Usch börjar bli nervös inför tentan jag skall iväg på alldeles strax, är bara rädd för att få blackout liksom. Ska festa till det ordentligt ikväll efteråt iaf. Funderar fortf fram och tillbaka på om jag ska låta mig ragga upp nåt annat. Fan! Jag vill vänta men ändå inte. Tycker på nåt sätt ändå han är värd det. Att vänta alltså. Antingen får han ge mig tecken på att det är kört eller att det leder någonstans.
Om jag blir stressad och får blackout idag så är det iaf bara att sluta ögonen och se honom framför mig. Det gör mig lugn och få mig att le. Perfekt när man är stressad, ledsen eller något annat. Jag forts drömma och hoppas. En dag kanske det blir vi...
Hur jobbigt det än kan vara att vara kär så är det ändå den härliga känslan som överväger och gör det värt att ge sig ut och låta sig själv falla. Den som får mig att fortsätta vänta och hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar