Imorn blir det fest. Kommer troligtvis ha en klänning som jag bara haft en gång innan med darlingen. Ger lite minnen. Känner bara att det inte mest handlar om att jag saknar honom utan mer saknar det där att ha någon. Känslan av att det bubblar inuti osv.
Känner mig verkligen inte nedstämd. Mår bättre än på länge. Skolan är kul, kommit igång med träningen bra osv. Känner mig harmonisk.
Det är bara tråkigt att det var så länge man kände så för någon. Att det fanns något av intresse. Då är det liksom nästan bättre att vara olyckligt kär och veta att iaf det finns folk där ute som är intressanta. Nu känns det mer som att det inte finns en enda som intresserar mig. Den sidan av livet är väldigt avstängt. Vilket iofs kan vara skönt eftersom jag verkligen inte har tid för någon annan just nu.
I somras sa jag något klokt (tror jag) i en diskussion på msn. Jag är förhållandetypen. Gillar inte att vara ensam och det jag kom fram till då var att ha någon ger en känslan av att man är på väg någonstans. När man är singel är man bara mitt i livet.
Jag gilla trygghet och att ha saker lite mer utstakat. När nu utbildningen börjar närma sig slutet är det i sig ett orosmoment. Föregående år har varit bestämda. Om 1,5 år måste jag ta beslut var jag ska bo, var jag ska jobba osv. Rädd för att lämna min bestämde bubbla. Kanske lite samma sak med kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar