Så nära men ändå så långt borta.
Händerna fumlar och försöker greppa,
men det enda de fångar är luft.
Försöker igen, men ingenting hjälper
för det som ska greppas vill inte bli fångat.
Hur gärna man än vill fånga
och hur mycket vinsten än är värd
räcker det ändå inte med enbart vilja.
Det är kanske dags att sluta fumla
för det enda värre än att inte kunna fånga
vore att se det försvinna långt, långt bort.
Visst kan det vara läskigt att låta sig fångas,
men inte när händerna är varma och trygga.
De har väntat länge, länge
men nu vill de inte vara med mer.
Å, vilken fin dikt du skrev till honom han måste ha blivit glad åt den=O)
SvaraRaderaTack! Jadu jag vet faktiskt inte vad han tyckte om den, kanske får jag veta imorn
SvaraRadera