Nu är jag på väg till flygplatsen som ska ta mig till norge. Blev inte många timmars sömn inatt. Ville hellre spendera dem på msn med drömkillen =) Vi bytte msn i torsdags men det kanske jag sa.
Innan vi sa godnatt körde vi lite webcam också. En känsla av att det faktiskt är han jag pratar med. Känns så overkligt. Det har alltid funnits i bakhuvet, tänk om det inte är han jag snackat med. Frågade vad som fick honom att ta kontakt med mig för han visste ju ingenting om mig mer än att jag va intresserad av honom. Men det visste han nog inte riktigt mer än att han tyckte jag va snygg. Men vad mer kunde han veta.
Trots att vi inte ens träffats känner jag mig så avslappnad med honom. Vi är liksom på samma plan. Ingen som vill spela spel. Båda vet vad de vill. Känns som han är mer mogen ändå. Men så är han ju 28. När jag snackar med honom kan jag va så brutalt ärlig. Känner mig trygg. Han kommer inte tycka att jag gör bort mig och säger för mycket utan blir genuint glad över mina komplimanger. Det känns bra. Som om man kommit över en tröskel. Tror inte längre han kommer försvinna hux flux som så många andra. Han vet redan så mycket om mig att han isf redan borde försvunnit.
Känns bara så sjukt frustrerande att åka bort 7 veckor innan man hunnit träffas. Men så har man väl något att se fram emot också. Tänk det här kanske kan bli något. Tycker verkligen om honom. Försöker putta undan alla känslor till ett senare tillfälle när jag kan tillåta mig själv att känna dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar