He he något en aningens oväntat hände igår. Såg ju till att lägga mig tidigt. Låg och läste lite och släckte lampan 22.35 och började tänka lite söta tankar om någon speciell :D Då ringer telefonen, något förvånande. Jo vem ringer om inte han och säger att han står utanför mitt hus. Skulle egentligen träffa vänner men blev så sen att de andra skulle hem när han kom och när han ändå var här så kunde han ju träffa mig.
Hm kan man säga nej. Ville så gärna sova men tackar ju aldrig nej till att ses om han vill det. Så han fick komma upp och jag satt i min fina pyamas :P Satt och snacka lite en timme och sen gick han hem. Usch blir så osäker på vad han vill. Ibland signalerar han så tydligt att det finns nåt där och ibland känns det mer vänskapligt men ändå så mycket som talar för att han känner något för mig med.
När mina vänner har försökt få saker att hända genom att försöka få honom att fatta att man inte borde låta tro komma emellan om två personer gillar varandra har han ju inte förnekat att han gillar mig heller även om han inte sagt det rakt ut heller. Känns bara som det vore så lätt för honom att bara göra slut på deras påtryckningar genom att säga att han inte är intresserad av mig på det sättet. Suck. Kommer det någonsin hända nåt. Ena stunden vill man ge upp men andra stunden vill man inte ge sig ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar