Hela denna veckan har varit kaos och rent ut sagt för jävlig. Massa att plugga, stress och ångest. Allt utmynnar i en jävla skämttenta och hela klassen är nu i uppror. Men skolan är ju det minsta problemet.
Mått så dåligt hela veckan som mina inlägg skvallrat om. Gråtit nästan varje dag denna veckan. Så mycket som är jobbigt och i samband med valborg kommer förstås allt med darlingen upp till ytan. Saknar honom så jag håller på att gå sönder och bara önskar att han saknade mig med, att hans känslor funnits kvar, att allt kunde gå tillbaka och bli som vanligt, då när vi hade det så bra och var kära och galna. Jag saknar det, som fan!
Och när mitt hjärta känner att jag inte vill leva utan honom blir jag så arg på mig själv! Han är inte värd det. Jag gjorde allt för honom och jag blir både ledsen och förbannad när jag tänker på det. Arg för att han inte visade nog uppskattning för allt jag gjorde och ledsen för att han slutade älska mig trots att jag gav honom allt. Men det kanske var det just det som var problemet. Jag gav för mycket och han kunde inte leva upp till/motsvara det. Det är ju alltid jobbigt att känna att den andra vill mer förstås.
Det känns bara som detta aldrig har ett slut. 4 månader har gått och jag är fortf kvar i den hemska natten. Vet inte hur jag ska gå vidare. Vet inte hur jag ska orka leva vidare. Så denna veckan har jag bara isolerat mig. Ätit massa skit och inte brytt mig om mig själv. Stängt ute omvärlden. Inte svarat i telefon. Inte orkat med mina vänner. Inte orkat försöka förklara. Inte vetat vad jag ska ljuga ihop för ursäkter till de som inte står mig lika nära.
Psykiskt illabefinnande är så tabu, och inte gjorde det ju saken bättre när darlingen som då stod mig närmast inte heller kunde prata om det, inte kunde acceptera det.Hur ska jag då våga prata med andra, om inte änns de närmsta kan förstå.
Jag skadar mig själv djupare. Dövar smärtan med närhet, men när inte ens det hjälper. Vad gör man då? I torsdags vart det sex med grannen, men fick avbryta det för allt bara kom över mig och började storgråta istället. Vet inte hur jag ska klara det här längre. Hoppas den nya veckan blir bättre. Nu ligger jag här klarvaken och drömmer om ett bättre liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar