Idag har jag vart och hämtat ut tabletterna också. Vet dock inte om jag ska börja med dem eller ej. Förut idag hade jag typ bestämt mig men nu känner jag mig osäker igen. Rädd för alla biverkningar och sådär. Jag brukar aldrig vara det annars, men eftersom jag blivit varnad för tex ökad ångest så tycker jag det känns läskigt. Tänk om jag börjar må ännu sämre och tar livet av mig eller nåt. Det vill jag inte. Är liksom rädd för att bli någon annan och inte kunna hantera det. Det är ändå rätt läskigt när det går på hjärnan sådär.
Sedan handlar det nog delvis också om att det skulle vara ett erkännande av en sjukdom som man egentligen själv vill förneka. Eller jag vill må bättre, men tar man antidepressiva så känns det som man verkligen är psykiskt sjuk.
Nu bara rinner tårarna. Det här känns så jävla jobbigt. Jag är rädd. Vet inte vad jag gett mig in på. Det känns som att när jag väl tagit första tabletten så kan jag inte stoppa sen och därför är jag rädd och också för att man kan få massa läskiga biverkningar bara av sluta med mecicinen. Nej nu ska jag krypa ner under mitt täcke. Känna mig ensam och ynklig...
Antar att det är antidepressiva medel du ska börja med.. Jag flyttade hem en vecka till mamma när jag skulle börja med mina första gången.. det var tryggt och skönt! Det är oftast första veckan som är jobbig, när du kan få förstärkt ångest, hjärtklappning och tung andnign mm.. beror också lite på hur starka de är..Men mitt tips är alltså att vara hos någon första veckan om det känns läskigt =)Kram
SvaraRaderaJa, SSRI. Låter som ett bra tips, men vet inte riktigt vem det skulle vara hos. Hade du mycket biverkningar första veckan då? Jag tycker det verkar läskigt. Har du känt att de hjälpt dig? Och finns några biverkningar kvar?Kramar
SvaraRaderaJag åt Seroxat min första omgång, och de är tydligen väldigt starka. Jag hade känningar av förstärkt ångest och panik under första 4 dagarna typ. Sen rättade det till sig, och efter två veckor var allt okej. Jag åt de i 1½ år, man måste ju äta minst 6 månader om man börjar. Jag började med 1/4 tablett, och ökade sugsesivt. Andra gången fick jag ett mildare märke, och då kände jag ingenting. Det var mest i förebyggande dyfte för att jag inte skulle ner mig så igen, då jag började känna av tendenser. De åt jag i 6 månader, och kände ingenting.Nu äter jag inga, och allt är bra. Men medicinen hjälpte mig när det behövdes!
SvaraRaderaåh vännen vad det smärtar att läsa! men du..kanske blir det inte alls som du tror.. använd din kunskap och intala dig själv att allt kommer att ordna sig.. det finns alltid en fram och baksida med att veta för mycket..jag förstår vad du menar med att du på något sätt bekräftar din sjukdom om du tar tabletterna.. men hjärtat, du är inte ensam!*kramar om dig*
SvaraRaderaOk ja du jag vet ju inte hur starka dessa är men eftersom mina symptom inte är av värsta graden lär ju inte dessa tabletter vara så starka heller. Har fått sertralin 50 mg som jag första veckan endast ska ta en halv tablett om dagen av. Jag tänkte be mina närmsta vänner hålla koll på mig om jag börjar, men då vet jag att det bara är några dagar i värsta fall. Tack för dina kommentarer! Kramar
SvaraRaderaTack gumman vad söt du är!Kan ju vara negativt med alltför mycket kunskap ja. Annars är jag aldrig rädd för läkemedel, men det är väl för allt negativt man hört om SSRI som man blir skraj av liksom.Blir nog att jag väntar lite till iaf för nu ska jag åka hem nästa vecka och då vill jag ej må dåligt. Dels eftersom jag ska göra roliga saker jag sett fram emot och sedan vet inte min familj om detta.Veckan efter det påsk. Suck och då åker alla vänner hem till sig. Hade tänkt be dem hålla koll på mig första veckan. Nej måste våga för att jag tror de kan föra gott med sig, men samtidigt är det så läskigt att ta det där steget...Kramar
SvaraRadera