Hade en lagom härlig skräckupplevelse förra veckan när jag skulle ta blodprov. Jag har tyvärr vart spruträdd under många år, men gått i terapi 2,5 år så nu tycker jag det fungerar bra. Innan skulle jag aldrig tänkt tanken att änns försöka, men nu går jag dit och ja det är inte kul, men jag kan hantera det och det fungerar. Dessutom är emla-plåster fantastisk hjälp och lite psykologiskt stöd.
Ja iaf så tycker jag alltid det är lite läskigt att träffa någon ny person som ska sticka en om man ej har förtroende för personen sedan tidigare och vissa dagar fungerar bättre än andra. Skulle ner till vårdcentralen och ta prover. Kommer dit och läser skylten "för provtagning ta nummerlapp och sitt ner i väntrummet". Vilket jag gör. Ser då att jag är nästa nummer på tur och blir glad över detta. Vill ha det överstökat.
Sitter i väntrummet. Plockar upp bok och vankar lite lagom oroligt fram och tillbaka. De ropar upp massa namn och efter 25 min går jag och frågar om man iaf skulle anmäla sig eftersom de bara ropar upp efter namn, men det skulle man inte. Liten stund senare ploppar mitt nr fram och jag reser mig upp, men ingen kommer och hämtar mig. Konstigt tänker jag, men det kanske kom något emellan. De kommer nog snart. Ingenting händer. Och jag som är artig och själv jobbat på sjukhus vet hur störande det är när patienter rusar in hur som helst så jag sitter kvar och väntar lydigt.
Efter ytterligare 5 min börjar jag verkligen undra och går iaf in där provtagningen verkar ske och frågar varför ingen hämtat mig och då säger dem "ja men du ska ju komma hit in själv direkt" och jag bara jaha men så stod det ju inte på lappen där ute. Hur tusan ska jag kunna veta det? Har aldrig änns varit där förut! Här försöker man vara en lydig patient men så är det nästan som att jag får skäll istället för att deras information är otillräcklig! Förbannad blev jag!
Väl inne visar det sig att jag får komma in i samma rum som en annan patient som ska ta prov och jag frågar om vi kan vara ensamma för det känns bättre för mig då, men nej det gick inte för så jobbar de inte där. Hon drar dock för ett skynke. Jag som efter 40 min väntan redan stressat upp mig blir ännu mer stressad av att man är 6 pers i rummet, jag vill ha lugn och ro! På andra sidan skynket sitter en 3årig flicka och skriker, säkerligen lika livrädd som jag. Detta hjälpte inte!
Försöker så gott jag bara kan lugna ner mig iaf. Biter ihop och vill bara få allt snabbt avklarat. Sticket gick bra och kändes inte. Allt avklarat, men sitter fortf med hög pulser och tårarna rinner av paniken jag fått av detta ställe. Fy tusan! Tycker detta var så opedagogiskt och dåligt bemött. När de vet att man är rädd och så försöker de ej vara tillmötesgående. Dessutom så vill jag som vuxen och rädd inte vara i samma rum som ett litet barn som är rädd. Dels för egen skull, men också barnets. Om sköterskan säger till barnet att det inte är något av vara rädd för och barnet ser mig (vuxen) livrädd, gråtandes. Hur ska hon då tro på detta? Inte smart!
Ja allting gick bra och jag var nöjd med min egen insats osv. Vet att det fortf funkar och känner mig inte mer rädd efteråt. Är dock fortf besviken på hur de skötte detta och att det gav mig panik osv. Nu väntar bara provresultaten då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar