Nu ska jag bädda ner mig och låta tårarna flöda en liten stund tror jag. Det känns som det är så mycket som måste ut, men det går inte. Kommer jag nånsin att bli hel. Kommer känslan av att allting går åt helvete försvinna. Jag vill inte va en pessimist och jag vill inte vara ledsen och må dåligt. Försvinn!
Känslan av att aldrig passa in, inte ens psykiatriskt passar jag in. Tillräckligt frisk, tillräckligt sjuk, jag vet ej. Är det normalt att må så här. Är det normalt att börja vid varje motgång. Är det normalt att inte ha energi att orka kämpa?
Har nog kommit fram till en del nya saker idag iaf. Att jag ska skriva ner allt som trycker mig och få ner allt på papper. Att jag nog mest behöver någon att prata med. Någon jag vågar tillförlita mig på. Någon som inte försvinner. Men det verkar inte vara så man ska bli behandlad. Jag är fel som vill detta. Jag är fel som inte vill ta tabletter. Jag är fel för att jag tror att mina problem finns kvar även med tabletterna. Jag är fel för att jag tror det hjälper att prata om det som hänt.
Kommer alltid vara fel och aldrig passa in
nix det låter inte särskilt fel att tro att tabletterna inte hjälper allt. Jag har en väldans stor skepsis inför tabletter. Har hört att de bara hjälper om mna är väldigt väldigt deppig, att om det är "mindre" problem (som kan kännas väl så stora förståss) så hjälper inte tabletterna. Det beror ju på vad man råkat ut för om det är "normalt" eller inte att vara deppig. Ibland måste det ju istället vara onormalt att INTE deppa ifhop om man t ex råkat ut för något väldigt traumatiskt eller ledsamt. typ killen/tjejen har gjort slut, någon har dött.. Då kan ju inte tabletter hjälpa för då är det ju normalt att vara ledsen!! en del såna där normalt deppiga peridoder måsta man bara ta sig igenom. Och då hjälper enligt min mening självklart samtal bättre än tabletter!!
SvaraRaderaNågon att prata med, ack så värdefullt det kan vara, vad det kan ge enormt mycket. Bara att få ur sig en massa. Problemet är väl bara att, öppnar man sig helt (framförallt då om man inte mår så bra) så blir ofta människor lite osäkra hur de ska bete sig, det slutar alltför ofta med att de försvinner på ett eller annat sätt.Jag är också väldigt skeptisk till tabletter.. jag tror absolut att de kan göra det tillfälligt bättre och att man för stunden kan må bra, men bara tillfälligt, de problem man har finns ju fortfarande kvar.. Man skulle i och för sig kunna se det som så att pillren ska få en att må bra så man ska orka ta itu med allt det andra.Men jag är likväl skeptisk till dem.Varma kramar till dig.
SvaraRaderaJag tror inte heller på tabletter, känns som att parfymera istället för att stända ungefär, men även jag behöver nån att prata med.
SvaraRadera