Som en ros som slagit ut

Vet inte vad jag gett för intryck med mina senaste inlägg. Kanske har de låtit mer bittra och ledsna än hur mitt liv verkligen är.

För sanningen är att jag inte vet när jag mått bättre. Nog för att jag har långa dagar och kommer hem och stupar efter skolan så har jag sjukt kul. Inga problem i världen. Kommit igång med träning. Shoppat hem en halv ny garderob osv.

Nog för att jag kanske ser några kg för mycket i spegeln, men samtidigt är det längesen jag kände mig så het som just nu :P Jag är på G.

Synd bara att ingen annan kan uppleva det. Senast idag fick jag komplimang för något nytt klädesplagg, hur jag strålar osv. Vet inte när jag mådde så här bra utan att en kille var inblandad.

Och några sådana finns definitivt inte i sikte. Jag vet kanske nån eller några som är intresserade, men ha ha som jag inte är det minsta intresserad av. När mitt självförtroende är på topp som nu nedlåter jag mig inte till något jag verkligen inte vill ha. Den som väntar på något gott. Har ändå inte tid för något helhjärtat just nu. Hoppas de väntar på andra sidan hörnet när vintern och denna terminen är slut. Lite vårkänslor hade inte suttit fel. Men enbart om det ger mer glädje än sorg och ilska.

Njuter av me-time, friendstime och familytime. Komma ut på landet och naturen. Arbeta med kroppen. Drömma och fundera på framtiden. Känna mig hemma varje dag jag går till skolan/praktiken. Vara nöjd och älska livet. Äta gott osv.

Innan jag satte mig och skrev dansade jag runt i min älskade lägenhet i underkläder till några av världens bästa rocklåtar. Attityd, glädja. I'm on fire!