Igår kändes det som allt var på väg lite uppåt igen. Blev spontanfest och jag bjöd in massa folk jag typ inte kände på förfest här. Riktigt trevligt faktiskt. Drack inte så mycket och var ute och dansade, men ändå va jag sjukt trött och hade ont i huvet idag, men kanske snarare berodde på förkylning. Höll på att somna under vår föreläsning kl 13 :P
Sedan var det det jag fasat för i en månad nu. Som gett mig ångest och oro och fått mig att må allmänt dåligt. Klassen ska splittras till hösten och först får man välja vilken ort man ska stanna på och idag var lottningen. Tyvärr hade väldigt många valt samma vilket innebar att 5 personer skulle tvångsöverlottas. Chansen var 1/11 att man skulle ha oturen.. Självklart blev det ju då jag som jag gått och fasat för i en månads tid.
Allting bara svarta framför ögonen och det kändes som jag ville gå hem och stoppa fingrarna i halsen. Känns som all livsgnista bara rinner ur en liksom. Alla mina vänner hade turen att inte bli överlottad och de flesta brydde sig inte så mycket heller. Jag som oroat mig nästa varje dag i en månads tid blev förstås den som var tvungen att bli överlottad. Detta innebär i värsta fall 4 års pendling och att man hamnar i den delen av klassen med folk jag inte alls umgås med. Har 7 nära vänner i klassen och kanske 20 som jag känner lite mer utöver det och alla andra fick i princip stanna kvar.
Känns bara som en stor tomhet och att mitt liv motarbetar mig. När allting äntligen börjar vända lite och jag börjar känna mening med livet. Jag kanske förstorar upp detta, men det kanske beror på tidigare erfarenheter också. Jag känner bara inte att jag har energi kvar att resa på mig och va stark igen. Jag orkar inte hur många ggr som helst. När man äntligen börjar bli nöjd med sitt liv här. Älskar allt här. Just nu vill jag knappt prata om det. Vill bara lägga mig ner och dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar