Har konstaterat en sak genom åren som jag precis fick en idé om hur jag skulle uttrycka den i ord.
Jag är väldigt svår att ragga på om jag inte redan själv konstaterat ett intresse. Jag sätter gärna upp garden direkt så fort en kille ger en orimligt mycket uppmärksamhet. Tolkar det direkt som att han är intresserad, vilket för det första kanske inte alltid är sant (han kanske bara tycker jag är en trevlig, kul tjej).
Anyway min direkta reaktion på det är att sätta upp garden och backa undan. Blir helt enkelt störd av det. Kanske beror det på mitt kontrollbehov. Att jag vill ha kontroll över situationen och själv vara den som tar initiativ.
Tror aldrig jag blivit glad av att få reda på att en kille är intresserad av mig. Kanske beror det på att det alltid är fel typ av personer som intresserar sig för mig eller just det faktum att jag inte själv tänkte tanken först. Om jag ser tillbaka på killar jag dejtat/haft sex med har det i princip alltid varit jag som tagit initiativ. Ett fåtal personer har jag vetat varit intresserade av mig, men egentligen inte varit intresserad tillbaka, men sedan hamnat i en situation då jag tänkt what the hell vad kan det skada att ha lite kul och raggat upp honom.
Eller är det bara en känsla man har av att alltid vara den som tar initiativ till en kyss tex. Ja några har förstås försökt t.ex. om man dansar ute, men ha ha tror aldrig det gått hem hos mig utan då har jag bara blivit off och puttat bort honom.
Någon som känner igen sig eller brukar vara i motsatt situation?
Det kanske bara trots allt handlar om hur man tolkar situationen.
Tillägg
Denna teorin skulle också förklara varför murphys lag verkar gälla för killars intresse. Dvs de man inte vill ska vara intresserade är det alltid och tvärtom. Just för att man är så off vid visat intresse blir man svårfångad (vilket man ju uppenbarligen ska vara... ) och de blir än mer intresserade... Suck!
Det jag tycker, är att det är lite störigt att det alltid är killar som "ska" ta initiativ. Samtidigt de få gångerna det väl händer att man inte är den som tar initiativ, då vet man ju inte hur man ska göra och så blir allting bara pannkaka :D
SvaraRaderaJag förstår att det kan bli jobbigt för er killar. Men det är nog så jobbigt för mig som är så extremt obekväm i situationen. Jag har ju mitt kontrollbehov liksom :P Typ som att jag bara inte kan låta en kille leda i dansen. Då måste det vara någon jag verkligen litar på och som jag vet vet vad han gör. Samma i köket he he. Är en bitch mot dem jag inte litar på.
SvaraRaderaHaha fyfan, stackars de killarna som måste dela kök med dig :D
SvaraRaderaJag vet. Det är synd om dem. Men jag försöker skärpa till mig och med tiden kan de vinna mitt förtroende. Om inte annat kan de tröstas med att jag bjuder dem på en himla massa god mat :D
SvaraRadera