Värsta helgen ever =(

Den här helgen har man sett fram emot de senaste månaderna.

Den här helgen har man jobbat häcken av sig för de senaste veckorna.

Vad händer dan före dan? Jo man känner sig lite småkrasslig och märker att man har en temp på 38 och tänker att  nåja man får ta det lugnt och så är det bättre när det gäller. Tar en ipren och går och lägger sig.

Dagen D; Vaknar 4 h senare genomsvettig och upptäcker att tempen stigit till 39. Lyckas somna i omgångar om max en timme och tar nya ipren som vägrar få ner tempen. Smärtor som mensvärk långt ner i ryggen (min sitter där) och ibland i låren, ljumskarna och höfterna med. Undrar vad fan det är. Inga direkt andra symptom.

Ringer andra om råd och idéer och till slutvårdsupplysningen som nog tycker jag ska söka så det inte är njurbäckeninflammation. Beger mig iväg till sjukhuset och känner mig som en jävligt skabbig fjortis med mjukisbyxor (vilket jag aldrig har annars), kort jacka med muddar, osminkad, med glasögon, inte duschat på två dygn så håret är fett och står åt alla håll och svettas som en gris av 39 graders feber. Nästan som man ville ha "förlåt jag är sjuk och brukar inte se ut så här annars" skrivet i pannan.

Tillbringar hela em på infektionsakuten. Första timmen i en svettpöl på britsen. Blir massa blodprover (3 stick) och då ska man veta om hur spruträdd jag är.. Läkaren lika oförstående som mig vad tusan det kan vara så det blir urinsticka och lungröntgen för säkerhets skull. Hade ju trots allt puls upp mot 100 och andningsfrekvens på över 20.

Blir faktiskt bättre under timmarna där och när jag går hem har tom pappret på britsen torkat =) Vi bestämmer oss för att avvakta eftersom vi är osäkra på om det är något som går att behandla och isf vad.

Någon timme efter jag kommit hem börjar magen få spel så jag får springa på toa en gång i timmen. Febern och smärtorna kommer tillbaka och börjar också må illa. Tar nya tabletter och lyckas till slut somna.

Vaknar och tittar på klockan som visar sig vara 04.30 och är överlycklig över att jag faktiskt lyckats sova 4,5 h i sträck. Febern på nedgång och smärtan borta, men tyvärr är magen och illamåendet det samma. Lyckas därefter sova 3 h till.

Nu sitter jag här med ett drygt dygns konstant illamående och är bitter och ledsen som fan och inte kan jag ens tröstäta för att jag är så illamående och inte sugen på något. Det enda jag kanske kan glädja mig åt är att jag kanske kommit närmare beach 2010 efter den här helgen. När man knappt ätit något på 2 dygn och bränt massa energi på feber och allt som går rakt genom kroppen.

Nej den här helgen blev ju inte som man tänkt sig. Läser alla andras facebookuppdateringar om hur kul helgen är och ligger och tittar på det fina vädret. De enda varma dagarna den här våren och på måndag skulle det bli skit igen.

Får väl lägga mig och gråta och tycka jävligt synd om mig själv eller hoppas på ett mirakulöst tillfrisknande imorn så jag kan njuta av den sista dagen iaf.

Livet känns jävligt orättvist mot mig nu. Förstår inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna det =(