Ja då var det gjort. Nu har vi snackat. Känns som en tomhet i bröstet. Det känns bra också eller ja det gick så som jag hade förväntat mig ungefär. Nervös som bara den, så vi börja snacka lite skit bara sen vart det liksom tyst och jag blev tvungen att inleda. Frågade honom varför han trodde jag ville ses, men sen kom vi fram till att det nog var bättre jag sa vad jag tänkte istället. Jag sa att jag hade känslor för honom, och ja det hade han ju förstått.
Han sa att han inte kände samma sak för mig och ja han visste vad jag ville och han hade försökt att inte göra något som kunde misstolkas osv. Jag sa att jag inte hade bett honom komma för att jag tänkt anklaga honom heller. Ville mest få honom att fatta. Kanske borde ha sagt mer, men det kändes inte som det fanns så mycket att prata om sedan. Vi prata lite om vi skulle sluta ses eller ej men jag sa att jag inte visste och han lät det vara upp till mig vad jag ville.
Det kändes bara så skönt att han vill forts vara vän med mig trots det som hänt. Jag sa att jag var rädd för att falla ner i avgrunden igen och att det var där han hade hittat mig när vi lärde känna varandra och att vår vänskap hjälpte mig att komma upp. Att jag ville ha honom där om jag föll, men samtidigt att det kanske skulle vara jobbigt. Just nu tror jag att jag vill försöka umgås och om det inte går säga upp kontakten tillfälligt iaf.
Kanske går det bättre om jag verkligen vet att det är kört så jag slipper forts hoppas och tro att det finns en chans. Skulle sakna honom alltför mycket för att vara utan honom. Jag vet inte hur detta kommer gå. Det bästa vore väl om jag träffade någon annan, men just nu vill jag bara ha honom. Fan inte känt så här för någon på mycket mycket länge. Så nu bara rinner tårarna.. det är så himla tomt
Men vännen...Lider med dig...Kram
SvaraRaderaman känner så, hoppas du hitta någon som kan ge dig lyckan
SvaraRaderaTack! Det känns lite bättre idag iaf! Har vart och tröstshoppat upp 900 kr :SHoppas också jag hittar någon, men först vill jag läka lite.
SvaraRaderaInte lätt det där. Det bästa är eg att bryta helt men om inte den man är kär i gör det är det svårt att själv ta steget. Om man fortf älskar vill man ju ha personen kvar
SvaraRaderaJo håller med dig delvis. Men vi va vänner först och sedan föll jag för honom ju mer jag lärde känna honom. Har hela tiden känt att oavsett vad han vill med mig så vill jag iaf va vän. För han är en underbar vän. Vi har så mycket gemensamt, samma humor och vi bara klickar o förstår varandra. Med honom kan jag prata ut om jobbiga saker jag inte säger till någon annan osv. Vill inte förlora det. Vill få det att funka. Hoppas jag kan sluta längta efter mer. Det är svårt. Hade kunnat bli så bra, men han vill inte ha en okristen tjej och det är jag.
SvaraRadera