Varit ovän med grannen senaste veckan. Det jobbiga med honom är att han aldrig säger till om han blivit sur för något utan efter några dagar märker man att något är fel. Att han är kort i sms eller vad det nu må vara. Frågar man sedan får man sällan svar utan han tycker jag borde veta vad jag gjort som gjort honom sur.. ahh..
Nåja det hela började egentligen för 1,5 vecka sedan när jag skrev nåt i ett sms till honom som han uppenbarligen tog illa upp av. Sedan forts helgen med att jag blev sjuk och bad honom gå och handla lite frukostmat åt mig för att jag inte orkade gå till ica. Han tyckte jag behövde frisk luft och att jag kunde gå den korta biten själv. Jag blev bara besviken för att han inte kunde offra de 10 min på mig medan mina andra vänner erbjöd sig att åka över halva stan för att köpa saker åt mig om det var något jag behövde...
Då tyckte han att jag ställde krav på honom som om han var min pojkvän och att han inte tyckte jag hade rätt till det medan jag tyckte det var normalt hyfs som en vän att göra en så liten sak. Jag bakade ju bullar åt honom för 2 veckor sedan när han var sjuk. Vilket han förstås påpekade att han inte bett om... Ahhh ni ser.. Det hela blev uppförstorat och missförstånd as usual och en del hårda ord på sms.
I torsdags kom han hit för att jag bett om att prata ut. Satt i 3 h och redde ut missförstånden och konstaterade att vi båda gjort en del dumma grejer. Han poängterade dock att han verkligen kommit fram till att vi bara borde vara vänner nu. Eftersom vi båda egentligen är ute efter ett förhållande, men inte med varandra. Det blir liksom lätt så att man fastnar i detta när det är bekvämt, vilket leder till att man inte är lika öppen för annat och kanske missar sina chanser.
Jag kände dock att det var jobbigt för även om jag höll med så har detta varit en så perfekt lösning för mig. Omtanke, någon att mysa med och någon man känner sig trygg med etc etc. För jag känner mig inte redo att öppna upp mig för massa nya människor och sådär med allt vad det innebär med osäkerhet osv. Det kändes iaf väldigt skönt att vi pratade ut eftersom jag tyckt det var jobbigt att vara ovänner. Jag har svårt att inte ta det personligt när han från ingenstans inte vill umgås med mig fast vi annars ses typ varje dag.
I fredags fick han besök från Sthlm hit och he he då jag insåg att det innebar att han inte skulle kunna vara ensam tyckte jag det som vanligt var väldigt kul att skicka retsamma sms hihi.. I'm an expert at that. Jag tror att min fetish är att jag tänder på att verkligen reta killar till vansinne hihi. Själv skulle jag ju egentligen sitta och skriva mitt arbete som skulle vara klart vid midnatt. Men min kreativa energi gick mer och mer åt att komma på snuskiga saker att skriva och motiv på bilder jag skulle kunna skicka..
Arbetet blev därefter, men klart och inskickat blev det. Sedan hade min gamla korridor fest i fredags så, så fort arbetet var inskickat slängde jag på mig en klänning, svepte en drink och drog mig uppåt. Shit vad mycket folk det var där. Runt 100 pers och typ ingen jag kände igen. Slutade med att jag och grannens kompis satt inne på grannens rum och snackade om livet i flera timmar. Väldigt trevligt var det. Grannen försökte hålla sig distanserad hela kvällen även om jag visste att jag lyckats rätt bra med min teasing.
Framåt 3 kom det in massa folk på hans rum och det var trevligt. Och från nowhere drog han in mig på sin toa och jepp det blev hett sex. Så he he min plan lyckades. Med rätt amount of alcohol ;-) Det var helt galet. När vi kom ut var ingen längre kvar i rummet... Oops. Vi som försökte vara så ljudlösa som man kan på fyllan mot en gipsvägg på en liten toalett med 10 pers i rummet utanför....
Nån timme senare bestämde jag mig för att dra hem och han följde med mig ner och sedan fortsatte det ett bra tag här nere med. Vi hade visst lite att ta igen. Flera veckor sedan sist. Men hela gårdagen var med ett leende på läpparna. Kände mig pånyttfödd ha ha ha.
Asså vad är det med killar att ha en massa ilska över saker utan att säga varför? Nu ska väl inte jag klaga för jag har varit likadan själv, men det är ju bara så jävla onödigt...Och att hålla på att retas sådär, det är fan inte schysst! :p
SvaraRaderaHmm det här med kommunikationsproblem verkar ju vara ett stående moment i mitt liv... Tror det är mest killar det är fel på :P He he nej kanske inte sjyst, men extremt kul. Har roat mig med det i många många år. Tröttnar visst aldrig ;-) Antar att det får en att känna sig attraktiv och bara synen av eller orden från killen efteråt det är bara wow!
SvaraRaderaHaha där är jag fan beredd att hålla med. Många av mina polare tycker inte om att prata om sina problem, utan vill hellre få ut aggressionerna på stackars närliggande saker. Och visst kan det vara skönt att få utlopp på en dörr/skylt/whatever, men det hjälper ju inte när man är irriterad på en person... :(Haha du är en ond människa! :@Jag tror mer på att det handlar om Mystery's evolutionsteorier. Att ni kvinnor vill bli ledda och att du helt klart tänder på när snubbar bara kliver in och tar för sig. Men hey, det är ju bara teorier, eller hur? ;)
SvaraRaderaÄh jag vet inte vad det är med killar och konflikthantering. Jag lyckas tydligen alltid skilja mig rätt hårt från dem :P Jag är en ond människa ja :D And proud of it ;-) Nja jag vet inte om just den teorin stämmer för generellt sett har jag svårt för alltför dominanta män. Jag är gärna den som leder. Och när jag gör såna saker så är det väl jag som leder dem och får mig att känna att jag har kontroll över dem?
SvaraRadera