Det finns de som hävdar att jag har ett osunt förhållande till mitt ex. Och ja jag önskar kanske att jag hade kunnat bearbetat honom helt vid det här laget eftersom det är lite drygt ett år sedan det tog slut. Men är det så konstigt att han ofta finns i mina tankar när jag vart kär i honom sedan jag var 13, tillsammans med honom när jag var 17-21. Han har vart en så stor del av mitt liv under 8 år. Det är nästan halva mitt liv!
Kanske är det det där speciella med ens första riktiga kärlek. Jag vet inte. Vet bara att jag inte träffat någon som jag känt i närheten av lika mycket för och som jag känt mig så connectad med. Jag hoppas och tror att jag kommer hitta den personen eller så är det meningen att vi skulle va tillsammans trots allt. Har ju aldrig ångrat att jag gjorde slut även om jag tänker på honom ofta. Det var tvunget att bli så här.
När någon har vart så stor del av ens liv under så många år är det omöjligt att inte koppla massa saker till honom. Mängder av min favoritmusik har jag älskat tillsammans med honom. Det var trots allt musiken som förde oss tillsammans en gång i tiden. Minnen av att åka fort i hans bil och njuta av musiken, konserter vi vart på osv. Maträtter vi brukade göra tillsammans, ställen vi har vart på tillsammans osv.
Undrar om mitt hjärta någonsin kommer sluta slå extraslag när jag tänker på honom. Att fånga honom var värt alla år av olycklig kärlek.. Hatar att man så gärna glorifierar någon så här i efterhand. Minns också hur det var i slutet av vårt förhållande. Vi var i Danmark tillsammans några veckor innan jag flyttade. Då kändes det som vi höll på att växa ifrån varandra eller vi hade ju distansförhållande 2 år och efter ett tag har man så lite kontakt att inte vet vad som pågår i den andres liv och känner sig inte delaktig i det. Vi visste ju båda vad som skulle hända. Jag vägrade inse och fick panik av tanken på ett liv utan honom. Har ju klarat mig rätt bra trots allt. Kommer alltid älska honom och ha honom i mitt hjärta. Kan inte rå för det..
Vet hur det är! Det är verkligen förståeligt att du känner som du ger eftersom han faktiskt var en STOR del av ditt liv OCH så va han första kärleken!! Jag va tillsammans med mitt ex i sex år och vi träffades när vi var tonåringar så det är inte lätt men det går tjejen!Du kommer träffa någon som gör dig svagare, tro mig. Jag vet att man inte kan sätta en tidsgräns på hur lång tid det kommer ta att komma över men 1 år är inte så mkt om man tänker på hur länge ni va tillsammans. Så ge dig själv tid men glöm inte bort att du måste leva. Han finns därute =)
SvaraRaderaDu antyder att du vältrar dig i nostalgi på ett sätt som står i vägen för att du skall träffa nån ny, och det säger väl allt egentligen. Jag tycker inte att det låter särskilt romantiskt, snarare desperat hålla-fast-vid-ett-dammigt-minne-instängt.Det är klart att han är en viktig person för dig när ni var ihop så pass länge. Men nu är det slut, och det av en anledning. Så gå vidare!
SvaraRaderaHåller med Lisa!
SvaraRaderaSom svar på alla kommentarer kan jag bara säga att jag tror inte det går att förstå om man inte själv varit i samma situation!Efter alla dessa år är han inte bara en person i mitt liv utan en del av mitt liv. En del av mig och den jag är. Allt han lärt mig och hur vi utvecklats tillsammans. Jag är väl medveten om att han delvis sabbar möjligheten att träffa någon ny. Jag försöker gå vidare och har träffat flera andra sedan jag blev kär i honom men det har alltid slutat på samma sätt. Att jag gjort slut för att jag hellre vill ha honom. Det är svårt att leva med någon och känna att man egentligen vill ha något annat. Det gör mig rädd att ge mig in i något nytt, men det har hindrat mig att falla dit för andra flera ggr sedan det tog slut. Jag fortsätter hoppas att jag en dag ska hitta någon där jag kan känna att jag inte hellre vill ha något annat!
SvaraRadera