I helgen blev jag också alltför påmind om att mina känslor för honom inte direkt försvunnit. Vi var ju på samma resa 3 dagar och ja det blir en del tid tillsammans. Det är förståss skönt att det funkar bra mellan oss och att det inte känns så spänt och sådär, men det funkar nästan för bra. För den där kemin jag känt hela tiden finns fortf kvar. Jag försöker verkligen umgås med honom och se på honom som en vän, men tror ej det går så bra när flera i helgen antytt något annat.
Dels min kompis som tyckt att jag vart lite på, men fan jag vill inte bli en helt annan människa när jag är med honom heller. Eller jag vill fortf kunna skämta och ha samma jargong mellan oss eller vad man ska säga, men det kanske inte alls kan funka.
Dessutom träffade jag en kompis till honom som vi satt och snackade med. Mitt i samtalet (vi hade alla tre druckit en del då) säger han bara att det verkar som att jag är kär i *******. Och jag blev ju lite tyst och visste ej vad jag skulle svara och sa nog nåt typ jaha varför tror du det. Kunde inte gärna förneka det när både jag och han visste att det var så, men ville inte gärna sitta och snacka om det heller när han satt bredvid.
Strax därefter försvann han för att beställa lite vin (han kanske och vart obekväm) så jag fick tid att fråga ut kompisen om vad som fått honom att säga det han sa. Jag sa också att ja det är sant och båda vet om det, men att det kommer ej bli något. Hans svar var iaf att det såg man direkt att det var sådan kemi mellan oss att det bara slog gnister i luften typ. Försökte fråga om det bara var från mitt håll eller båda men fick nog inget bra svar. Sedan sa han att han absolut hade kunnat se mig och ******* som ett par.
Suck! Är det så lätt att glömma när man får detta i ansiktet hela tiden. När man känner hur bra det hade kunnat vara osv osv. Nu börjar jag nästan fundera på om jag tagit fel beslut. Det kanske inte funkar att ses som vänner. Lite förvirrad, men också frustrerad.
Det är inte lätt att vara vän med sitt ex, jag gick och ville bli tillsammans med mitt ex i över ett år efter att JAG gjort slut. Han ville inte...
SvaraRaderaÄr dock inte mitt ex utan en killkompis som jag vart kär i flera månader. Vi har nyligen pratat ut och det kommer inte bli något mellan oss, men jag gillar honom fortf, men problemet kanske är det samma iaf :P
SvaraRaderaAtt komma över någon man haft starka känslor tar tid... jobbigt lång tid många gånger =/
SvaraRaderaJo det gör ju det och vi umgås ändå såpass intensivt. Ser varandra i skolan, är involverad i samma organisation mm. Och han är fortf en nära och underbar vän. Vill inte va utan honom heller, vänskapen då alltså. Det svåra är övergången och att kunna umgås vänskapligt
SvaraRaderaMjo ska man komma över någon så bör man väl antingen få ett riktigt avslut, sett ur bådas synvinkel, kanske prata ut helt öppet och rakt, försöka förstå varandra.E l l e r, bryta helt (i den mån det nu går..), alltså försöka se till att så lite som möjligt kan påminna om personen i fråga, så lite som möjligt kan väcka tankarna till liv.Alternativ ett är nog att föredra.. eventuellt en kombination av båda, men för dig, som din situation ser ut så är nog alternativ två svårt =/Men förhoppningsvis kan ditt hjärta med tiden förstå vad förnuftet redan förstått, att det handlar om vänskap, men att synka hjärta och hjärna det går inte så bra alla gånger.. kan ta sin tid, och det måste faktiskt få ta den tid det behöver också. =)Hoppas det går så smärtfritt/smidigt som möjligt för dig i alla fall.Kram
SvaraRaderaJo absolut. Vi pratade ut om detta för 2,5 vecka sedan och jag sa vad jag kände och han vad han inte kände.. eller ja att det inte kommer hända och sådär. Vi bestämde att det var upp till mig vad jag ville om vi skulle försöka bryta eller ej. Båda vill iaf vara vänner och att det ska fungera, men det kanske fungerar för väl eller vad man ska säga. Vi funkar liksom för bra tillsammans så att man vill mer och att jag bara tycker om honom så sjukt mycket.
SvaraRadera