Sitter här nyss hemkommen från kvällens fest. Hade mycket trevligt och allting har varit super de senaste 2-3 dagarna typ. Gått runt och lett och dansat etc och ja jag vet inte varför. Har egentligen ingen bra anledning, men måste man ha det.
Veckan började väldigt egendomligt med att vi fick reda på att en kille som går två terminer över oss tagit livet av sig. Så det har också varit en väldigt tung vecka. Kände honom inte personligen, men det var en sådan kille som alla visste vem det var + att han var ihop med en tjej i min klass som jag för övrigt inte heller känner speciellt bra. Har ändå haft svårt att sluta tänka på det. Bara tanken på att förlora den man älskar och är tillsammans med, men sedan på det sättet. Det måste vara helt fruktansvärt för henne. Det går knappt försöka förstå.
Har haft sjukt mycket att göra de senaste veckorna och nu är det snart bara en månad kvar till tentan. Lite läskigt, men det ska nog gå bra. Snart 6 veckor sedan jag blev "dumpad" och nu känns det faktiskt nästan helt överspelat. Jag kan sakna det vi hade tillsammans, men jag är ganska säker på att vi inte var rätta för varandra, på flera sätt.
Just nu är jag mest lite orolig för att jag kanske håller på att falla för fel person. Har känt det mer och mer de senaste veckorna och ikväll lite extra. En kompis två terminer under som jag tycker är världens skönaste kille och vi är bra kompisar, men det vill jag inte förlora och har svårt att se oss tillsammans också. Han är också en sån som alla vet vem det är och som syns överallt och är bara helt galen och spontan osv. Så han är som sagt sjukt skön människa liksom, men har svårt att se nåt seriöst med en sådan person. Det blir nog bara för mycket, men så är han grymt charmig liksom. Och bara ett hångel eller liknande skulle antingen förstöra vår vänskap eller skulle det bli att man fick mer känslor.
Träffades iaf ute nu och dansa massa, nära, mysigt och våra munnar vara väl typ 2 cm från varandra och det var nästan så jag fick en impuls att han också ville det, men sedan när jag gjorde minsta lilla aning till att försöka kyssa honom drog han lite undan. Inte tydligt, men ändå så man blir osäker och känner sig dum som försökte. Vill ju inte han ska tycka jag är efter honom för då förstör ju det vänskapen istället. Ah jag vet inte, men har bara kommit på mig själv med att söka efter honom när man är ute i ett sådant sällskap så att han borde vara där.