvällen va vi på bio och innan dess blev det öl/cider på uteservering. Gick med hans kompis och dennes flickvän. På gränsen till dubbeldejt... Jag frågade grannen vad han sagt om mig.. vad jag följde med honom som.. det hade han inte funderat över, men vännen visste nog vad vi pyssla med. Lördag natten spenderades hos mig. Mys! Riktigt mysig helg och bara njuta av att vara tillsammans innan vi skildes åt för sommaren...

Innan jag åkte blev det dock ett mindre kul samtal.. Om känslor osv.. Att han tyckte att jag gett honom förhoppningar iom mitt beteende. Vilket jag ju inte tycker med tanke på hur många ggr jag förklarat att jag inte känner så för honom. Jag tycker verkligen om honom, men det är inte kärlek. Det skulle vara en alltför stor lögn att bli ihop. Dessutom rent meningslöst när vi inte kommer ses på flera månader och han förhoppningsvis kommer plugga på annan ort i höst.

Jag vill bara leva i nuet och njuta av det vi har. Jag trodde han hade accepterat att det var det han fick och tog chansen.. Men tydligen inte. Så nu känns det dumt som fan. För jag ville verkligen inte såra honom.. Gjort är gjort.

Har en liten sötnos...

Har en liten sötnos sovandes bredvid mig. Skulle egentligen förbereda morgondagens presentation o läsa 12 arbeten. Svårt att slita sig. Samtidigt som det påminner mig om de bästa stunderna förra året. Även om jag är förbannad och besviken nu är det svårt att glömma alla underbara ögonblick vi faktiskt delade de där första månaderna innan allt gick åt helvete.

Hatar bara när han inkräktar i såna stunder. Försöken att gå vidare som misslyckas. Minns att mitt ex hade samma problem under vårt första uppbrott. Han berättade att han hade svårt att vara med sin nya tjej utan att tänka på mig. Att det förstörde hela upplevelsen. Men jag känner iaf att det försvinner mer och mer och förstör mindre och mindre. Större möjlighet att finna ro och njuta i nuet.

Komplicerade känslor

Efter vad som hände i fredags har vi haft svårt att slita oss från varandra igen. Allt tillbaka till det normala fast vi sagt att vi skulle avsluta det i torsdags... Även om han haft sällskap hela helgen har vi tagit våra chanser att ses bara för en liten stund för att stjäla några kyssar.

Jag vet inte om jag är en jävligt dålig person som utnyttjar att han har svårt att lämna mig för att jag behöver bekräftelsen och någon som bryr sig om mig. Jag har alltid varit öppen mot honom att det inte finns fler känslor från min sida, vilket ibland sårat honom även om han säger att han inte känner mer, iaf inte längre....Han säger att det får honom att känna sig om att han kunde vara vem som helst bara han bodde här nära.

Men jag vet inte. Självklart är han inte vem som helst. Jag tycker om honom på nåt sätt. Men nej det är nog inte kärlek. Det pirrar inte. Men jag tycker om det vi har. Fast nu i helgen har vi verkligen haft så mysigt och jag har faktiskt saknat honom och bara velat att han skulle komma hit och krypa ner med mig. Vi har ju bara sovit ihop några ggr innan.

För första gången på de här 3,5 månaderna som vi hållt på så här har jag börjat ifrågasätta mig själv och vad jag verkligen vill.. Jävligt korkat! Har dock bestämt att det får forts som det är. Ingen mening att utreda det mer. Terminen är slut. Vi kommer inte ses på hela sommaren och han bor bara i 2a hand så han kommer inte vara kvar till hösten och förhoppningsvis kommer han in på programmet han sökt och flyttar. Oavsett vad jag känner så vet jag att jag aldrig skulle kunna göra honom lycklig och jag hoppas att han träffar någon som verkligen känner det samma för honom.

Jag är ändå glad för det vi haft. Det har betytt mycket för mig för att inte gå under den här våren. Både det fysiska att ha någon där, men också någon att snacka med. Han har verkligen lyssnat på mig och varit en bra vän. Och jag vet att jag betytt mycket för honom med, vilket han verkligen påpekat för mig. Han har haft flera dåliga erfarenheter av sex mm sedan tidigare och han säger att med mig har han insett hur det bör vara och hur det kan vara och jag är verkligen glad att jag varit en positiv upplevelse som han kan ta med sig i livet. Det är ju trots allt det som är mitt kall i livet, att få folk att må bättre.

I slutändan hoppas jag även att jag lyckas få mig själv att må bättre, men det är en annan historia som definitivt är mer komplicerat och långdragen, men jag har inte gett upp än iaf.

Hur man reder ut ett bråk

Varit ovän med grannen senaste veckan. Det jobbiga med honom är att han aldrig säger till om han blivit sur för något utan efter några dagar märker man att något är fel. Att han är kort i sms eller vad det nu må vara. Frågar man sedan får man sällan svar utan han tycker jag borde veta vad jag gjort som gjort honom sur.. ahh..

Nåja det hela började egentligen för 1,5 vecka sedan när jag skrev nåt i ett sms till honom som han uppenbarligen tog illa upp av. Sedan forts helgen med att jag blev sjuk och bad honom gå och handla lite frukostmat åt mig för att jag inte orkade gå till ica. Han tyckte jag behövde frisk luft och att jag kunde gå den korta biten själv. Jag blev bara besviken för att han inte kunde offra de 10 min på mig medan mina andra vänner erbjöd sig att åka över halva stan för att köpa saker åt mig om det var något jag behövde...

Då tyckte han att jag ställde krav på honom som om han var min pojkvän och att han inte tyckte jag hade rätt till det medan jag tyckte det var normalt hyfs som en vän att göra en så liten sak. Jag bakade ju bullar åt honom för 2 veckor sedan när han var sjuk. Vilket han förstås påpekade att han inte bett om... Ahhh ni ser.. Det hela blev uppförstorat och missförstånd as usual och en del hårda ord på sms.

I torsdags kom han hit för att jag bett om att prata ut. Satt i 3 h och redde ut missförstånden och konstaterade att vi båda gjort en del dumma grejer. Han poängterade dock att han verkligen kommit fram till att vi bara borde vara vänner nu. Eftersom vi båda egentligen är ute efter ett förhållande, men inte med varandra. Det blir liksom lätt så att man fastnar i detta när det är bekvämt, vilket leder till att man inte är lika öppen för annat och kanske missar sina chanser.

Jag kände dock att det var jobbigt för även om jag höll med så har detta varit en så perfekt lösning för mig. Omtanke, någon att mysa med och någon man känner sig trygg med etc etc. För jag känner mig inte redo att öppna upp mig för massa nya människor och sådär med allt vad det innebär med osäkerhet osv. Det kändes iaf väldigt skönt att vi pratade ut eftersom jag tyckt det var jobbigt att vara ovänner. Jag har svårt att inte ta det personligt när han från ingenstans inte vill umgås med mig fast vi annars ses typ varje dag.

I fredags fick han besök från Sthlm hit och he he då jag insåg att det innebar att han inte skulle kunna vara ensam tyckte jag det som vanligt var väldigt kul att skicka retsamma sms hihi.. I'm an expert at that. Jag tror att min fetish är att jag tänder på att verkligen reta killar till vansinne hihi. Själv skulle jag ju egentligen sitta och skriva mitt arbete som skulle vara klart vid midnatt. Men min kreativa energi gick mer och mer åt att komma på snuskiga saker att skriva och motiv på bilder jag skulle kunna skicka..

Arbetet blev därefter, men klart och inskickat blev det. Sedan hade min gamla korridor fest i fredags så, så fort arbetet var inskickat slängde jag på mig en klänning, svepte en drink och drog mig uppåt. Shit vad mycket folk det var där. Runt 100 pers och typ ingen jag kände igen. Slutade med att jag och grannens kompis satt inne på grannens rum och snackade om livet i flera timmar. Väldigt trevligt var det. Grannen försökte hålla sig distanserad hela kvällen även om jag visste att jag lyckats rätt bra med min teasing.

Framåt 3 kom det in massa folk på hans rum och det var trevligt. Och från nowhere drog han in mig på sin toa och jepp det blev hett sex. Så he he min plan lyckades. Med rätt amount of alcohol ;-) Det var helt galet. När vi kom ut var ingen längre kvar i rummet... Oops. Vi som försökte vara så ljudlösa som man kan på fyllan mot en gipsvägg på en liten toalett med 10 pers i rummet utanför....

Nån timme senare bestämde jag mig för att dra hem och han följde med mig ner och sedan fortsatte det ett bra tag här nere med. Vi hade visst lite att ta igen. Flera veckor sedan sist. Men hela gårdagen var med ett leende på läpparna. Kände mig pånyttfödd ha ha ha.

Caught in a bad romance

Love this song!!! Laddade ner hela albumet idag så kan jag ha det i ipoden sen. Nackdelen med spotify annars. Spelat på hög volym och städat. Tvättade i förmiddags också. Fan vad duktig jag är! Hade dock en baktanke. Att äntligen se till att fota bilder på min lägenhet, men då ska det vara cleant och fint!!

Pianolacksbordet putsat med fönsterputs och nya tvn putsad likaså. Det enda som saknades var färsk frukt och grönt :P Har ju iofs mitt lilla land med växande tomat, basilika och korianderplantor. Fina bilder blev det iaf.

Dessutom kom mina klänningar idag :D Så fina. Tighta och korta så som jag vill ha dem ha ha ha. Ska se till att hitta något lämpligt att ha under och gärna få ner magen en size först också :P Men jag är nöjd!! Lätt värt 1100 :P Om någon säger att man inte kan köpa glädje har de fel. '

Vad jag däremot inte gjort är mitt skolarbete... Men man får vara nöjd med det lilla. Imorn midnatt är inlämning och jag har knappt börjat. Dessutom skolkat från alla lektioner denna veckan.. Tyckt att jag behövt tiden i sängen eller nåt... Kroppen har redan gått på sommarlov. En vecka kvar!!

Tänker ta lov från det mesta. Dåliga tankar kanske? Nej men jag försöker iaf rensa bort allt som är negativt som ja t.ex. bad romance. Personer som gör mig illa. Bort bort bort. Sådär var större delen av manliga släktet bortrensat.

I want your love
I don’t wanna be friends
J'veux ton amour
Et je veux ton revenge
J'veux ton amour
I don't wanna be friends

Nu är jag gladare =D

Sådär ja nu har jag tröstshoppat lite för att kompensera den förstörda helgen =D Får ju lite csn imorgon iaf. Och ja det blev såklart klänningar för det är det som gör mig glad. Underverken syns här nedan.

 

Värsta helgen ever =(

Den här helgen har man sett fram emot de senaste månaderna.

Den här helgen har man jobbat häcken av sig för de senaste veckorna.

Vad händer dan före dan? Jo man känner sig lite småkrasslig och märker att man har en temp på 38 och tänker att  nåja man får ta det lugnt och så är det bättre när det gäller. Tar en ipren och går och lägger sig.

Dagen D; Vaknar 4 h senare genomsvettig och upptäcker att tempen stigit till 39. Lyckas somna i omgångar om max en timme och tar nya ipren som vägrar få ner tempen. Smärtor som mensvärk långt ner i ryggen (min sitter där) och ibland i låren, ljumskarna och höfterna med. Undrar vad fan det är. Inga direkt andra symptom.

Ringer andra om råd och idéer och till slutvårdsupplysningen som nog tycker jag ska söka så det inte är njurbäckeninflammation. Beger mig iväg till sjukhuset och känner mig som en jävligt skabbig fjortis med mjukisbyxor (vilket jag aldrig har annars), kort jacka med muddar, osminkad, med glasögon, inte duschat på två dygn så håret är fett och står åt alla håll och svettas som en gris av 39 graders feber. Nästan som man ville ha "förlåt jag är sjuk och brukar inte se ut så här annars" skrivet i pannan.

Tillbringar hela em på infektionsakuten. Första timmen i en svettpöl på britsen. Blir massa blodprover (3 stick) och då ska man veta om hur spruträdd jag är.. Läkaren lika oförstående som mig vad tusan det kan vara så det blir urinsticka och lungröntgen för säkerhets skull. Hade ju trots allt puls upp mot 100 och andningsfrekvens på över 20.

Blir faktiskt bättre under timmarna där och när jag går hem har tom pappret på britsen torkat =) Vi bestämmer oss för att avvakta eftersom vi är osäkra på om det är något som går att behandla och isf vad.

Någon timme efter jag kommit hem börjar magen få spel så jag får springa på toa en gång i timmen. Febern och smärtorna kommer tillbaka och börjar också må illa. Tar nya tabletter och lyckas till slut somna.

Vaknar och tittar på klockan som visar sig vara 04.30 och är överlycklig över att jag faktiskt lyckats sova 4,5 h i sträck. Febern på nedgång och smärtan borta, men tyvärr är magen och illamåendet det samma. Lyckas därefter sova 3 h till.

Nu sitter jag här med ett drygt dygns konstant illamående och är bitter och ledsen som fan och inte kan jag ens tröstäta för att jag är så illamående och inte sugen på något. Det enda jag kanske kan glädja mig åt är att jag kanske kommit närmare beach 2010 efter den här helgen. När man knappt ätit något på 2 dygn och bränt massa energi på feber och allt som går rakt genom kroppen.

Nej den här helgen blev ju inte som man tänkt sig. Läser alla andras facebookuppdateringar om hur kul helgen är och ligger och tittar på det fina vädret. De enda varma dagarna den här våren och på måndag skulle det bli skit igen.

Får väl lägga mig och gråta och tycka jävligt synd om mig själv eller hoppas på ett mirakulöst tillfrisknande imorn så jag kan njuta av den sista dagen iaf.

Livet känns jävligt orättvist mot mig nu. Förstår inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det =(

En kärleksförklaring

Nu tänkte jag dela med mig av något väldigt personligt. En text som jag läst så många ggr och som jag tycker är det finaste nån skrivit till mig. Det här skrev mitt ex till mig för 3,5 år sedan när jag precis fått reda på att jag kommit in på min utbildning och skulle flytta 25 mil bort. Namn, platser mm har blivit utbytta eftersom jag fortf försöker hålla på min anonymitet.

"hej vet inte varför jag skriver detta nu...

har just kommit hem lagom go saknar dig vid min sida men har bara håriga "katten"  här, och så kommer det väl förbli..............

höll på att svara på ditt sms som du skrev förut men vet inte om jag vågar skriva vad jag skrev.. är rädd för att du ja tar det fel fast ändå rätt.


ååååå nu när du läste den meningen alltså den sista så kommer du tänka fel fast ändå rätt kanske jag vet inte...

skriver alltid massa konstigt när jag är full fast jag vet att du gillar det. antagligen för att jag bara skriver vad jag tänker eller nått. är alltid ärlig mot dig å så MEN!!



ja precis MEN!!! :)



nu undrar du vad jag menar med det =)


jag vet inte.. jag tycker allt har kommit lika plötsligt som du allt med din skola å så.. att du kommer försvinna å allt d. jag tycker det är sjukt jobbigt. har snackat med några om det men ingen som har kommit med nått bra
förslag.

alla säger olicka..
nån säger dumpa henne så blir du inte sårad när hon hittar ny kille
nån säger håll å henne för fan, gör du inte det så får du med mig å göra!!!
nån säger det finns fler många fler....
nån säger håll i henne det är en tjej som du aldrig igen kommer hitta tro mig
nån säger jag förstår dig lev livet tills hon flyttar......
nån säger vem fan behöver tjej... när man kan vara singel
nån säger varför bara ha en tjej när man kan ha flera...

jag har fått massa förslag på hur det kan vara med nån annan vissa saker kan vara bättre eller mycket kan vara bättre, MEN många saker kan vara sämmre.

jag vill bara ha nån

som dig!!

du har allt...

eller ja nästan allt =/ nu blev du ledsen eller ja lite nere..


men du är en super tjej men vad ska jag göra då!!!!!!????????


du är min pusselbit!

men jag vet när du väl har flyttat så kommer du bli en annan pusselbit. för nån annan säger inte att du kommer hitta nån annan utan du kommer bli en annan marion. du kommer bli anorlunda liksom. kan inte säga hur eller så..

kan säga av det du hade med XXXXX bara den korta stunden så förändrades du nått sjukt...

fick ställa om mig endel för det.. du blev liksom mer mogen eller ja, vet inte vad man ska kalla det vet inte om det är mer mogen heller. men du blev anorlunda liksom....


och om eller ja när du försvinner till X-stad så kommer du bli jätte anorlunda tror jag..även om vi håller kontakten så kommer du vara upptagen med ditt pluggande å träffa vänner å killar å tjejer....

jag önskar jag va så modig som dig som bara kan göra nått sånt sådär..
har tänkt många gånger å försöka kämpa förnåt så som du har gjort.
och plugga till nått och bli nått vara nått mer än nån vanlig svensson liksom
men det är så lätt att bara vara en svensson, man behöver bara vara liksom.


du är verkligen en underbar tjej du har så otroligt mycket som många tjejer
ALDRIG kommer ha
du är, du e, du har

har en sak jag tänkt på länge, som betyder jätte mycket för mig!!!

det är

Vågar jag!?!?!?!?

vågar jag försöka?
Vågar jag tro?¨


alltså vågar jag ge mig in i detta?

det är just det jag inte vet............

det är det att jag VET att du är värd att kämpa för
jag VET att du är bäst
jag VET att du är för bra för mig
jag VET att du är för bra för att vara sann
jag VET för mycket ;)


fan va jag babblar.. å då säger du det gör du inte alls

jo det gör jag, säger jag
nä säger du, för det är så roligt att höra vad du tänker


då tänker jag men inte säger

jag önskar jag kunde säga så mycket till dig som jag inte vågar för jag är sån mes
jag borde säga så mycket men vill inte bli tagen för nån jag igentlgen är hehehe
som alla så har vi våra stunder och just nu har jag en =)

detta är en kärleks förklaring till dig Marion!!

jag kan inte skriva dikter
jag kan inte skriva över huvudtaget hehehe
jag kan inte stava som normalt folk
jag kan inte vara som folk
jag kan inte massa
saker.......................................................


Men det kan DU!

jag säger mycket dumma saker det vet du...
du kommer alltid ha en speciel platts i mitt hjärta det vet du
hur detta nu än slutar så kommer jag alltid älska dig..



Önskar man kunde blanda lite som det va förr och med nu och säkert av det vi kommer ha i framtiden...

saknar massa saker vi hade förr...
det gör du säkert med.
men älskar det vi har idag med.
inte för att det är dåligt och säger inte att det va bättre förr..
eller det kanske det va vad vet jag....
men jag har sagt det till massa, att jag känner mig fortfarande nykär ibland med dig. trotts alla våra år å alla våra problem å shit

ibland hatar jag dig för att du ska vara så ja kall eller vad man ska säga
du ska vara så förstående liksom.
det kommer du nog vara när du läser detta mail.
du kommer inte ta ditt eller mitt parti liksom du kommer vara sådär ja bitch liksom.....
försöka se det på den ljusa sidan...



jag är så rädd marion!!
jag vill inte...
jag är skit rädd!!!!!!!!!!!!!





jag önskar mycket va som förr..
jag vill vara 5 på nytt och inte behöva vara orolig för nått..
inte behöva tänka på nått.
bara leva livet.


både du å jag har haft våra förhållanden du kanske är stolt över dina men jag är inte stollt över all mina men det är ändå dom bland annat som har gjort mig till den jag är idag och jag hoppas det är den du älskar idag.

och då tänker du att du kanske ändå gillar mig efter alla år plugg till "X-utbildning" osv
och då kanske du gillar mig för den jag är då.
visst det kanske jag gör men vågar jag ta steget?

ååååhh vad jag sakar vissa saker som jag inte vågar skriva =(
men jag vet att du vet inerst inne.



FAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

just nu hatar jag livet!!!

ifall du inte visste så älskar jag dig min pusselbit!!!!!"

 

PS mitt ex har dyslexi om det inte redan framgått. Är så van att läsa det han skriver så jag har svårt att själv upptäcka alla stavfel här och vill inte heller rätta dem då det inte känns det samma då.

Det jag älskar i det här mailet är alla diskussioner han spelar upp mellan oss och skriver hur han tror jag kommer säga och reagera. Som bara visar på att han vet precis hur jag tänker och känner mig så väl efter våra 3,5 år ihop och dessförinnan 4 år som nära vänner.

closure

Tror jag ska försöka avsluta det här med darlingen en gång för alla. Vill inte ge honom det nöjet/egoboosten att dagligen kunna läsa hur mycket jag saknar honom och hur dåligt jag mår etc... Men det kan bli ett rätt långt inlägg som förhoppningsvis kan sammanfatta och förklara alla känslor i mitt förra inlägg.

 

Till "darlingen"

Jag HATAR DIG!!

Allting du har gjort mot mig!!

Kommer ALDRIG nånsin att förlåta dig! ALDRIG!!

 

Du är DÖD för mig. Önskar bara att jag insett detta tidigare. Så jag hade kunnat spotta dig i ansiktet, trycka ner dig i lera och hoppa på dig. Det är den behandlingen du förtjänar. Ingen chans i helvetet att du förtjänade allt det du fick av mig, ALLT jag gjorde för dig.  Tyvärr kan jag dock inte få det ogjort hur mycket jag än velat.

Ensamheten - min äldste vän

Mycket tankar och känslor som vill ner på papper nu... eller ja papper är ju fel ord när man skriver på tangentbordet kanske :P Veckan som varit har varit betydligt bättre än förra. Haft mycket för mig på kvällarna osv. I onsdags lärde jag mig löda och har suttit och lödat diodbelysning mm. Väldigt kul. Fick testa på borrmaskinen och annat också. Allt sånt där som får en att känna sig starkare och att man kan klara sig själv.

Men hmm det där var inte det jag tänkt skriva när jag satte fingrarna på tangenterna först. Satt på msn med en av mina flickor. Hennes ex kommer troligtvis ner nästa helg och hon mår skit vid tanken av att springa på honom. Snart 3 år sedan det tog slut och hon har varit singel sedan dess, medan han förstås direkt träffade en ny som han flyttat ihop med osv. Förstår precis hennes ångest.

Ibland kan våra samtal bli rätt deppiga. Hon skrev något om att hon bara lär springa på massa ex som dumpat henne och inte vill ha henne. Jag skrev att det kommer finnas massa andra. Kanske någon intressant varpå hon svarade att jo men de vill ju bara k****a mig och sedan skita i mig.
Vad svarar man på det... I know what you mean?

Vi är tre bästa tjejkompisar som alla varit ofrivilligt singlar under längre tid. Jag iaf fram till jag träffade darlingen alltså. Och ja man blir rätt less. Man tappar hoppet. Undrar varför det inte finns någon som är rätt för oss. Varför går det inte bra för åtminstone någon. Man ser andra i klassen flytta ihop, förlova sig osv... Vart är man själv? Är jag där jag trodde att jag skulle vara? Om ett halvår fyller jag 25... Hade för övrigt en mardröm om det där i förrgår.. Åldersnojan börjar sätta in...

Hon skrev att hon önskade att någon hade velat mer.. Bara känslan av att någon bryr sig om en på det sättet. När man till slut glömmer av hur det är att höra när någon annan säger att de älskar en..

Jag tänker visst jag är ensam också. Men jag har någon som bryr sig.. Skickar sms varje dag.. Kommer förbi varje dag. Frågar hur jag mår. Håller om mig när jag är ledsen.. Är det inte det man vill ha?
Men om det inte är rätt person då? Om man inte känner någonting när han kysser en godnatt? Jag vet att det vi har inte är mer än något slags semiförhållande/kk sedan 4 mån och jag vill absolut inget mer... Men det börjar snart kännas patetiskt.. Eller iaf påminner det mig hela tiden om vad jag egentligen vill ha och vad jag inte har. Misslyckandet och känslan av att det här visst är det bästa jag får..

Steg i rätt riktning?

Ledsen vänner. Mina inlägg de senaste veckorna har kanske inte varit de roligaste att läsa... Dessutom ganska mycket samma i samma deppiga anda. Men jag skriver ju inte för någon annan utan för mig, från hjärtat precis det jag känner just där och då. Och mitt liv har bara varit ockuperat av dåliga tankar den senaste tiden.

I helgen har jag kanske kanske anat en liten vändning. Jag vet inte riktigt. I fredags tog jag ledigt från skolan och den enda föreläsning jag hade då. Gjorde inte mycket, men min kompis gjorde mig den stora tjänsten att bjuda in sig själv på kvällen. Jag har väl inte tagit det minsta initiativ till socialt umgänge de senaste veckorna, så ibland kan det behövas. Mina närmsta vänner vet hur jag funkar när jag blir sån här. Vi gjorde god mat och såg Clueless och Twilight =) Övertalade henne att se den (själv har jag ju sett den 5-10 ggr).

Igår var egentligen tanken att jag skulle iväg på en sittning som var planerad sedan länge, men när timmarna kröp närmare kände jag verkligen inte för den. Var inte så sugen på att festa hårt och umgås med folk jag inte känner så väl när man inte mår bra. Vill inte visa mina dåliga sidor då direkt. Utan smsade samma kompis från gårdagen och frågade om hon hade planer, vilket hon inte hade.

Så då vart det grillkväll igår. Marinerad ryggbiff, pommes, fin sallad, minibaguetter, lite gott att dricka och till efterrätt hallon/blåbärspaj med vaniljsås =D Det satt inte fel kan jag lova. Kvällen avslutades med New Moon som jag iofs sett 2-3 ggr innan. Det enda dåliga var att den påminde mig alltför mycket om darlingen. Dels att vi såg den på bio ihop och dels själva storyn när hon blir lämnad och mår dåligt osv... Men annars trevlig kväll.

Idag vaknade jag med nya krafter. Tror inte jag kännt mig så här pigg på många veckor. Så härligt! Massa energi. Hållt igång hela dagen och målat, donat och fixat. När jag kom hem nu handlade jag så jag kan baka bullar och negerbollar i veckan. Såg att det skulle vara negerbollens dag på tisdag =) Tänkte dammsuga lite nu. Hoppas hoppas hoppas mina krafter håller i sig ett litet tag till. Det vore fint.

Har så mycket tankar och planer. Att jag borde komma igång med träningen och äta bättre osv osv. Men det mesta stannar liksom i tankestadiet eftersom jag aldrig har krafter till mer och sedan tycker jag mår skit och förtjänar att dricka cola och äta nåt sött osv... Men nu tog jag och grannen en långpromenad både igår och idag. Det är ju alltid nåt. Igår var det han som tvingade ut mig och idag var jag själv sugen så har man väl tagit första steget så brukar det ju gärna gå med bara farten.

Känns lite konstigt att det bara är 3-4 veckor kvar av terminen och att det fortf bara är sånt här jävla skitväder. Jag som planerat för grillkvällar och massa fint till våren... Men det verkar ju aldrig bli vår... Och om en månad flyttar ju grannen så det blir lite konstigt sen när man är van att ses varje dag. Det blir som det blir. Ska bli rätt skönt att komma härifrån också. Hoppas på roligare jobb i Norge i sommar!

Nej nu dammsugning som sagt!!

Livet är så tomt

Det som räddar mig nu är min säng, tv och godis. Blev iaf lite glad idag när jag fått veta att jag klarade skittentan. Men annars är det inte mycket att gå upp till. Inte mycket jag orkar gå upp till. Börjar bli seriöst orolig att någonting verkligen är fel på mig. Känner mig så disträ också. Ingenting känns så viktigt eller kul.

Jag får panik när jag känner mig psykiskt instabil. Dels skäms jag, önskar att det inte fanns och dels tänker jag att darlingen gjorde rätt som lämnade mig för jag är visst bara en psyco bitch trots allt.

Inatt tror jag att jag drömde om mitt ex istället.Inte exakt vad men att vi var tillsammans iaf. Att han lämnade sin flickvän som han precis flyttat ihop med för mig.

Funderar också på nästa helg. Vill egentligen hem till en fest och träffa en kille där som jag hookade med i februari. Vi hade väl egentligen småflörtat rätt mycket förra året innan jag träffade darlingen men då var visst han upptagen. I höstas frågade han mig om jag stött på honom tidigare och berättade att han då haft flickvän men inte längre, men då var ju jag upptagen.

Så nu i februari visste vi båda att vi var singlar. Nåja det är en egen historia. Hade iaf velat träffa honom igen. Sjukt trevlig, 1,5 år äldre än mig o läser samma utbildning fast 1 år över mig. Kruxet är ju bara att han pluggar i linköping annars hade jag gärna utforskat möjligheterna till något mer.

Behöver något som muntrar upp mig. Känns som det bara går utför just nu. Vill att terminen ska ta slut. Har svårt att få ihop skolan som det är nu. Saknar min lilla pojke så mycket

Det man inte vet tar man skada av

Vaknar kallsvettig av mardrömmar om honom. Först jagad och försöker smita iväg. Sedan prat om det oundvikliga, det jag inte vill veta/höra. Så jobbigt att inget veta, bara anta, fantisera. Kanske hade det varit bättre att bara på svart och vitt veta. För att slippa alla tankar och undran. Om det jag tror är sant skulle jag bli klubbad i golvet, men kanske fatta att det är dags att ge upp. Frågan är om det man inte vet verkligen inte skadar en. Ovissheten ger mig mardrömmar. Försök att somna om kanske..

Let this be over

Hela denna veckan har varit kaos och rent ut sagt för jävlig. Massa att plugga, stress och ångest. Allt utmynnar i en jävla skämttenta och hela klassen är nu i uppror. Men skolan är ju det minsta problemet.

Mått så dåligt hela veckan som mina inlägg skvallrat om. Gråtit nästan varje dag denna veckan. Så mycket som är jobbigt och i samband med valborg kommer förstås allt med darlingen upp till ytan. Saknar honom så jag håller på att gå sönder och bara önskar att han saknade mig med, att hans känslor funnits kvar, att allt kunde gå tillbaka och bli som vanligt, då när vi hade det så bra och var kära och galna. Jag saknar det, som fan!

Och när mitt hjärta känner att jag inte vill leva utan honom blir jag så arg på mig själv! Han är inte värd det. Jag gjorde allt för honom och jag blir både ledsen och förbannad när jag tänker på det. Arg för att han inte visade nog uppskattning för allt jag gjorde och ledsen för att han slutade älska mig trots att jag gav honom allt. Men det kanske var det just det som var problemet. Jag gav för mycket och han kunde inte leva upp till/motsvara det. Det är ju alltid jobbigt att känna att den andra vill mer förstås.

Det känns bara som detta aldrig har ett slut. 4 månader har gått och jag är fortf kvar i den hemska natten. Vet inte hur jag ska gå vidare. Vet inte hur jag ska orka leva vidare. Så denna veckan har jag bara isolerat mig. Ätit massa skit och inte brytt mig om mig själv. Stängt ute omvärlden. Inte svarat i telefon. Inte orkat med mina vänner. Inte orkat försöka förklara. Inte vetat vad jag ska ljuga ihop för ursäkter till de som inte står mig lika nära.

Psykiskt illabefinnande är så tabu, och inte gjorde det ju saken bättre när darlingen som då stod mig närmast inte heller kunde prata om det, inte kunde acceptera det.Hur ska jag då våga prata med andra, om inte änns de närmsta kan förstå.

Jag skadar mig själv djupare. Dövar smärtan med närhet, men när inte ens det hjälper. Vad gör man då? I torsdags vart det sex med grannen, men fick avbryta det för allt bara kom över mig och började storgråta istället. Vet inte hur jag ska klara det här längre. Hoppas den nya veckan blir bättre. Nu ligger jag här klarvaken och drömmer om ett bättre liv.