Inom de närmsta veckorna är det dags för mig att söka sommarjobb. Ja jag är i en galen bransch ;-) Är bara så svårt att veta var man vill jobba både vilken stad och med vad är oklart. Helst vill jag vara på en lite mindre ort och gärna nära landet eller hemma. Föräldrarna föreslår flera bra ställen varav mitt ex hemstad är ett av alternativen...
Är jag löjlig som inte ser det som ett alternativ? Jag vet att det är snart 4 år sedan jag valde att göra slut. Men jag känner mig ändå inte färdig med bearbetandet. Vi gjorde inte slut för att vi inte älskade varandra längre utan mer pga prioriteringar och att jag flyttade. Har inte sett honom eller snackat med honom sedan dess.
En inneboende skräck. Tanken på att han ska dyka upp när jag sätter mig på tåget mot hans stad, eller passerar hans pappas lägh osv. Fast vanligtvis går jag omvägar för att inte komma nära. En panik som bubblar upp i magen. Känner att jag inte är redo. Känns som det skulle bli så stor chock. Tänk om jag skulle svimma.
Så här har jag känt varje gång jag varit hemma senaste åren. En inneboende rädsla för att han helt plötsligt skulle stå framför mig. Den chansen har ju varit rätt liten men skulle öka betydligt om jag fick jobb i hans stad, där jag inte varit på 4 år. Tanken på att gå med den rädslan/klumpen i magen varje dag i 2 mån är mindre kul. Utöver honom finns ju hans vänner, bror och flickvän som man kan stöta på både på stan och i jobbet. Samtidigt som det egentligen skulle va ett riktigt bra ställe att jobba på.
Vad ska gå först? Ska jag låta rädslan hämma mig? Vill jag röra upp allt till ytan, men kommer jag nånsin bli färdig med honom annars?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar