Shopping :D

Idag har jag vart och shoppat hela dan och sedan vart på trevlig middag. Skönt att vara hemma igen! Eller ja inte riktigt hemma ännu men iaf hemma från bushen där jag firade jul. Nu är jag helt slut i hela kroppen så ska bli skönt att sova ut.

Snart är det ju nyår också. Har inte bestämt vad jag ska göra men blir antagligen lugnt med familjen. Är inte så festsugen. Blir så mycket sånt annars och nu är ju vännerna på annat håll :( Lovet är ju till för att vila ut i vilket fall som helst så försöker verkligen ta till vara på den möjligheten nu.

Usch det var inte mycket kul jag hade att skriva idag. Händer liksom inte så mycket här. Inte mer än vanligt att jag tänker på honom och funderar på hur det ska gå osv. Man kan verkligen överanalysera saker till tusen. Inte bra! Speciellt eftersom det man kommer fram till oftast inte stämmer överens om med den andres avsikt och oftast kanske inte ens den andra personen har någon avsikt med det de säger och gör *suck* Man får nog försöka tänka mindre, leva livet och se vart det tar en bara. Just nu är jag ju rätt nöjd ändå. Man kanske skulle ge nåt nyårslöfte föresten...

Komplicerat kärleksliv

Ja då var det flera dagar sedan man skrev. Har ju vart i obygden nästan en vecka. Verkar dock vara fler bloggare som tagit julledigt. Har iaf haft det grymt skönt. Åkte bort för att ta det lugnt och koppla av och det är precis det jag har gjort nu. Sovit massa och försökt att inte tänka på något jobbigt. Så nu blir det väl till att ta tag i pluggböckerna snart igen :(

Pratade med honom i förrgår och det var trevligt. Han verkade iaf tycka det var trevligt att snacka så det kändes bara bra som vanligt. Dock något frustrerande när man inser hur bra vi klickar när det inte verkar bli något mer. Vi kan liksom snacka i timmar och allt bara flyter. Känner också att han lockar fram mina bästa sidor. Inte ofta man känner sådär med någon och när jag tänkt efter nu vet jag inte om jag gjort det med någon annan än senaste exet :( Funderar också på om jag nånsin klickat så med någon fast vänskapligt.. inte vad jag kan komma på tyvärr, men det kanske bara är tecken på brist till riktigt nära vänner eller vad vet jag.

Tänkt rätt mycket på exet nu också. Blir ju så när man är hemma och allting påminner om det förflutna. Vet inte om jag nånsin kommer kunna glömma och komma över. Känns som jag aldrig kommer kunna träffa honom och att det skulle kännas normalt.. men man får väl hoppas att det kommer hända, men just nu känner jag inte att jag kommit över honom. Var dum nog att läsa gamla mail härrom dagen som drog upp massa gamla minnen och man har ju en tendens att lyfta upp en person till skyarna och glömma allt dåligt.

Så mitt kärleksliv är väl inte det bästa för tillfället men känner ändå hopp. Vem vet en dag kanske han tar sitt förnuft till fånga eller så kanske mina känslor svalnar. Kanske är det inte meningen att vi ska va tillsammans och kanske skulle det aldrig funka men man får ju aldrig veta om man aldrig får testa och det är sådant som är frustrerande!!

En god jul? Eller ångestframkallande dagar?

Ja då var allla julklapparna köpta. Blev rätt bra till slut. Har firat lilljul idag och fått massa trevliga saker :D Händer inte så mycket här så har inte så mycket kul att skriva.

Känner mest att det är jobbigt att vara hemma. Finns inget som drar mig längre. Personerna (familjen) är det i sig inget fel på, men att se hur allt förfallit sen jaag flyttade är inte kul. Får bara så dåligt samvete så det som ska bli en kurerande lugn period när man åker hem blir aldrig det längre. Utan bara ångest och dåligt samvete framkallande.

Känns som att min mamma snart kommer bli utbränd eller nåt. Sen min bror började plugga får hon definitivt ingen hjälp hemma längre och så fort jag är hemma hör jag sura miner från sambon. Tycker om honom annars men vet inte om han är bra för henne längre. Klarar inte av att höra dem bråka och också se hur mamma jobbar med allt, så när jag kommer hem blir det bara att hjälpa och fjäska allt jag kan för att göra henne glad. Det i sin tur får mig också att må dåligt av att jag flyttat och bara kan göra henne glad några ggr om året. Som det är nu vill jag dessutom inte hem och då skulle tillfällena minska ännu mer.

När jag är hos pappa känner jag bara varje gång hur jag mer och mer hamnar utanför hans liv. Känner mig inte delaktig och får aldrig reda på nåt. Jag känner mig delvis ersatt och nu är tom bilderna på mig och lillebror nedtagna och ersatta av "nya familjen". Kanske är det mitt fel och kanske borde jag göra mer åt situationen men vet inte om det hade funnits intresse från hans sida heller. Nej längtar hem gör jag tyvärr aldrig längre. Mår bara dåligt

R.I.P. Flisan

Tyvarr blir nog detta inlagget utan svenska bokstaver. Sitter vid min brors dator och vet ej hur man far till det tyvarr. Har iaf kopt nastan alla julklappar idag. Gick riktigt bra. Var pa stan fran 11-19 typ. Fixat julgran ocksa. Vi har vart riktigt duktiga. Nu ska bara alla julklappar slas in. Imorn ska jag till pappa och baka pepparkakor och fira lilljul.

Laste tyvarr att lilla Flisan (http://tidigmamma.blogg.se/) somnat in igar. Samtidigt som jag forstas blev ledsen kandes det anda bra att det gick fort pa slutet sa att hannes lidande inte blev alltfor langt. Har foljt med i bloggen lange och hoppats att detta inte skulle behova handa!! Mina tankar gar forstas till hennes foraldrar som har varit sa starka genom allt som hant.

I ovrigt tanker jag forstas mycket pa honom och vad som ska handa och det som hant. Dessutom blir det manga tankar pa exet ocksa nu nar man ar hemma sa kommer alla minnen upp. Sa sjukt manga saker jag saknar ocksa och det kanns jattejobbigt. Ofta for att jag kanner mig sa ensam ocksa nar jag ar hemma. Tidigare hade jag alltid honom, men nu ar det inte langre roligt att vara hemma. Inget som drar mig hit. Snart ett ar av ensamhet. Det tar sa pa mig. Jag vill ma bra! Forsakt allt for att gora det aven ensam. Funkar ratt bra men det ar ju nagot som saknas...

Svårt att inte va kär

Ja då var man hemma då. Iaf lite mer tillgång till dator, men har ändå fullt upp de närmsta dagarna. Imorn ska jag typ köpa alla julklappar :S

Idag träffa jag honom en snabbis igen. Känns mest jobbigt för det påminner mig om beslutet jag borde ta. Men vet fortf inte alls hur jag vill göra. Ena stunden när jag är arg och frustrerad så vill jag bara skriva allt till honom så han ska fatta hur illa han gör mig. Vissa stunder tvivlar jag på vad jag sysslar med. Vet ju hur många problem det kan bli mellan oss liksom, men ändå känns det ändå som att det är värt det. Inte ofta man träffar någon som man klickar sådär med. Och ibland känns det som att jag kan vänta hur länge som helst. Bara forts som det är nu och hoppas på att han kommer falla så hårt för mig att det inte längre ska spela någon roll att jag inte är kristen.

Tänkte på det när han va hos mig i tisdags att jag känner att jag blir annorlunda med honom. Inte att jag inte är mig själv men jag känner mig mer social, glad och bara blir en bättre människa liksom. Han har fått mig att växa så mycket de senaste månaderna på så många sätt. Gjort mig mer tolerant och fått mig att våga testa nya saker och han har bara fått mig att må bra. Vet inte hur den här hösten hade vart om jag inte lärt känna honom.

Drömde om honom inatt tror jag eller så var det igår natt. Minns dock inte vad, Inatt vakna jag två ggr i dröm där jag rev citron ha ha. Kanske borde be någon analysera mina drömmar. Det är kul att jag minns så mycket av mina drömmar hela tiden. Igår drömde jag något om ormar också tror jag. Usch!

Hur ska jag fånga honom? Sumpade planen

Nu har de hämtat min dator så kommer nog inte va så bra på att blogga de närmsta dagarna :(

Fegade ur igår iaf, men hade en trevlig kväll. Lagade mat tillsammans och snackade och då kom vi in på förhållanden osv. Om man ska vara rak och ärlig och varför folk gör som de gör osv. Var ju egentligen läge där att komma över till det jag ville snacka om, men ville inte göra det så tidigt på kvällen...

Sedan skulle jag lära mig att dricka te. Var trevligt men då kom vi in på helt andra ämnen så det inte alls blev så lätt. Efter det spelade vi TV-spel och att från det komma in på allvarligt samtal var ju kanske inte det lättaste.

Ska för visso inte skylla ifrån mig. Mest beror det väl på att jag är så rädd att förlora det vi har. Har tänkt och tänkt, men det känns som jag inte kommer längre. Jag vill någonting som jag inte vet hur jag ska uppnå. Alla förslag känns som de kommer att misslyckas liksom.

Fundera på om jag skulle maila honom för då kan jag verkligen få ner allt jag vill säga och har tid att formulera det på rätt sätt och han har tid att tänka, men o andra sidan tror jag det leder till att hans förnuft kommer råda. Varför är jag egentligen rädd att han ska följa sitt förnuft. Vill ju inte han ska ta ett förhastat beslut och sen ta tillbaka det heller. Känns som sagt som att det blir fel hur jag än gör. Någon som har ett bättre förslag??

Svårt val

Drömde att mitt ex smsade mig inatt. Inte kul, men nu när jag kom ihåg det och att det var en dröm kändes det väldigt bra. Tror aldrig jag läste vad han skrev så det får jag aldrig veta. Med tanke på att jag tänker på honom rätt ofta så hade det känts för jävligt om han smsat. Att veta att båda forts drömma om nåt snart ett år efter som aldrig kan bli, nej jag vill hellre tro att han är lycklig och aldrig tänker på mig.

Har tyvärr fortf inte kommit fram till vad jag ska göra ikväll, men jag får väl först se om vi ses över huvud taget, men ja det är ju nästan bestämt iaf. Många som tycker jag borde snacka med honom iaf så vi får se vart det lutar. Känner jag mig själv bestämmer jag mig nog för att göra det, men fegar ur när det väl gäller för rädsla att förlora honom, men vi får väl se...

Känner att jag måste få tillbaka den positiva stämningen kopplat till honom. Kan inte bara se detta som ett problem liksom. Jag vill bara gå runt och le som jag brukar göra när jag tänker på honom. Det är då jag har stört chans att fånga honom. Inte när jag blir nere och bitter över att livet är orättvist.

HJÄLP! Prata eller inte prata det är frågan

Nu har jag rådfrågat min äldre killkompis som säger att jag inte borde ta det där samtalet. Känner mig rätt förvirrad nu. Han sa att det bara kommer förstöra allt och att jag borde vänta lite till om det är det här jag vill. Och jag kan hålla med honom till viss del, för jag vet inte om jag tror att samtalet kommer ha en positiv utgång, mer än att det kanske blir lättare för mig. Alltså jag tror inte det kommer leda till att han bara säger Ok ne men vi kan väl bli tillsammans då. Fast o andra sidan kanske han får info han inte är medveten om heller..

Nu har vi ju liksom bestämt att vi ska ses och på ett sätt hade det vart skönt att få ur sig det där man känner. Man ångrar ju bara det man inte gjorde och tänk om det skulle leda till något gott. Eller ska jag tänka om igen och ta det där fysiska första steget istället? Fast även om han skulle nappa på det tror jag ändå han skulle dra sig ur i slutänden så vete fan om det skulle vara så bra.

Jag vet ju att jag kan vänta ett tag till.. eller så har jag en plan på att kanske träffa andra och om chansen öppnar sig vara öppen för den, men då gäller det bara att kunna vara så diskret att han inte får reda på att man träffar andra också :P Man vet ju aldrig man kanske hittar någon fin, icke kristen kille he he.

O andra sidan känns det som att situationen börjar bli ohållbar när jag känner att jag är så på för att få honom att fatta att jag inte framstår i den dager som skulle få honom att falla för mig. Fast på sätt o vis har han nog redan fallit, men det kanske skulle behöva bli ännu djupare för att få honom att ändra sig. Problem problem...Vill inte att det ska glida ur mina händer nu.

Möte på gång - hur ska det gå?

Nu har jag fått samtal från budfirman som hämtar min datorn imorn kväll :S Så nu måste jag planera vad jag behöver göra med den nu innan de hämtar den *suck* Borde väl försöka spara ner alla bilder och sånt där antar jag *orka*

Sedan tog jag mitt mod till fånga och smsade honom och frågade om vi kunde ses i veckan innan vi åker hem. Ikväll va inte bra för honom så antagligen blir det imorn. Usch börjar bli nervös. Borde inte bli det för vi har ju träffats så här förut, men ja dels för vad jag ska säga och hur jag ska säga det och att det ska bli lämpligt tillfälle och allt det där. Sen ska jag helst komma på något trevligt vi kan göra innan så det inte blir alltför stelt. Inte för att det brukar vara det iofs, samtidigt som det ska va möjligt att ledas in på mer seriöst ämne *suck*

Kommer väl säkert ses, ha det trevligt som vanligt och jag kommer bli frustrerad över att han inte bara kan följa sina känslor och så kommer jag fega ur för att jag inte vill förstöra något mellan oss och fortsätta hoppas på att det finns en liten chans...Forts följer

Horoskop och separationsångest

Lite scary. Läste mitt horoskop på facebook idag:

Sagittarius: You keep trying to express to someone how you feel, but the words aren't coming to you. Try writing things down and you'll get your point across..

Så det är väl dags att snacka med honom nu, på ett eller annat sätt. Vet ej om de menar att jag ska maila honom eller liknande eller bara först skriva ner allt jag vill säga, men det har jag i princip redan gjort. Ja det får lösa sig.

Har ringt och pratat med datorsupporten nu och de kommer hämta min dator inom 3 dagar *panik* Separationsångest. Vill inte vara utan den, men ska den krångla så här så kommer den snart ge mig en hjärtinfarkt också så det är väl bäst så. Ska försöka maila alla viktiga mail och spara alla bilder etc i eftermiddag dock. Usch och tvi! Mycket man ska hinna med :(

Borde jag framföra mina känslor nu?

Usch idag känner jag mig inte alls på humör. Massa att göra, datorn krånglar och det känns som han håller på att glida ur händerna på mig. Den senaste veckan har i det avseendet inte vart speciellt bra även om det hände mycket annat trevligt under den gångna veckan.

Börjar fundera på om jag ska snacka med honom eller ej, men ja mina känslor finns ju kvar. Nu när vi inte umgåtts så tight den senaste veckan kanske det blir konstigt, men vill inte heller att vi bara ska glida isär från varandra pga undvikande för att det blir för jobbigt med känslorna. Känns som man iaf borde snacka nåt om det. För jag vill ju gärna va vän med honom om han verkligen bestämt att det inte kan bli något och att han står för det.

Det ska faktiskt bli skönt att komma här ifrån och slippa dessa problem, men det känns tråkigt med. Speciellt tråkigt om man ska behöva förlora honom nu. Vi som har så mycket gemensamt osv. Det bästa hade såklart varit om det  kunde bli nåt mer, men ahh begriper mig inte riktigt på honom. Antagligen tycker han också att det blivit för jobbigt mellan oss. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Om jag ska försöka ta kontakt i veckan så att vi ses och kan prata eller låta det vara upp till honom att skriva till mig. Lurigt...

Mina tankar går till Felicia och hennes anhöriga

Vart lite dålig på att skriva nu, men det har inte hänt så mycket spännande denna helg tyvärr. Inte ens snackat på msn med honom sedan vi träffades kort i fredags. Suck. Ja ja. Tråkigt att det snart är jullov och man reser från varandra för jag hade nog velat tala allvar med honom innan dess.

Tänkte idag skicka mina tankar till Felicia (och hennes anhöriga) på en av mina favoritbloggar (http://tidigmamma.blogg.se/) för det gör mig så ont att se ett litet barn lida så. Cancer är en fruktansvärd sjukdom och när den drabbar barn är det bara för jävligt! De har ju inte gjort något ont så att de kan förtjäna det! Att förlora sitt barn är nog det hemskaste en person kan vara med om (tror jag för jag har ingen erfarenhet) och när de dessutom ska behöva lida.. ja usch vill inte ens tänka tanken och önskar att ingen skulle behöva hamna i den situationen! Hoppas verkligen hon kan få en så bra sista tid i livet som möjligt!

Nej nu väntar sängen!

Bloggen - Min egen psykolog

Det smärtar mig att två personer sm egentligen vill ha varandra själva ser till så att det inte blir så. Det får mig att misströsta kärleken och livet. Men jag vill bara inte gå ner mig igen. Tänker inte få tankar om att livet suger osv. Gäller att tänka positivt och tänka på allt underbart bra i livet man har också. För jag ska inte dit ner igen där jag va när jag började blogga för att bli av med mina problem. Är förvånad över hur bra det faktiskt funkat. För sedan jag började blogga har jag mått så sjukt mycket bättre.

Kan förstås må ännu bättre men känner verkligen att jag kommit ett steg åt rätt riktning och man har alltid utvägen att kunna skriva av sig här när man har något man tänker alltför mycket på. För tänker för mycket gör jag alldeles säkerligen. Saker och ting kanske inte så så komplicerat som man tror. Och folk kanske inte tänker igenom sina handlingar och tänker på hur andra kommer tolka dem. För tänker jag efter gör jag säkert samma misstag själv.

Nattliga tankar om kärlek

Hm känner att jag är på lite dåligt humör. Har iaf bestämt mig för att jag ska försöka snacka med honom nu och säga vad jag känner. Om hur jag uppfattar situationen och att jag tycker det är jobbigt när han inte är tydlig mot mig. Eftersom jag gillar honom så mycket osv. Jag kan inte gå runt och hoppas på saker i all evighet. Hoppas bara jag får chansen snart innan vi åker hem.

Han är på fest i huset idag så har sagt att han kan passera mig på vägen hem, vilket jag inte tror han kommer göra. För han kommer va artig och tro att jag sover. Men i själva verket har jag och en kompis kollat på kärleksfilm och undrat varför inte killar är som på film och lyssnat på snyftig musik och hoppats vi också ska träffa nån snart ha ha. Man gör inte det när man är så här va? Ha ha ha.

Kan man inte bara hoppas över det här stadiet med struligheter och gå rätt på det bra. För jag hoppas och tror fortf att det kan bli vi två en dag. Jag kanske är dum och patetisk, men vet hur bra det hade funkat. Och den här känslan har jag haft innan, med mitt ex. Mycket som påminner så mycket om hur det var med honom. Där tog det tre år innan det blev något. Så länge tänker jag inte vänta denna gång, men jag hade rätt och vi blev det perfekta paret som jag alltid sa att vi skulle bli. Låt mig få ha rätt denna gången med!

Tecken på sexbrist?

Tror jag börjar känna av den där sexbristen nu. När man återigen vaknar av sexdrömar och börjar fundera på att bara ge sig ut att hitta nåt för en natt. Även om jag vet att det egentligen inte är det jag är ute efter nu. Även om jag vet att det kanske inte är så bra för mig. Att det kanske bara är tecken på frustration eller tecken på att jag är lite nere för att jag inte kan få den killen jag vill ha.

Har ju redan testat att glömma folk genom att ha sex med andra. Vet inte om det funkat så bra. Delvis i vissa fall, men jag kanske skulle ha kommit över dem ändå. Oftast resulterar det bara i nya känslor för någon annan istället. Ja man kanske skulle haft en kk, men vete fan om det skulle va nåt för mig. Vet hur lätt jag får känslor för folk och det vill man ju inte i det läget.

Usch nu känns allt bara lite hopplöst. Vill ha nåt annat roligt i mitt liv. Behöver nåt utöver honom som kan göra mig glad liksom. För snart kanske jag inte kan forts hoppas och då vill jag inte bli nere igen. Vill inte dit igen!

Träffade honom idag iaf och det bara stinger till i hjärtat. Det kommer snart bli för jobbigt. Varför söker han sig till där jag är? Varför skriver han till mig på msn på nätterna? Fan! Låt mig få falla på riktigt eller lämna mig ifred. För just nu vet jag inte om vi bara kan vara vänner om det nu är det han är ute efter. Ge mig inte fler tecken på intresse, som får mig att hoppas på något som aldrig verkar kommma hända!

Längtar efter sängen!!

Hemkommen efter en rätt seg tentafest. Tentan avklarad föresten :D Godkänd och allt. Firade med ryggbiff och klyftpotatis. Mumma!! Förfesten var trevlig om än lugn. Blev dock inte bättre sen. Lite synd. Hade nästan kunnat tänka mig att hångla med nån annan, men hade nog behövts snyggare killar och mer alkohol. Meningslöst att stanna tills de stänger om man inte har kul så längtan efter sängen tog över.

Får se vad som händer i helgen nu. Hade gärna träffat Han, men tyvärr verka han rätt upptagen. Har bjudit in honom att sova imorn eftersom han ska på fest i bygnaden men ha ha det lär nog aldrig hända tyvärr. Blä!! Kommer något nånsin hända. Vill inte va negativ så får väl säga: klart det kommer hända! Han gillar mig och kommer inte kunna motstå mig länge till trots sin tro!

Nej nu längtar jag efter en stor varm härlig säng! Min med andra ord. Hade inte vart fel med sällskap, men det blir en annan dag. Gonatt!

Lyckan med att vara kär

Usch börjar bli nervös inför tentan jag skall iväg på alldeles strax, är bara rädd för att få blackout liksom. Ska festa till det ordentligt ikväll efteråt iaf. Funderar fortf fram och tillbaka på om jag ska låta mig ragga upp nåt annat. Fan! Jag vill vänta men ändå inte. Tycker på nåt sätt ändå han är värd det. Att vänta alltså. Antingen får han ge mig tecken på att det är kört eller att det leder någonstans.

Om jag blir stressad och får blackout idag så är det iaf bara att sluta ögonen och se honom framför mig. Det gör mig lugn och få mig att le. Perfekt när man är stressad, ledsen eller något annat. Jag forts drömma och hoppas. En dag kanske det blir vi...

Hur jobbigt det än kan vara att vara kär så är det ändå den härliga känslan som överväger och gör det värt att ge sig ut och låta sig själv falla. Den som får mig att fortsätta vänta och hoppas...

Dags att ge upp?

Idag är en sådan dag när jag funderar på att ge upp allt hopp med honom, men det går ju så upp och ner. Kände lite samma sak för två veckor sedan och sen dess har det ju hänt massor och förra veckan va ju super och vi träffades varje dag. Och när det känns som det går lite framåt är man bara så kär och galen och vill aldrig någonsin ge upp och kan vänta hur länge som helst.

Tänker på han i massor nu och funderar mest på hur tusan jag ska våga ta det där första steget på bästa sätt och på det sättet som kommer leda till mest gensvar och till det gensvaret jag vill ha. Försöker jag snacka med honom är jag rädd att hans förnuft styr och då kommer han följa sina bestämde principer. Skulle jag istället försöka ta fysiskt initiativ (kyssa honom) tror jag att hans känslor skulle styra istället, men då är det istället risk att han tar tillbaka det i efterhand när hans förnuft tänkt över det hela. Så det känns kört hur jag än gör.

Är bara så himla kär i honom. Vet inte ens när jag senast kände lika starkt för någon. Har för visso vart kär i två andra personer i år, men tror faktiskt inte det var på samma sätt för med dem fanns det inte lika mycket gemensamt och sådär. Förvisso är det ju massa problem med detta också, men tycker bara vi funkar så bra tillsammans och har massa gemensamma intressen och sådär.

Usch inser ibland hur mina blogginlägg låter. Typ en 15åring som skriver, men för er som inte läst innan så måste ni veta att det är en starkt kristen kille jag är kär i och då kan man inte göra hur som helst. Inte han heller tydligen eftersom han låter min tro bestämma fast han faktiskt gillar mig. Mer kärlek, mindre problem tack!

 

Ska jag våga hoppa?

Ja nu har jag vart lite dålig att skriva de senaste dagarna. Det mesta kuliga händer ju på helgerna och nu är det tyvärr mest tentaplugg för min del. Så på kärleksfronten inget nytt. Snacka lite med honom igår bara, men inte mycket mer som hänt. Hade lite trevlig sexdröm igårnatt som jag vakna ur när klockan ringde. Då vart man ju något irriterad, men hann leka lite medan mobilen snooza he he.

Enl råd från kompis tycker hon att jag ska se till att bjuda hem honom, förföra honom ha ha och sen försöka få honom att sova över här igen.. Hm frågan är om det är lättare än att få till en kyss eller nåt sånt. Känns bara som man verkligen vill ha rätt situation osv om det ska bli en kyss, men någon sådan blir väl aldrig så det gäller väl bara att våga, hoppa och så får det bära eller brista ;-)

Man vill ju inte riskera att fastna i the friendzone heller ha ha, men vet inte om man kan göra det och forts som vi gör även om inget för visso har hänt mellan oss, men det känns ändå hela tiden som en spänning man nog inte har med vanliga killkompisar iaf. Så störande, vill få det goda utan att behöva utsätta mig för det jobbiga :P

Varför blir aldrig One Night Stands något mer?

Har funderat på en sak rätt länge som någon kanske kan ge svar på. Hur kommer det sig att folk är så negativa till att leda ett one night stand vidare till någonting mer. Uppenbarligen är man attraherade av varandra (förhoppningsvis) och om man dessutom har det trevligt och typ ligger och snackar sen halva natten och har massa gemensamt och bara får ett flyt i diskussionen och det känns som man klickar. Varför är det så förbjudet att ses igen och lära känna varandra bättre?

Hur tänker sig alla dessa människor att man ska träffa folk då? Det är ju inte så att man går ut på krogen för att snacka med folk. Ja iaf framstår man då antingen som någon som försöker få till ett (kvart i två)ragg eller att man är lite psyko. Iaf inte som att man är ute efter ett seriöst förhållande. Det måste ju trots allt finnas grymt många singlar som faktiskt vill träffa någon och som egentligen vill ha mer än ett ONS.

Har frågat en kille innan som sa att om en tjej är lätt att få hem kan man lika lätt förlora henne sen. Så bara för man har ONS så är man en otrogen typ? Eller vad? Uppenbarligen tycker man själv det är ok med ONS och man ser väl inte sig själv som den otrogne,lätta typen eller? Är det inte lite underligt? Eller någon som har en bra förklaring? Det lustiga med historien är föresten också att killen som sa detta till mig själv träffade sin nuvarandra flickvän genom ett ONS och hon sen hörde av sig ;-) Så det kanske inte är så illa ställt trots allt...

Nu är man bronsfitta då

Inatt var det alltså 3 mån sen jag fick till det. Vart väl inte så mycket raggning igår. Vi va peppsom fan men när vi kom vidare på fest med de vi skulle ut med va de typ nyktra så det kändes rätt b. Kom ner på klubb 50 min innan de stängde. Lite tråkigt, men jag fick iaf dansa lite med han och det kändes bra som vanligt. Vi utbytte blickar och leende som vanligt.

Lite roligt för jag tror han blev lite svartsjuk igår eller så inbillar jag mig bara. Va en kompis till en kille i hans klass på festen. Han hamna bredvid mig på mellanfesten och han verka ju rätt intresserad av mig och sådär. Så när vi kom ner på dansgolvet fick jag frågor om vad denna främling hette eftersom jag suttit bredvid honom, men det hade jag ju inte frågat. He he undrar varför han ville veta det liksom. Ja han verka faktiskt lite sotis så som det framstäldes. Man får hoppas iaf :P

Efterfesten blev iaf lika lugn som förfesten så där hände inget upphetsande direkt. Hemma vid 5 men det var riktigt trevligt ändå.

Sista chansen

Har räknat efter och kommit fram till att det faktiskt var natten mellen 8-9 Sept jag senast fick till det. Vilket gör att jag har denna kvällen med på mig ha ha. Men räknar ju med att träffa killen jag faktiskt vill ha och där blir det nog inte sex. För mig skulle bara något litet vara ett stort framsteg där. Är iaf pepp på att gå ut nu. Lite lagom berusad. Får se vad det leder till om jag gör bort mig eller vad fan som händer. Måste snart ta några små steg för att något ska hända.

Få ett slut

Argh kommer snart ge upp. Personen jag ville träffa igår dök förstås inte upp och jag som seriöst funderat på att försöka ta ett första steg igår, men nej då. Blir bara så förbannad och frustrerad ska det hålla på så här i all evighet. Vi har trots allt hållt på så här i en månad nu. Pallar snart inte mer. Det är inte så jävla kul att va helt galen i någon som inte tydligt kan visa att det inte kommer bli nåt eller bestämma sig för att vilja ha en. Måste jag behöva ställa honom mot väggen och ge honom ett ultimatum!?

För detta börjar snart göra ont när det känns som han leker med mitt hjärta. Han vet hur mycket jag gillar honom och ändå gör han inget för att hjälpa mig. Vi är ju trots att så jäkla nära varandra och ses/snackar varje dag. Han måste ju bry sig om jag mår dåligt liksom. Jag är ju bara så jävla kär och det är helt underbart med, för varje gång jag tänker på honom och ser honom framför mig börjar jag le och mår så himla bra. Vill hålla kvar i den känslan. Kan han inte låta mig få det?

Varför gör han så här!? Varför kan han inte bara erkänna sina känslor och låta sig själv falla? Fan för att låta sina principer styra! Låt kärleken vinna

 

Bronsfitta imorn!! :S

Ja imorn blir man bronsfitta då. Ja om jag inte får till det inatt vilket jag inte räknar med då jag inte har planer att ragga på någon ny. Men det känns inte så illa faktiskt. Har bara konstaterat att det är det längsta jag någonsin vart utan sex (dvs 3 månader). Inte för att det är svårt som tjej att få något om man vill bara att jag fastnat för fel person :P

 Håller på att göra mig redo för fest ikväll. Hade egentligen tänkt ta det lugnt ikväll pga närliggande tenta, men nu kommer jag nog få träffa en speciell person ikväll ;-) Funderar på om jag borde försöka ta första steget nu eller hur länge jag ska vänta. Kanske kommer han aldrig erkänna nåt för sig själv så att det leder till några iniativ, men samtidigt så rädd att skrämma bort honom. Vi får se vad jag gör. Kan ju bero på mängden alkohol i kroppen också ;-) Hoppas på en trevlig kväll i vilket fall!

Nattliga besök :P

He he något en aningens oväntat hände igår. Såg ju till att lägga mig tidigt. Låg och läste lite och släckte lampan 22.35 och började tänka lite söta tankar om någon speciell :D Då ringer telefonen, något förvånande. Jo vem ringer om inte han och säger att han står utanför mitt hus. Skulle egentligen träffa vänner men blev så sen att de andra skulle hem när han kom och när han ändå var här så kunde han ju träffa mig.

Hm kan man säga nej. Ville så gärna sova men tackar ju aldrig nej till att ses om han vill det. Så han fick komma upp och jag satt i min fina pyamas :P Satt och snacka lite en timme och sen gick han hem. Usch blir så osäker på vad han vill. Ibland signalerar han så tydligt att det finns nåt där och ibland känns det mer vänskapligt men ändå så mycket som talar för att han känner något för mig med.

När mina vänner har försökt få saker att hända genom att försöka få honom att fatta att man inte borde låta tro komma emellan om två personer gillar varandra har han ju inte förnekat att han gillar mig heller även om han inte sagt det rakt ut heller. Känns bara som det vore så lätt för honom att bara göra slut på deras påtryckningar genom att säga att han inte är intresserad av mig på det sättet. Suck. Kommer det någonsin hända nåt. Ena stunden vill man ge upp men andra stunden vill man inte ge sig ännu.

Måste jag bli kristen?

Hm känner inte att jag har så mycket att skriva idag. Har mest pluggat så det har inte hänt så mycket upphetsande liksom. Tänkte försöka komma i säng i tid idag. Lite orolig att någon, he he dvs han, ska börja skriva på msn så jag fastnar här inatt igen. Man måste ju inte snacka med varandra varje dag liksom.

Bara fortsätter längta och hoppas att något ska hända, eller snarare att han ska ta sitt förnyft till fånga. Tror vi skulle funka så bra tillsammans och alla tycker vi är så söta tillsammans :P Bara längtar och fantiserar om att mysa tillsammans.

Fick kommentar igår tror jag det var att Han ev vill försöka få mig kristen och ja jag vet inte riktigt faktiskt. Eller klart han vill att jag ska va kristen, men vet inte om han förväntar sig det eller har realistiska tankar. Tror inte han umgås med mig bara för att omvända mig iaf utan isf i syftet för att han ska kunna acceptera mig som mer än vän. Han verkar ha svårt nog att få mig att passa in i hans mall hur hans tjej ska vara och hade jag blivit kristen eller iaf något åt det hållet kanske han hade haft lättare att acceptera sina känslor och kunna erkänna dem.

Kärlek är fantastiskt!!

Hemkommen efter en mycket trevlig kväll! Åh bara hoppar omkring på mina rosa moln och bara ler. Borde inte va så här glad, men det är jag. Tror det kallas kärlek. Vi mysbråka lite idag. Jag försökte kittla honom, men han höll fast mig he he. Av en kompis kallat kärleksbråk he he. Kan det inte få leda till mer snart eller tänker han förneka detta för aldrig.

Men just nu bryr jag mig inte utan är naiv nog att vara lycklig för nåt som kanske inte kommer hända, men just nu är jag bara lycklig för allt det underbara jag får så får jag ta den smällen nån annan gång när det går upp ett ljus för mig att det aldrig kommer hända, eller så kommer det det :P Vi får se.

Kommer somna med ett leende på läpparna ikväll igen, eller snarare inte somna vilket hände igår när jag bara låg och tänkte på vad som hänt. Ser hans leende framför mig och allt det där fina.

Svårt att få till det med en kristen

Har fått flera kommentarer på mina senaste inlägg om att jag borde satsa, visa vad jag känner och kyssa honom osv. Tror inte att alla kanske läst alla mina tidigare inlägg, men problemet är ju att jag tyvärr råkat falla för en kristen kille. Vi har pratat rätt mycket om vad han gör och inte och han hånglar inte utan känslor och utan att han vet vad han vill och sådär. Så skulle jag försöka så skulle han nog stöta bort mig tyvärr.

Han har ju sagt att han vill ha en kristen tjej, vilket inte jag är. Har försökt känna mig dissad men sen forts han på samma spår som vanligt. Känns inte som han riktigt står för det han säger utan att han brottas med känslor och förnuft. Han vet ju vad jag vill och om han inte ville det samma borde han väl försöka va lite tydligare mot mig så jag inte hoppas på nåt i onödan eller?

Hade han vart en "vanlig" kille hade jag förstås försökt kyssa honom osv, men det blir nog till att gå varsamt framåt och se till att han faller så hårt att han inte kan stå emot sina känslor utan är tvungen att bryta sina gränser/begränsningar. Jag har ju trots allt kunnat erkänna för mig att jag är kär i honom, tillräckligt kär för att kunna lägga ner mina krav på det jag vill ha. Kommer iaf träffa honom ikväll igen :D

Fram för att stå för sina känslor, leva livet och ta vara på de tillfällen när man faktiskt träffar någon man klickar med. Är det inte slöseri att låta detta gå till spillo när båda gillar varandra?

Hjälp mig förstå hur killar fungerar

He he killar e bara för knäppa alltså eller åtminstone den jag vill ha. Kommer nog aldrig bli klok på honom. Fast o andra sidan så är det nog lite bra också. Jag gillar personer som är spännande och som överraskar en och som man inte riktigt vet var man har heller. Fast på ett positivt sätt alltså. Då blir det aldrig tråkigt.

Bjöd in på tårta här ikväll, mer som ett skämt eftersom kl va 21 och det är mörkt, kallt, regnigt och blåsigt ute, men ja vem kommer hit 21.30 om inte han. En annan kompis va också här så vi satt o snacka skit två timmar. Sen gick hon hem och som vanligt går aldrig han hem då utan det blir att han dröjer sig kvar. Satt och spelade lite tv-spel tillsammans typ. Mysigt!

Vad ska detta betyda egentligen. Vi ger varandra blickar, ler mot varandra och som jag tolkar det småflörtar hela tiden. Idag när jag krama honom försökte jag känna efter om det bara va jag som höll kvar lite längre, men det gjorde han med när jag släppte lite först.. Varför gör han så här om han inte tänker låta mig få honom iaf. Eller måste jag bara bevisa lite till hur mycket jag gillar honom så han ska va säker på mig och mina avsikter. Kom igen nu! Försök reda ut det här åt mig!!

Mysigt att somna till ljudet av regn

Är inte ljudet av regn mot rutorna det mysigaste ljudet att somna till. Jag älskar det iaf. Vet inte riktigt varför. Om det beror på att man bara är glad för att vara inne i ett mysigt varmt rum under sitt täcke eller om det bara väcker myskänslor rent allmänt. Eller så är det bara ett fridfullt ljud liksom, något som ger en trygghet.

Enda tråkiga är förstås att det får en att längta efter att ha nån att mysa med. Det ger liksom en höstkänsla och då vill man ha nån att krypa upp i sängen med. Tända lite ljus och bara njuta av varandra. Ja jag får väl forts att drömma eller ge mig ut och leta. Alternativt förnedra mig lite till och bjuda hit honom igen. Tycker det var längesen nu när vi satt uppe halva natten och snacka och hade trevligt. Saknar det.

Varför ska man va svårfångad?

Usch nu börjar jag vela igen med vad jag vill om jag ska gå vidare och inse att det är kört eller fortsätta vänta. Träffade honom idag och allt var bra som vanligt så inget med det egentligen. Det är ju mer än fråga om han någonsin kommer ändra sig och sluta förneka sina känslor. Inte lätt det där.

Har funderat kring dejting idag. Hur det kommer sig att det är så lite dejtning i sverige. Iaf inte på samma sätt som det är i USA, iaf inte på film he he. Det finns så sjukt många ensamma människor och hur kommer det sig att vi är så dåliga på att söka kontakt då? Det är lätt att hångla upp någon och ta med den hem osv, men varför blir det aldrig mer sen? Någon som har en ide?

Om man är attreherad av någon raggar upp personen och den är trevlig man kanske tom ligger och snackar hela natten och har massa gemensamt. Hur kommer det sig att det aldrig leder till mer att man inte kan ses igen för att iaf testa om det kan bli något? Har frågat killar som säger att om hon är lätt så kan hon falla lika lätt för någon annan sen osv. Varför måste man vara svårfångad? Har aldrig förstått det där. Någon som kan förklara?

Fram för mer dejting som inte behöver betyda mer än att man lära känna varandra bättre och ser om det kan finnas intresse för mer. Och fram för mer raka rör och inget meseri. Dissa folk ordentligt istället för o va kryptiska och ge tvetydiga svar. Är det kul att se någon annan förnedras eller vad handlar dem om? Var lite sjysta och raka istället? Varför inte?? Många frågor som jag hoppas få svar på.

Sumpade chans till hångel

Ja då va man precis hemkommen från en utekväll. Följde med en kompis som ville ragga på en kille hon visste skulle va där, som tyvärr inte dök upp :( Va seg redan när vi gick ut så det kändes väl sådär och inte riktigt min typ av musik, men klart man ställer upp!

Många killar där och en som stötte rätt rejält på mig. Satt och snackade ett tag och det var ju trevligt och han såg rätt bra ut med. Övervägde ett tag om jag skulle satsa och få lite hångel. Det är ju alltid trevligt och det var tusen år sedan sist känns det som, men efter övervägningar kom jag fram till att det var ju inte det jag egentligen ville och jag är beredd att vänta lite till på den jag egentligen vill ha.  

Bara skönt att veta att man har alternativ eller att det finns killar som kan intressera sig för en osv. Är ju bara så rädd att saker och ting inte skall gå som jag vill och sen kanske att vi ska va för olika så det ska bli problem, men just nu är jag bara så kär och vi funkar ju jättebra ihop nu. Tyvärr är det väl som flest killar som raggar på en när man inte är intresserad just för att man är lite svårfångad då. Lagen om allts jävlighet! Men om jag ångrar mig finns det nog någon annan som är intresserad..

Betydelsen av en kyss

Ja min blogg var väl kanske tänkt lite mer från början att jag skulle skriva om sex och dejter och killar jag träffar ute etc, men sen vart det ju tyvärr inte bättre än att jag blev kär. Dessutom i en kristen kille he he. Så nu vet jag inte när jag kommer få sex igen. Eller det hänger ju snarare på om jag glömmer honom och träffar någon annan men just nu är jag ju inte alls i det stadiet. Den som väntar på något gott :P

Lite spännande det här faktiskt eller det blir nästan lite komiskt när man typ går tillbaka så här. För nu blir det som att en kyss skulle betyda så extremt mycket, vilket det absolut inte hade gjort om det hade varit någon annan. För att jag vet att han aldrig skulle göra det utan att vara seriös typ.

Ja vi får väl se vad som händer om jag nånsin får den där kyssen eller får vända mig om efter något annat. Tiden går så fort och om några veckor kanske man är någon helt annanstans...

Lycka!! Bara ler :D

Just nu har jag inte så mycket att skriva mer än att jag fortf har ett stort leende på läpparna hela tiden. Jag tänker bara njuta av den här tiden och oavsett hur det går så får han mig bara att må bra eller tankar på honom osv. Det är så härligt att bara kunna sluta ögonen, se honom framför sig och hans röst osv och bara le :D

Känns som att detta påminner så mycket om hur det gick till när jag blev kär i mitt ex. Den gången tog det dock mer eller mindre 3 år av övertalande innan han insåg att jag trots allt var den rätta för honom :P Hoppas jag inte behöver vänta så länge nu, eller det tänker jag nog inte göra heller ha ha.

Men den här härliga småflörtiga stämningen och att vi kan snacka om allt och driva med varandra osv är bara underbar och den påminner så mycket om svunna tider :P Känns lite som en reklamfilm när man ska marknadsföra sig själv och när man redan gått tillräckligt långt spelar det ingen roll. Man bara forts att bjuda ut sig själv och visar vilken fantastisk människa man är tills det får honom att smälta. För det kommer han att göra för hur skulle han kunna motstå mig ;-)