Nu har jag rådfrågat min äldre killkompis som säger att jag inte borde ta det där samtalet. Känner mig rätt förvirrad nu. Han sa att det bara kommer förstöra allt och att jag borde vänta lite till om det är det här jag vill. Och jag kan hålla med honom till viss del, för jag vet inte om jag tror att samtalet kommer ha en positiv utgång, mer än att det kanske blir lättare för mig. Alltså jag tror inte det kommer leda till att han bara säger Ok ne men vi kan väl bli tillsammans då. Fast o andra sidan kanske han får info han inte är medveten om heller..
Nu har vi ju liksom bestämt att vi ska ses och på ett sätt hade det vart skönt att få ur sig det där man känner. Man ångrar ju bara det man inte gjorde och tänk om det skulle leda till något gott. Eller ska jag tänka om igen och ta det där fysiska första steget istället? Fast även om han skulle nappa på det tror jag ändå han skulle dra sig ur i slutänden så vete fan om det skulle vara så bra.
Jag vet ju att jag kan vänta ett tag till.. eller så har jag en plan på att kanske träffa andra och om chansen öppnar sig vara öppen för den, men då gäller det bara att kunna vara så diskret att han inte får reda på att man träffar andra också :P Man vet ju aldrig man kanske hittar någon fin, icke kristen kille he he.
O andra sidan känns det som att situationen börjar bli ohållbar när jag känner att jag är så på för att få honom att fatta att jag inte framstår i den dager som skulle få honom att falla för mig. Fast på sätt o vis har han nog redan fallit, men det kanske skulle behöva bli ännu djupare för att få honom att ändra sig. Problem problem...Vill inte att det ska glida ur mina händer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar