Det man inte vet tar man skada av

Vaknar kallsvettig av mardrömmar om honom. Först jagad och försöker smita iväg. Sedan prat om det oundvikliga, det jag inte vill veta/höra. Så jobbigt att inget veta, bara anta, fantisera. Kanske hade det varit bättre att bara på svart och vitt veta. För att slippa alla tankar och undran. Om det jag tror är sant skulle jag bli klubbad i golvet, men kanske fatta att det är dags att ge upp. Frågan är om det man inte vet verkligen inte skadar en. Ovissheten ger mig mardrömmar. Försök att somna om kanske..