Mycket tankar och känslor som vill ner på papper nu... eller ja papper är ju fel ord när man skriver på tangentbordet kanske :P Veckan som varit har varit betydligt bättre än förra. Haft mycket för mig på kvällarna osv. I onsdags lärde jag mig löda och har suttit och lödat diodbelysning mm. Väldigt kul. Fick testa på borrmaskinen och annat också. Allt sånt där som får en att känna sig starkare och att man kan klara sig själv.
Men hmm det där var inte det jag tänkt skriva när jag satte fingrarna på tangenterna först. Satt på msn med en av mina flickor. Hennes ex kommer troligtvis ner nästa helg och hon mår skit vid tanken av att springa på honom. Snart 3 år sedan det tog slut och hon har varit singel sedan dess, medan han förstås direkt träffade en ny som han flyttat ihop med osv. Förstår precis hennes ångest.
Ibland kan våra samtal bli rätt deppiga. Hon skrev något om att hon bara lär springa på massa ex som dumpat henne och inte vill ha henne. Jag skrev att det kommer finnas massa andra. Kanske någon intressant varpå hon svarade att jo men de vill ju bara k****a mig och sedan skita i mig.
Vad svarar man på det... I know what you mean?
Vi är tre bästa tjejkompisar som alla varit ofrivilligt singlar under längre tid. Jag iaf fram till jag träffade darlingen alltså. Och ja man blir rätt less. Man tappar hoppet. Undrar varför det inte finns någon som är rätt för oss. Varför går det inte bra för åtminstone någon. Man ser andra i klassen flytta ihop, förlova sig osv... Vart är man själv? Är jag där jag trodde att jag skulle vara? Om ett halvår fyller jag 25... Hade för övrigt en mardröm om det där i förrgår.. Åldersnojan börjar sätta in...
Hon skrev att hon önskade att någon hade velat mer.. Bara känslan av att någon bryr sig om en på det sättet. När man till slut glömmer av hur det är att höra när någon annan säger att de älskar en..
Jag tänker visst jag är ensam också. Men jag har någon som bryr sig.. Skickar sms varje dag.. Kommer förbi varje dag. Frågar hur jag mår. Håller om mig när jag är ledsen.. Är det inte det man vill ha?
Men om det inte är rätt person då? Om man inte känner någonting när han kysser en godnatt? Jag vet att det vi har inte är mer än något slags semiförhållande/kk sedan 4 mån och jag vill absolut inget mer... Men det börjar snart kännas patetiskt.. Eller iaf påminner det mig hela tiden om vad jag egentligen vill ha och vad jag inte har. Misslyckandet och känslan av att det här visst är det bästa jag får..
Det där känner jag igen alltför väl. Att vara ofrivillig singel är ingen höjdare. Det enda jag har kommit på att jag kan göra är att försöka acceptera läget som det är och göra det bästa av situationen. Svårt ibland dock.
SvaraRaderanej, det är inget kul att bli singel ofrivilligt.....
SvaraRaderaEtt ämne jag kan alltför väl..."Och ja man blir rätt less. Man tappar hoppet. Undrar varför det inte finns någon som är rätt ""Hon skrev att hon önskade att någon hade velat mer.. Bara känslan av att någon bryr sig om en på det sättet."Jag vet... jag vet. Jag har ältat det här ämnet så många gånger men ensamheten är min ständiga partner. Nuförtiden känns det mest som att det går ut på att hålla sig sysselsatt på något sätt för att slippa tänka på det. För att ensamheten på något sätt skulle brytas, det kommer aldrig att hända.
SvaraRaderaVad snackar ni om! Det finns singelkillar också, som är det helt ofrivilligt och inte vill annat än hitta kärleken. Var lite öppna så hade ni allihop haft chansen, det gäller bara att leta på rätt ställen.
SvaraRadera