Otroligt! När jag nästan gett upp hoppet överaskade han mig genom bestämma en tid när vi ska ses och snacka. Ja nu är det väl bara att vänta och se hur det kommer gå. Egentligen är båda ganska upptagna på torsdag, men vi får typ klämma in det. Känns inte så bra om man vet att man har en tid att passa bara. Jag vill inte känna mig stressad, men kanske bättre än inget.
Nu är det bara att ladda mentalt och försöka komma fram till vad man vill få ut av samtalet, hur mycket man vill säga osv. Bara att han tog initiativ nu ser jag som ett gott tecken iaf. Då känner jag mig inte helt sviken iaf. Är rädd att det kommer bli många tårar, men det är nog nästan det bästa så man verkligen får ut allt liksom. Jag vill inte fega ur som jag gjorde sist jag hade planer att snacka med honom.
Nu vet ju båda vad det gäller iaf och det är ju både negativt och positivt. Det kommer bli av, men det kan ju bli lite stelt också att snacka om känslor och svåra saker på beställning. Det känns skönt att vi kan snacka som vanligt här nu iaf. Det känns som att han inte heller vill förlora det om han uppmuntrar det men ändå inte undviker min förfrågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar