Harmoni - vila i själen

Lugn inombords. Så härligt. Sitter i källaren på jobbet där det finns lite internet. Hade någon sagt åt mig att jag skulle vara utan FB 3 veckor hade jag nog fått panik, men nu har det ju gått av bara farten :P Kanske är bra att jobba lite på sin abstinens tänker jag :P Harmoni helt enkelt.

4,5 vecka på min öde ö känns helt ok. Är inte speciellt stressad över att få komma hem igen även om jag inte har internet eller vänner att umgås med. Mer stressad över att skolan börjar snart igen.

Så vad gör jag på dagarna då? Hmm har jobbat en massa i vart fall. Ett pass om dan minst iaf. Blir mycket slappande i sängen där jag ligger och kollar på serier i datorn :P Läst lite. Ibland kommer man sig ut på en liten tur. Tar lite bilder, plockar lite blommor. Har fina kollegor som tar mig ut på tur också. Idag var vi iväg och plockade blåbär i 2 h. Mums sitter som bäst och funderar på vad jag ska göra med mina :D Blev så jäkla knottbiten bara. Ser väl ut som jag fått mässlingen eller nåt :P

 Lite tankar blir det också på vad jag ska göra med mina hoptjänande pengar :D Räknar att det blir drygt 50 000 tjoho. Might be som shopping ;-) När de stora problemen i livet är att fundera ut vad man ska äta och att man inte fått fler jobbpass känns problemen rätt så små.

Har förstås funderat rätt mycket mer på vad som hände med "drömkillen". Fortf inte fått svar eller fattat, men inte alla ggr man gör det heller kanske. Orkar nog inte bry mig heller. Kärleken kommer när den kommer I guess. Bara jag som är lite stressad som vanligt.

Jævla tønt!!

Hmm gav upp och smsade till slut i fredags kvæll. Bara lite kort. Frågade hur veckan varit lite så. Fick hyfsat långt svar, men inte så personligt heller.. Gav mig inte så mycket direkt. Han skrev att han haft mycket att gøra i veckan. Något med økat ansvar.. Frågade vad jag gjorde och skrev att han snart skulle ut med vår gemensamme væn.

Skrev att jag skulle sova tidigt før jag hade jobb morgonen efter. Frågade han om han menade att han fått nytt ansvar på jobbet. Och lite annat. Fick inget svar... Tænkte att han kanske hade fullt upp med vænnen då.. Vad vet jag... Bestæmde mig før att inte skriva mer eftersom jag inte kunde førvænta mig så bra svar nær jag visste att han var onykter.

Dæremot smsade jag vår gemensamme væn och frågade om han visste om något hænt, om drømkillen sagt något till honom etc. Fick svar från vænnen dan dærpå som var helt førvånad. Jag førklarade vad som hænt och han kunde bara beklaga. Fick inget mer sms från drømkillen.

Så i lørdags kænde jag att jag fick nog och skrev bara rakt av "Du vet att jag ær rakt på så jag tænker bara fråga rakt ut om det hænt något? Tyckte vi hade det trevligt på msn i søndags, men sen har du varit så off i veckan". Fortf inget svar 2,5 dygn senare. Ahh jævla tønt.

Nær vi snackat har jag hela tiden sagt att jag ær rak och inte gillar att spela spel. Han sa att han gillade det med mig... Men tydligen gillar han inte att vara sån sjælv! Kan han inte bara skriva vad som ær problemet? Tror han inte att jag kan ta det? Ok jag førstår dissen, men har verkligen ingen aning om vad fan som hænde længs vægen før vi hade det som sagt så trevligt førra helgen. Hatar att det alltid blir så hær. Det ær liksom inte dissen i sig som ær værst utan att man aldrig førstår varfør och att de alltid ær før fega før att skriva varfør det blev som det blev.

Skall det vara så svårt att høra av sig?

Ahh snackade ju længe med drømkillen i søndags och sedan har vi smsat lite. Han svarar oftast, men nær konversationen døtt ut har det liksom alltid varit jag som påbørjat den igen. Kænde dærfør att jag skulle førsøka hålla tillbaka lite och låta honom ta initiativ.

Senast smsade han mig tisdag lunch och jag svarade några timmar senare. Sedan har jag inte hørt något sedan dess. Tyværr har mitt internet legat nere, men det fungerade i onsdags och då var han inne både på fb och msn flera timmar utan att skriva...

God jag blir så trøtt alltså. Førstår ærligt talat inte. Ær han inte intresserad eller vad ær det frågan om? Vi satt ju på msn 5-6 h i søndags fast han var dødstrøtt och då var det skittrevligt. Førstår mig verkligen inte på killar alltså... Skall førsøka hålla igen några dagar till. Inget initiativ på sms, msn eller liknande... Håll tummarna nu før att han hør av sig!!!...

Tiden går fort med någon i tankarna

Glad, glad, glad efter 5-6 h på msn med drömkillen. Han är för söt. Camade lite också. Han har så fint leende. 6 veckor tills jag kommer tillbaka till Sverige. Räknar dagarna. Tro mig!

Har iaf tid att lära känna varandra nu. Han är frågvis. Det är kul. Jag är inte lika bra på att fråga som att prata, men får ju reda på mycket om honom när han kommenterar mina svar också. Looking good. Var ska detta sluta?

Konstig dygnsrytm man får av att jobba natt. Gick upp 17-18-tiden.. Sedan ätit, duschat och suttit här och nu tänkte jag snart sova igen.. Kommer få liggsår..

Too good to be true..

Veckan som började så bra med att jag fick 5 nattpass. Bra pengar och lite jobb. Tänkte det skulle forts så, men förstås icke. Bara denna veckan ett undantag. Framöver blir det det vanliga slitet och mindre betalt och dessutom har jag inte ens fått så många pass. Vad skall man då göra här hela dagarna. Ah behöver något att se fram emot.

Ser liksom hur pengarna runnit det senaste halvåret så allt jag tjänar in nu kommer typ bara gå till att betala tillbaka skulderna till mig själv...

Glad över detta med drömkillen, men nu känns det som att det håller på att rinna ut i sanden som jag trodde. Vi har förvisso smsat varje dag, men jag får typ ett långt sms av honom om dagen. Och så konstigt är kanske inte det för mina sms är inte så roliga. Ingen fantasi och här händer ju inget, så finns inte mycket att skriva.

Hur ska jag förvänta mig att hålla hans intresse om vi bara har kontakt via sms och jag skriver så tråkiga sådana.. ahh 6 veckor till liksom.. Det kommer nog inte hålla. Det som började så bra. Got to!

Och vad händer när jag är nervös och olycklig.. Börjar bita på naglarna bla annat. De som jag efter så lång tid sparat ut. Efter tentorna och när sommaren närmade sig så kom de som ett brev på posten. Inte så konstigt va... Nu praktiskt taget borta igen...

Nästan så man börjar känna sig ensam här.. Eller vänta nu jag är ensam.. Men i vart fall. Orolig.. Vill inte ha en repris av förra året.

Btw något som jag tänker på är hur jag ska tala om för en ev framtida pojkvän om mitt psykiska mående och att jag tar tabletter. Exet den sk darlingen kunde ju inte ta det alls. När jag lyckades öppna mig så ledde det bara till skit och nu är jag rädd för att nånsin kunna berätta det för nån. Vill vara ärlig. Jag är alltid det. Men om det skadar det man har vill man hellre undvika det. Om resultatet blir att han aldrig ser på mig på samma sätt igen är det inte värt det.