30 juni 2010

Om att gå vidare

Vissa saker kan fortf orsaka en kniv i hjärtat. En skärande smärta och ett obehag som går runt i hela kroppen. Tur det inte är så ofta iaf. Vill inte låta honom ha det. Vill inte lida och sakna den jävla idioten.


Blir påmind om hur jag ska kunna älska någon på riktigt, på nytt. Tillit. Detta ständiga problem. Bara tanken att ha sex med någon med riktiga känslor skrämmer mig lite. Det var ju wierd med grannen första gången och han märkte det och sa nej. Osjälviskt. Fint. Men vill inte bli påmind. Vill vara så långt bort att jag inte behöver oroa mig.


Ibland blir man påmind om att det inte är så lätt att bara gå in i något nytt. Ha, ja för honom var det ju uppenbarligen det. Nu sitter jag ena dagen och försöker hålla emot ev känslor. En annan dag är jag glad att jag kan känna att det börjar pirra, för någon annan.


Let it be, let it last, 7 more weeks

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar