Idag när jag var hos sköterskan blev jag flera ggr ställd mot väggen, alltså jag tvingades tänka efter en del. Tankar som sedan spinner vidare i mitt huvud. T.ex. vad jag har för intressen. Vad tusan har jag för intressen nu för tiden.. plugga? festa? umgås med vänner? Är det ens intressen? Musik? Ja jag lyssnar på musik, men det gör väl alla. Tv-spel kanske? Men hur mycket tid ägnar jag åt det? Killar? Det låter ju som något som någon som är 14 skulle säga typ ha ha.
Jag vill ha en egen identitet och något som är jag. Det där med att lära känna sig själv kanske inte är så fel ändå? Vad vill jag göra i sommar? Jag vet ej. Har jag inga egna tankar, drömmar? Börjar jag bli en sån där hemsk och tråkig person utan personlighet som tillförlitar sig på det som ens vänner gör. Sådana som jag...alla föraktar mer eller mindre. Vem är jag?
För några veckor sedan fick jag frågan att beskriva mig själv kort och det var inte det lättaste. Vet inte ens om jag vet vem jag är längre. Som på högstadiet hade jag saker jag gillade som ingen annan gillade och jag har ändå alltid varit rätt självständig och inte brytt mig om vad andra tycker. Blir man istället tråkig och som alla andra för att man vill att andra inte ska tycka man är konstig och gilla en försvinner i slutet ens identitet och då blir man definitivt inte omtyckt.
Åter till intressen. Räknas bloggar? Internet? Ha ha när man tänker efter känns livet rätt patetiskt ändå :P Jag gillar att skriva? Ja men satsar inte på att bli någon författare direkt heller. Försöker skriva ner mina tankar här och ibland kanske någon känner igen sig. Eller så har jag inga intressen eftersom det jag pluggar till är mitt intresse? Simning? Som jag egentligen inte ens tycker är kul utan tvingar mig till för att inte förtjockas alltför mycket eftersom jag inte får träna någonting annat. Laga mat..ja det kan nog räknas som ett intresse. Det ska jag faktiskt ägna mig åt alldeles strax. Väntar på mitt matsällskap.
Jag skulle vilja påstå att jag har många intressen och drömmar, men inte många av dem som jag lever ut. De är vilande för tillfället och, det känns lite som att först måste jag ta tag med mig själv, finna mig själv, innan jag tar nästa steg och börjar förverkliga mig själv eller njuta fullt ut av mina intressen/drömmar.Du pratar om en egen identitet och att tycka om saker som just du gillar (gillade) som få andra tycker (tyckte) om.. Men det kan faktiskt vara en idé att göra saker med andra, det måste inte vara något standardmässigt, och det måste egentligen inte heller vara något du känner att, wow, det där skulle jagvilja prova på, bara testa något vad som helst.. tror det lätt kan bli så isåfall att man får mersmak på att testa grejer och känna sig fram och kanske kan finna sin väg.Dina intressen är inte patetiska oavsett om det gäller blogga, brottas med hajar, gå på skogspromenader, skriva eller studsa en studsboll.Man ska inte ha intressen för att de är häftiga, inte heller för att de är unika eller något sådant, man ska ha dem för att man trivs med att utöva just dem.För mig personligen är det så lurigt att intressen inte bara är beroende av vad man gör utan även vem man gör det med, hellre ett halvroligt intresse i underbart sällskap än ett roligt intresse i lite småtråkigt sällskap.Hmm.. nu blev den här kommentaren låååång och lite flummig.. jag bjuder på det såhär en måndagsnatt ;) Hoppas något av det var till nytta i alla fall :S
SvaraRaderaJa men för mig känns det som jag inte ens vet något jag vill. Ska t.ex. kanske resa med mina vänner i sommar, men vet ej om jag är sugen på den resan de vill göra och då försöker jag tänka vad jag egentligen, men vet ju inte det heller. Det som känns jobbigt. Som om man förlorat en egen vilja och längtan efter saker.Nu det senaste har jag ändå hängt på saker med andra människor än de jag vanligtvis umgås med. Jättetrevligt och skönt att känna att man har något eget också. Nej jag bryr mig inte vad mina intressen är så länge jag känner att jag har några. Jag skulle bara vilja vara sådär fascinerad av något. Mode, spela piano, gitarr eller liknande som mina vänner är, men jag är halvhjärtat intresserad av allt istället. Jag vill ha en passion som jag kan sitta med i timmar medan tiden försvinner. Håller med dig om att ett halvtrist intresse med trevligt sällskap är bra, men du vet jag vill bara ha något eget. När jag berättar om mig själv vill jag känna mig som en intressant person som har något att erbjuda.Bara trevligt med långa utförloga kommentarer. Tack!
SvaraRadera