Jag är fel och passar inte in

Nu ska jag bädda ner mig och låta tårarna flöda en liten stund tror jag. Det känns som det är så mycket som måste ut, men det går inte. Kommer jag nånsin att bli hel. Kommer känslan av att allting går åt helvete försvinna. Jag vill inte va en pessimist och jag vill inte vara ledsen och må dåligt. Försvinn!

Känslan av att aldrig passa in, inte ens psykiatriskt passar jag in. Tillräckligt frisk, tillräckligt sjuk, jag vet ej. Är det normalt att må så här. Är det normalt att börja vid varje motgång. Är det normalt att inte ha energi att orka kämpa?

Har nog kommit fram till en del nya saker idag iaf. Att jag ska skriva ner allt som trycker mig och få ner allt på papper. Att jag nog mest behöver någon att prata med. Någon jag vågar tillförlita mig på. Någon som inte försvinner. Men det verkar inte vara så man ska bli behandlad. Jag är fel som vill detta. Jag är fel som inte vill ta tabletter. Jag är fel för att jag tror att mina problem finns kvar även med tabletterna. Jag är fel för att jag tror det hjälper att prata om det som hänt.

Kommer alltid vara fel och aldrig passa in

Trekant

Åh nu kom jag på vad jag tänkt skriva flera dagar men glömt. Hade lagom sjuk sexdröm i torsdags he he. Drömde att jag var på nån slags läger, men vet ej vad det gällde och att jag hade en trekant med mitt ex kompis och nån tjej som jag ej vet vem det var. Trevligt var det iaf och drömde om hur jag höll på att berätta vad som hänt för alla osv. Sedan började det spåra ur mer och mer när jag i drömmen insåg att jag drömt innan jag vaknat liksom.

Ja lite konstigt och så kände man sig lagom obekväm när man vaknar i en kompis säng och inser vad man drömt och hoppas man ej gett ifrån sig ljud eller liknande ha ha. Hemma spelar det ju ingen ingen roll, men jag var som sagt bortrest. Ja det var lite oväntat iaf eftersom det var mitt exets kompis som verkligen inte är snygg och som jag ej snackat med på över ett år osv.

Sexuellt frustrerad jag? Nej inte alls. Hade mina planer på att kanske förföra en annan kille på mötet i helgen som jag haft massa bra sex med tidigare, men det kändes bara fel och att jag inte alls är intresserad så längre. Sedan hade det väl förstås inverkan att han var där också. Nu är det typ bara 10 dagar till jag blir silverfitta. Dvs ett halvår sedan jag hade sex... Måste nog ut och ragga upp något snart för sakens skull typ.

Svårt att komma över HONOM!

I helgen blev jag också alltför påmind om att mina känslor för honom inte direkt försvunnit. Vi var ju på samma resa 3 dagar och ja det blir en del tid tillsammans. Det är förståss skönt att det funkar bra mellan oss och att det inte känns så spänt och sådär, men det funkar nästan för bra. För den där kemin jag känt hela tiden finns fortf kvar. Jag försöker verkligen umgås med honom och se på honom som en vän, men tror ej det går så bra när flera i helgen antytt något annat.

Dels min kompis som tyckt att jag vart lite på, men fan jag vill inte bli en helt annan människa när jag är med honom heller. Eller jag vill fortf kunna skämta och ha samma jargong mellan oss eller vad man ska säga, men det kanske inte alls kan funka.

Dessutom träffade jag en kompis till honom som vi satt och snackade med. Mitt i samtalet (vi hade alla tre druckit en del då) säger han bara att det verkar som att jag är kär i *******. Och jag blev ju lite tyst och visste ej vad jag skulle svara och sa nog nåt typ jaha varför tror du det. Kunde inte gärna förneka det när både jag och han visste att det var så, men ville inte gärna sitta och snacka om det heller när han satt bredvid.

Strax därefter försvann han för att beställa lite vin (han kanske och vart obekväm) så jag fick tid att fråga ut kompisen om vad som fått honom att säga det han sa. Jag sa också att ja det är sant och båda vet om det, men att det kommer ej bli något. Hans svar var iaf att det såg man direkt att det var sådan kemi mellan oss att det bara slog gnister i luften typ. Försökte fråga om det bara var från mitt håll eller båda men fick nog inget bra svar. Sedan sa han att han absolut hade kunnat se mig och ******* som ett par.

Suck! Är det så lätt att glömma när man får detta i ansiktet hela tiden. När man känner hur bra det hade kunnat vara osv osv. Nu börjar jag nästan fundera på om jag tagit fel beslut. Det kanske inte funkar att ses som vänner. Lite förvirrad, men också frustrerad.

Överlevt helgen! På väg uppåt?

Oj nu var det längesedan jag skrev. Morgonen den 21 åkte jag iväg till Umeå på möte. Rätt trevligt faktiskt. Dock var jag inte speciellt sugen på att åka iväg. Mest ångest när man ska va trevlig och sitta i möten och vara duktig. När man mår dåligt behöver man liksom ingen press över olika saker man måste göra och sådär. Försöker planera och lägga energi dag för dag istället och på det som är viktigast.

Helgen blev dock över förväntan och bara trevligare och trevligare. Fick dock problem med huvudvärk och magkatarr igen. Tråkigt men tror det är tecken på att jag mår dåligt och är stressad eller det brukar vara så iaf. Nu är det iaf ny vecka, men är rätt trött eftersom jag inte fått vila ut i helgen och kommer bli mycket att göra nu och plugg att ta igen osv. Har dock vart lite duktig idag och fixat grejar. Allt duktigt jag gör ser jag som positivt nu även om jag kanske inte gjort tillräckligt.

Något som jag däremot har vart väldigt duktig med är att jag bokade tid åt mig i onsdags. Ringde lite lagom nervös och av en slump hade mottagningen en tid så snabbt så ska träffa en läkare som sedan ska få avgöra vad för typ av hjälp jag behöver. Mått mycket bättre sedan jag bokade faktiskt. Blir väl en slags lättnad. Hade dock väldigt svårt att somna både i torsdags och fredags trots att jag var jättetrött. Mycket att tänka på kanske.

Idag har jag tagit första steget för att få hjälp *stolt*

Fick allt jag ville ha gjort i söndags. Kändes bra. Skönt att inte ligga efter i plugget. Denna vecka kommer dock inte gå så bra eftersom jag ska åka bort to-sö. Så igår var dagen när jag skulle ha pluggat, men det blev inte mycket gjort. Ingen motivation. Idag har jag haft huvudvärk typ hela dan. Kom hem vid 3 och sedan har jag nästan bara legat i sängen och kollat på tv =(

Gick inte ens på inplanerat möte nu, men kände att jag inte orkade, inte hade lust osv. Var introduktionsmöte idag och jag vill ge en trevlig bild av mig själv och inspirera folk där och det kände jag inte att jag skulle kunna göra idag. Huvudvärken gjorde inte saken bättre direkt. Inte pluggat något idag heller. Tog en ipren nu. Om jag mår lite bättre kanske jag orkar plugga, men är jättetrött också. Sov nästan inget inatt. Höll på att somna vid tvn förut men då ringde en kompis på. Kunde inte somna om sen. För mycket som snurrar i huvet.

I söndags kväll bestämde jag mig också för att söka hjälp. Har ju tänkt på detta länge, men helst velat klara mig själv. Startade ju denna bloggen pga det och den har fått mig att må bättre, men jag tror jag behöver mer stöd. Idag ringde jag iaf sjukvårdsupplysningen och fick nr till lite olika kliniker. Ska försöka ta mod till mig och ringa imorn. Tror det kan bli bra.

I övrigt fullt späckat schema imorn med. Ångrar lite att jag tagit på mig saker när jag egentligen skulle vart ledig, men tyvärr för sent att dra sig ur nu och blir problem om jag gör det också. Hade behövt pluggtid, men det får gå som det går. Imorse satt jag bara i sängen och stirrade en kvart innan jag gick upp. In i duschen lång stund fastän jag hade rätt bråttom. När jag kom ut fastna jag sittande på sängen 20 min till. Det var som att pressa den sista lilla energin ut för att ta på sig och gå till skolan. Ville verkligen inte, men något sa mig ändå att jag borde till slut. Hoppas denna vecka inte blir alltför plågsam. Vill bara ha en lugn helg, men får vänta 10 dagar till *suck*

Lugn och lagom tråkig söndag

Dagens söndagssimning resulterade i vikt på 57,6 *snyft* tröstätit för mycket i helgen kanske eller så är det bara en dipp. Vägde lite mer för några veckor sen och va nere i standardvikten veckan efter iaf. Så det beror väl på hur länge sedan man åt frukost och dagsform osv också. Det gick iaf snabbt idag och simmade in på 32 min. Bra för att vara mig iaf.

För övrigt har jag pluggat en del, men inte så mycket som jag hade velat. Ätit god lunch efter simmningen och suttit lite för länge på msn, men min älsklingvän var ju inloggad så då var jag tvungen att prata med honom =) Håller på att tvättar också. Försöker att inte få livet att stanna!

Konstiga drömmar

Hade en trevlig kväll igår trots omständigheterna. Lagade trerätters middag med några tjejer på korridoren och såg melodifestivalen tillsammans. Precis vad man behöver. Man slipper gå längre än till affären, hålla sig inomhus och lägga sig tidigt utan att känna sig alltför miserabel. Somnade typ 23 igår med så ställde kl på 8. Nu har jag ätit frukost och kikat lite på nya mobiltelefoner mm..

Drömde massa skumt inatt igen. Kommit ihåg mycket av det jag drömt det senaste. Vet iaf att jag dels drömde om mitt ex. Eller jag var på landet med familjen och jag pratade hela tiden om att jag skulle ringa honom. Vet inte varför men jag var som besatt av den tanken. Det känns bara så konstigt att vi kanske aldrig mer kommer höras, eller den tanken känns bara så konstig.

Sedan tror jag att jag drömde lite sexdröm igen också. Det är lite kul för jag kommer aldrig ihåg att jag drömmer något att jag är med någon person utan oftast drömmer jag bara att jag leker med mig själv ha ha. Kanske för att det inte finns någon jag vill ha sex med just nu heller.

I övrigt forts det kännas skit och jag försöker förtränga alla tankar på det för det får mig bara att må så sjukt dåligt. Ska försöka plugga lite mer idag. Fick inte mycket gjort igår som jag tänkt. Sedan ska jag gå och simma om några timmar också. Vill inte bli både tjock och deprimerad...

Helvetet fortsätter!!

Har inte mycket mer att skriva idag. Gårdagkvällen var väl så bra den kunde vara med tanke på omständigheterna. Hade dock ingen lust att sova, ingen lust till något egentligen. Sov 5 h inatt och sedan hade jag heldag i skolan, med massa praktiska saker. Suck. Hade kunnat somna när som helst om jag bara lagt mig ner. Så skönt att komma hem sen...

Tagit det lugnt och vart lite för mig själv under kvällen. Ska nog sova tidigt. Är så sjukt trött! Blir nog en tråkig plugghelg för min del om jag klarar av att koncentrera mig. Har inte lust till något egentligen. Imorse när klockan ringt satte jag mig upp i sängen och bara glodde rakt fram i typ en kvart. Insåg sedan att jag var tvungen att ta tag i mig själv så jag skulle hinna till skolan, men ja mycket energi finns det ju inte i kroppen. Orkar verkligen inte tänka på det för det får mig bara att vilja spy.

Vart en av de värsta veckorna nånsin känns det som. Först att bli dissad av killen jag är helt galen i och sedan detta. Man vill bara lägga sig ner och ge upp. Känns som jag kämpar och kämpar med mig själv och ändå så får jag inget för det för jag mår alltid dåligt i slutänden. Det får en nästan att ge upp och känna att det är meningslöst att kämpa....

Fruktansvärd dag!! Vill bara lägga mig ner och dö!! =(

Igår kändes det som allt var på väg lite uppåt igen. Blev spontanfest och jag bjöd in massa folk jag typ inte kände på förfest här. Riktigt trevligt faktiskt. Drack inte så mycket och var ute och dansade, men ändå va jag sjukt trött och hade ont i huvet idag, men kanske snarare berodde på förkylning. Höll på att somna under vår föreläsning kl 13 :P

Sedan var det det jag fasat för i en månad nu. Som gett mig ångest och oro och fått mig att må allmänt dåligt. Klassen ska splittras till hösten och först får man välja vilken ort man ska stanna på och idag var lottningen. Tyvärr hade väldigt många valt samma vilket innebar att 5 personer skulle tvångsöverlottas. Chansen var 1/11 att man skulle ha oturen.. Självklart blev det ju då jag som jag gått och fasat för i en månads tid.

Allting bara svarta framför ögonen och det kändes som jag ville gå hem och stoppa fingrarna i halsen. Känns som all livsgnista bara rinner ur en liksom. Alla mina vänner hade turen att inte bli överlottad och de flesta brydde sig inte så mycket heller. Jag som oroat mig nästa varje dag i en månads tid blev förstås den som var tvungen att bli överlottad. Detta innebär i värsta fall 4 års pendling och att man hamnar i den delen av klassen med folk jag inte alls umgås med. Har 7 nära vänner i klassen och kanske 20 som jag känner lite mer utöver det och alla andra fick i princip stanna kvar.

Känns bara som en stor tomhet och att mitt liv motarbetar mig. När allting äntligen börjar vända lite och jag börjar känna mening med livet. Jag kanske förstorar upp detta, men det kanske beror på tidigare erfarenheter också. Jag känner bara inte att jag har energi kvar att resa på mig och va stark igen. Jag orkar inte hur många ggr som helst. När man äntligen börjar bli nöjd med sitt liv här. Älskar allt här. Just nu vill jag knappt prata om det. Vill bara lägga mig ner och dö.

FAN, pest och pina! Livet suger *ångest*

Åh vad jag hatar när mitt liv ska gå upp och ned hela tiden. Igår va allt super och på förmiddagen allt bra, men nu börjar det vändes upp och ned igen. Bestämde med vännerna igår att stanna här över sommaren, vilket kändes bra och jag börja se fram emot det. Vill verkligen inte åka hem. Får ångest bara av tanken av all jävla skit hemma och ensamheten osv. Fan!

Men nu hade de typ ångrat sig!! *panik* vill inte vara här ensam men inte åka hem heller. Vet inte ens vad jag ska söka för jobb. Vill inte va på äldreboende igen. Vet inte vad jag vill. Kanske stannar här iaf, kommer trots allt vara annat folk här, men ja nu hade jag faktiskt sett fram emot att vara här med vännerna. Blä!!

Hatar att jag inte känner mig självständig nog och alltför beroende av dem också. Borde väl lära känna fler människor här också, men har svårt att hitta personer jag verkligen gillar. Usch hatar sådana här dagar när allt känns hopplöst och man bara vill lägga sig ner och gråta. Det får en också att känna sig så ensam när man inte har någon att gråta ut hos... Blä blä nu känns allt bara skit. Har bara oro och ångest i hela kroppen... =( Hatar den där känslan när det bara knyter sig i magen. Jag vill må bra och vara glad!!!

Hur mycket träning behövs för resultat?

Idag har jag vart och simmat igen. Drygt en vecka sedan senast så man känner sig lite lat. Försöker ju träna 2 ggr i veckan, men spelade iofs innebandy i lördags! Lite nervös för vågen idag (brukar väga mig i simhallen), men den visade 56,9 som sist. Bra det iaf då :P

Undra hur länge man behöver träna för att det ska ge resultat. Sist jag tränade lite mer höll jag ju på med step-up. Känns som det är lite mer ansträngande än simning, men simning är nog mer kondition och lite mer mångsidigt, saknar dock step-upen väldigt mycket!! Bryr mig dock inte så mycket om kilon utan mer om vart fettet sitter på kroppen :P Eller helst att det inte sitter där ;-)

Nej men det är väl bara att fortsätta försöka träna 2-3 ggr i veckan och äta ganska bra och sådär. Allt handlar ju inte bara om vikt och utseende heller. Jag tycker man känner sig piggare och friskare också. Nej nu ska jag försöka vara duktig och plugga lite tror jag..

Spontan bastu :D

Ja då har man vart iväg på lite spontan bastu. Mycket trevligt faktiskt! Bor ju i korridor och några andra skulle iväg så jag hängde på. Vi var typ 5 tjejer där och 15 killar ha ha. Och jag kände bara några stycken, men faktiskt riktigt trevligt. Kul att göra något man inte brukar göra. Lära känna lite annat folk, blev inbjuden på massa fester mm :D

Sitter och lyssnar på Calleth you, Cometh I - The Ark som har blivit en av mina favoritlåtar det senaste. Den gör mig glad samtidigt som den också kan funka lite som partylåt. Har en partyspellista jag drar på för att komma i stämning när jag ska ut. Dessutom är den med på min glad musik-spellista he he. En sådan behövs ibland. Satte t.ex. på den i lördag morse när jag var på topp. Då kan man inte bli annat än på bra humör!

Faktiskt vart riktigt bra dag idag på många sätt. Träffade honom idag igen... Vi är nämligen med i ett gemensamt projekt så det är ju svårt att undvika varandra, vilket jag iofs inte vill, men lite surt att inte änns ha möjligheten. Trevligt att snacka iaf och sådär och ja det känns ju bra. Men det är just det där som är det jobbiga att det alltid känns så bra mellan oss. Det är ju det som får mig att vilja mer också :( Känns som det blir fel hur man än gör för jag vill inte att det ska va dåligt mellan oss heller..Nej nu är det dags för sängen...

Längtar efter att förföra någon :P

Funderar också på när jag kommer bli redo att ragga igen. För egentligen känns det som att jag verkligen lyckades falla för fel person. Eller inget fel med honom, men det jag egentligen på förhand var ute efter skulle ju va någon att leka med och exprimentera lite med. Har en del saker på min lista som jag skulle vilja testa :P Och ja då kanske inte rätt kille att bli kär i är en kristen som ej tror på sex före äktenskapet *suck*

Så vad ska man försöka hitta nästa gång då? Och vart hittar man dem? Vet knappt vad jag vill ha längre. För mycket av det bästa sex jag haft har inte ens varit i förhållande.. Nej nu vill jag ha någon jag kan få retas och jävlas lite med. Har kommit fram till att det roligaste jag nog vet är själva förförandet liksom. Jag älskar att se killen vilja och sådär. Älskar att tillfredställa den jag har sex med för det är liksom bland det mest tändande att se honom njuta. Kanske därför jag inte kunnat förstå flera av de misslyckade ligg jag haft det senaste som inte ens försökt göra det skönt för mig.

Så det jag saknar mest nu när man inte fått till det på länge är nog dels förförandet och sedan till stor del också närheten förstås. Det är en viktig bit för mig, men det kan också vara som två olika saker lite. Om jag hade lyckats fånga honom hade jag nog kunnat leva på all närhet väldigt länge. Så ska man ut och ragga nu så blir det till att förföra för ibland är det nästan bättre än själva sexet. Kanske har det med bekräftelse att göra? Att man tänder på att folk vill ha sex med en? Ibland tänker man kanske för mycket också :P Eller jag vill förstå hur jag tänker och varför som jag gör som jag gör så att man har sex med folk av rätt anledningar och t.ex. inte för att dämpa känslor för någon annan.

Varför vill killarna ligga, men inte lära känna mig?

Mitt hundrade inlägg :D Nästan blivit ett om dagen sedan börjar på november. Nåja idag tänkte jag skriva om en sak som jag tänkt på länge... Att jag har en tendens för att falla för mina killkompisar. Och det känns inte så bra. Det största problemet är nog att andra jag är intresserade av kanske jag får sex av, men aldrig mer för att de inte känner mig. Och de killar jag lär känna blir antingen kära i mig eller jag i dem.

Förstår bara inte hur man ska lyckas träffa folk. Har iaf själv en tendens att som sagt falla för mina vänner. Inte så ofta som jag tycker killar är riktigt snygga. Utan det är snarare när man lärt känna dem och fallit för dem som de blir söta/snygga. Så har det typ vart med nästan alla jag vart kär i. Av de tre killar jag gillat senaste året har alla varit vänner till mig :( Känns tråkigt att bygga upp något och sedan förstöra det liksom. Oftast håller ju kanske inte vänskapen heller.

Nu känns det som att jag har svårt att ringa in problemet, men ja det känns tråkigt att de som lär känna en nästan alltid gillar en, men sedan är de så många som aldrig ger en chansen att lära känna mig heller. Så det är det där första steget jag måste bli bättre på. Vad är det som får killarna att vilja lära känna en från början liksom. Jag är nog alldeles för blyg vad gäller sånt där också. Jag kan gå fram och hångla med en främling ute, men det blir aldrig att jag bara går fram och snackar med en främling.. Det handlar väl om osäkerhet antar jag.

Snart silverfitta!! =(

Idag känns mycket tyngre än igår. Igår morse var jag verkligen på topp. Idag är det bara massa annat som snurrar i huvet. 1 år sedan jag gjorde slut med mitt ex. Fan det har gått så sjukt fort. Senast jag hörde hans röst. Vi smsade/mailade några ggr efter för att göra upp våra saker osv. Ju mer hopplöst raggandet här känns desto mer saknar jag honom och funderar på om jag tog fel beslut osv. Men hur mycket jag än tänker på det så känns det fortf som enda vettiga beslutet och det känns bra.

Nu är det också 5 mån sedan jag hade sex... snart silverfitta... Men det känns nästan mer positivt än negativt. Eller klart det hade inte vart fel, men det fyllde nog sin funktion att ha denna paus också. För vilka var de senaste jag hade sex med. Två personer som jag knappt va intresserade av. Det handlade mest bara om att glömma någon annan. Det var inte ens bra heller. Kändes mest som ett destruktivt beteende.

Mina vänner utmanade mig därför på 40 days 40 nights och ja det var inte lätt först, men under den tiden blev jag kär i honom vilket gjorde det hela väldigt lätt och vilket gjort att det blivit rätt många fler dagar nu... Kanske har jag slösat bort 3-4 mån nu på att hoppas på honom, eller så har jag fått tänka efter vad jag värdesätter. Jag vet faktiskt inte. Bara att vara kär i honom och få sväva runt på mina moln tror jag ändå gav mer än sexet med de jag inte var intresserad av.

Känsloladdad kväll

Trevlig dag har det faktiskt varit. Var och hämtade bandyklubban på förmiddagen hos honom. Det kändes bra då. Fick en kram och han mötte upp i morgonrock. Men han har ju sett mig i pyjamas innan så. Ja just då kändes det faktiskt inte alls känsloladdat utan bara bra.

Sedan bandytävling. Vann alla matcher förutom finalen :( Tycker dock vi borde ha vunnit, de som vann spela rätt mycket fegspel och fult spel. Dock inte så nöjd med min egen insats, men det var iaf kul. Hade riktigt trevlig förfest sedan med spel och tilltugg. Jag hade gjort i ordning lite tunnbrödrullar med olika röror mm. Lite lyxigt sådär. Ja det var faktiskt väldigt trevligt.

Själva festen var dock rätt b. Mycket folk, trångt, halvtaskig musik och ja någonting var det, men stämningen kändes inte på topp. Inte heller av de som varit på sittningen där innan. Tråkigt! Tyckte dock det kändes mycket jobbigare att träffa honom nu på kvällen. Allt var som vanligt mellan oss, men ja det är svårt att koppla bort alla känslor. Vi kramades och sökte varandras händer som vanligt. Mysigt. Och när man snackar så är det verkligen kind mot kind och vi skojbråkade lite med varandra. Allt det där som jag tidigare tolkat som något mer från hans sida.

Detta gjorde mig liksom bara mer förvirrad. Kommer jag kunna tolka det annorlunda nu när jag vet vad han känner eller kommer det fortf kännas lika mysigt och gulligt liksom. Jag vet inte. Det gjorde bara ont i mig. Drack lite till för att supa bort mina sorger, men det funkade ej. Kände bara en djup förtvivlan och fan vad jag tycker om honom liksom. Jag hoppas jag kan komma över det, men det blir svårt. Han är bara för underbar och mysig och allt fantastiskt. Jag är tyvärr galen i honom! Måste glömma!!! Nä nu ska jag lägga mig i sängen och gråta lite tror jag... =(

Wiho jag är HET idag!!! :D

Wiho fan va snygg jag är idag. Eller känner mig lite fin iaf. Duschat, rakat benen och tagit på mig mina nya trosor jag köpte igår när jag tröstshoppade. Varför skulle ingen vilja ha mig idag. Eller så beror det bara på att jag inte tagit på mig mina linser ännu :P Har dock bestämt att jag inte ska ragga ikväll, men man kan ju fortf vara het så man kan dissa förslagen he he.

Nåja lite dåligt samvete för att jag inte tränat denna veckan, men inte vart så sugen när jag haft mensvärk och grejer. Idag blir det dock innebandy om jag lyckas få tillbaka min klubba först. Låg och drog mig i sängen när jag insåg det och hoppade snabbt upp i panik för att smsa honom. Inte såå sugen på att se honom nu, eller ja vi ses ju ikväll iofs, men men. Har man lovat att ställa upp så. Hoppas bara min förkylning och mina knän och fötter inte strejkar. Nej nu ska jag forts njuta av att jag känner mig het :D

Alla hjärtans dags frustration

Börjar bli lätt frustrerad av all alla hjärtans dags reklam nu när man sitter här med brustet hjärta. I affären ser man små nallor och kort osv. På tv är det bara reklam för choklad och olika kärleksskivor :( Jag vill också ha någon att krama på. Inte nog med att jag precis blivit dissad av killen jag avgudar så är det på söndag 1 år sedan jag gjorde slut med mitt ex :(

Usch det känns inte så bra att det redan gått ett år och att det fortf finns så mycket känslor kvar. Är det normalt? Nog för att jag blivit kär i flera andra under året, men är bara rädd att inte hitta någon som honom heller. Eller klart man inte ska ha en kopia, men ja man vill ju inte byta ner sig heller. Man vill ju det ska kännas lika bra. Inte så lätt för någon annan kille att slå honom dock eftersom jag känt honom 8 år och vart tillsammans nästan 4.

Och nu kändes det som att det började likna något och att det var något mer. Ja jag hoppas det kommer snart igen. Jag vill bli kär. Vill sväva på mina moln igen. Denna gången vill jag att det ska bli bra. Fan har blivit dissad av alla tre killar jag gillat senaste året :( Dock vill alla de jag inte vill ha ha mig. Lagen om allts jävlighet!!

Dagen efter slutet

Ja det blev en del tårar som fäldes igår, men idag har det varit lite lugnare. Kanske försöker att inte tänka allför mycket på det heller. Imorgon kommer jag träffa honom igen iaf och får se hur det känns då. Har iaf tröstshoppat lite, lagat god middag och bara ägnat mig åt mig själv. Härligt. Köpt lite gott och gjort negerbollor. Mums!

Dock inte fått något pluggat denna vecka. Inte fått någon ro i kroppen efter att i måndags bestämt att vi skulle ses igår och efter det ja då har det vart lite att smälta. En del tankar och sådär. + att jag vart riktigt förkyld hela veckan + mens. Lite synd om mig faktiskt. De tillfällen jag haft någon motivation har jag haft mensvärk typ. Har läst två sidor sammanlagt. Inte bra. Ska försöka se till att få lite gjort i helgen.

Imorn blir det som sagt fest på kvällen, kanske blir att ha på sig något av det jag köpte idag. Innan dess ska jag hinna med en innebandytävling som jag lovat ställa upp i också. Dock fortf rätt förkyld och har suttit här och nyst hela kvällen. Nu ska jag se vem som åker ur let's dance.

Tomhet - Tårarna rinner

Ja då var det gjort. Nu har vi snackat. Känns som en tomhet i bröstet. Det känns bra också eller ja det gick så som jag hade förväntat mig ungefär. Nervös som bara den, så vi börja snacka lite skit bara sen vart det liksom tyst och jag blev tvungen att inleda. Frågade honom varför han trodde jag ville ses, men sen kom vi fram till att det nog var bättre jag sa vad jag tänkte istället. Jag sa att jag hade känslor för honom, och ja det hade han ju förstått.

Han sa att han inte kände samma sak för mig och ja han visste vad jag ville och han hade försökt att inte göra något som kunde misstolkas osv. Jag sa att jag inte hade bett honom komma för att jag tänkt anklaga honom heller. Ville mest få honom att fatta. Kanske borde ha sagt mer, men det kändes inte som det fanns så mycket att prata om sedan. Vi prata lite om vi skulle sluta ses eller ej men jag sa att jag inte visste och han lät det vara upp till mig vad jag ville.

Det kändes bara så skönt att han vill forts vara vän med mig trots det som hänt. Jag sa att jag var rädd för att falla ner i avgrunden igen och att det var där han hade hittat mig när vi lärde känna varandra och att vår vänskap hjälpte mig att komma upp. Att jag ville ha honom där om jag föll, men samtidigt att det kanske skulle vara jobbigt. Just nu tror jag att jag vill försöka umgås och om det inte går säga upp kontakten tillfälligt iaf.

Kanske går det bättre om jag verkligen vet att det är kört så jag slipper forts hoppas och tro att det finns en chans. Skulle sakna honom alltför mycket för att vara utan honom. Jag vet inte hur detta kommer gå. Det bästa vore väl om jag träffade någon annan, men just nu vill jag bara ha honom. Fan inte känt så här för någon på mycket mycket länge. Så nu bara rinner tårarna.. det är så himla tomt

NERVÖS!!

Usch nu är jag helt nojig och nervös. Väntar mig att han ska ringa på när som helst. Inte bra. Måste lugna ner mig så jag kan få ut något vettigt ur det här samtelet!

Fuck, fuck, fuck!!

Jag kommer bara staka mig, gråta eller vad som helst. Vill detta ska gå bra, undra hur han kommer vara om det bara är jag som är lite pirrig liksom. Om han är öppen för det jag har att säga eller bara kommer hit för att få detta avklarat liksom. Hoppas han är förstående för det brukar han vara annars. Jag måste bara pusha mig själv att verkligen säga allt det jag tänkte säga...

Måste samla mig!!!

Imorgon ska alla känslor och tankar ut

Usch haft en helt meningslös dag idag typ. Inte fått något gjort. Skäms. Har dock inte kännt mig helt på topp heller. Börjar väl bli lite nervös inför morgondagen också. Vet ju inte änns om det kommer bli av :S Smsade honom förut för att försöka bestämma något om imorgon men har ej fått svar.

Inte kul när man ska behöva vänta flera dagar från att man bestämt träff eller ja det leder till alldeles för många tankar. Hur det kommer kännas, om det kommer bli känslosamt, om jag kommer gråta, vad han kommer säga, vad jag ska säga, hur jag ska säga det osv osv.

Tror jag ska försöka sova tidigt idag. Känner mig bara så spänd och ja lite hängig också, men hela nacken och skuldrorna är hela stela och spända. Förvisso varit så rätt mycket det senaste. Behöver vila och slappna av och mindre tid vid datorn :P

Usch jag ser både fram emot och inte emot morgondagen. Skönt att det blir av, men jag är rädd för vad det kommer leda till, rädd för framtiden och hur känslosamt det kommer bli, men egentligen känns det mest bara skönt om jag kunde gråta ut ordentligt över detta också och inte bara stänga in alla känslor.

Överraskning! Han var inte så feg som jag trodde!!

Otroligt! När jag nästan gett upp hoppet överaskade han mig genom bestämma en tid när vi ska ses och snacka. Ja nu är det väl bara att vänta och se hur det kommer gå. Egentligen är båda ganska upptagna på torsdag, men vi får typ klämma in det. Känns inte så bra om man vet att man har en tid att passa bara. Jag vill inte känna mig stressad, men kanske bättre än inget.

Nu är det bara att ladda mentalt och försöka komma fram till vad man vill få ut av samtalet, hur mycket man vill säga osv. Bara att han tog initiativ nu ser jag som ett gott tecken iaf. Då känner jag mig inte helt sviken iaf. Är rädd att det kommer bli många tårar, men det är nog nästan det bästa så man verkligen får ut allt liksom. Jag vill inte fega ur som jag gjorde sist jag hade planer att snacka med honom.

Nu vet ju båda vad det gäller iaf och det är ju både negativt och positivt. Det kommer bli av, men det kan ju bli lite stelt också att snacka om känslor och svåra saker på beställning. Det känns skönt att vi kan snacka som vanligt här nu iaf. Det känns som att han inte heller vill förlora det om han uppmuntrar det men ändå inte undviker min förfrågan.

Varför är killar så jäkla fega!?

Fortf inte fått något svar på mitt sms, jag börjar tvivla på om han verkligen fått det. Och om han fått det och inte ens brytt sig om att svara vet jag inte ens om jag vill va hans vän längre. Känner mig bara så himla sviken liksom. Har lust att be honom dra åt helvete. Tyvärr vet jag att vi med största sannolikhet konmer ses på tisdag. Inte kul.

Hade som status på msn förut att jag plugga, städade och bakade. Så när jag kom tillbaka förut såg jag att han skrivit typ "fullt upp" och inget mer. Är det allt jag är värd för alla våra månader av "vänskap" och känslor. Jag har ändå ställt upp för honom hela tiden och gjort massor för hans skull och gång på gång visat hur mycket han betyder för mig. Antar att han inte är värd mig ändå.

Att vinna kampen över Gud är kanske inte den lättaste heller. I den kampen kommer jag alltid vara det andra valet för honom. Men att man som andrahandsval ändå inte är värd mer. Jag är besviken och trodde verkligen att han var mognare än så här, men  tyvärr han feagde ut.

Beach 2008 jag ska fan va snygg(are) då!

Fy vad produktiv jag vart idag och ändå har jag inte hunnit med allt jag ville, men har fortf lite energi kvar. Uppe 10 och åt frukost sedan pluggade jag 2-3 h innan jag drog och simmade. Väl hemkommen åt jag en stor lunch/middag. Pluggade 2 h till sedan har jag tvättat, bakat och städat. Nu ätit lite välförtjänt kaka och snackat skit. Plugga en timme till nu kanske? Det är så störande att när man känner att man hade velat ha en dag till på sig. Nästa vecka får jag väl vara ännu mer effektiv bara.

Blivit lite rutin nu att simma på söndagarna iaf. A la bridget jones brukar jag ha invägning varje gång också. För två veckor sen stannade vågen på 56,9 och jag fick ett litet glädjepip för jag trodde jag låg 1-2 kg högre efter jul. Veckan efter 57,4 vilket jag inte tyckte jag var välförtjänt av och idag 56,9 igen. Hmm det är nog mycket dagsform det där tror jag. Försöker träna 2-3 ggr i veckan nu iaf och äta bättre. Beställt lite recept på veg soppar av pappa. Billigt, nyttigt och bra :P

Beach 2008 är målet ;-) och nej det viktigaste är förstås inte kilona utan var de sitter och om det är muskler eller fett osv. För mig är det viktigaste att jag kan känna mig fin och sexig liksom. Jag hatar när man får michelinveck på kroppen eller sådär ha ha. Mitt mål är att komma ner till 54-55 men vet inte om jag kommer kunna nå det. Var typ 4 år sedan jag vägde något sådant skulle jag tro. Vill bli het och eftertraktad igen ha ha.

Det finns ingenting idiotsäkert, idioter är oftast väldigt kreativa.

Ja jag var väl dum nog att tro att min plan i fredags var idiotsäker, men tyvärr inte. Fick sms av honom igår där han skrev att han fortf inte förstod (dvs att han inte förstod varför han fick pappret, att han inte kom ihåg att jag lovat honom en dikt) och att han ej hade tid i helgen och typ inget mer. Man blir ju en aningens frustrerad.

Så då bar det sig inte bättre att jag skrev ett längre sms i klarspråk och skrev att jag ju lovat honom en dikt och att jag vill reda ut saker för att det får mig att må dåligt så som det är mellan oss nu. Att jag är rädd att vår vänskap ska gå under om det forts så här och att jag hoppas han har tid för mig snart osv. Inte fått något svar på det dock. Så antingen är han bara jävligt feg eller så kanske det ej kommit fram. Har vart med om det innan när man skriver så långa sms.

Och han har inte vart på msn sedan dess heller så nu vet jag ingenting. Allt som händer gör mig mest besviken på honom. Eller ja mest den här känslan av att jag inte betyder mer för honom. För visst är det jobbigt och helst vill man undvika jobbiga saker, men när det ändå rör sig om någon som står en nära (vilket jag hoppas han räknar mig som) kanske man får bita i det sura äpplet för den andres skull. Nu vet jag inte alls hur detta kommer sluta. Är bara besviken.

Uppdraget utfört - hur kommer han reagera?

Ja jag förklarade ju aldrig dikten här under eller egentligen kanske den inte hade behövt en förklaring heller :P Det var iaf så att han började skriva till mig igår på msn när jag skulle sova. Snackade ett tag om ditten och datten och började komma in på lite känsliga saker och jag försökte säga lite vad jag tänker och känner med lite invävda ord. Han tyckte vi började bli alltför flummiga. Jag sa att ja vi kanske borde skriva dikter. Mm han tyckte jag kunde skrive en till honom som han kunde få dan där på.

Har man lovat något får man ju hålla det liksom. Därav dikten nedan. Hade ju ändå bestämt mig för att snacka med honom ikväll och försöka få till en träff där vi kunde prata ut. Genom att ge honom dikten + ett litet medd med frågan om vi kunde ses så slapp jag det värsta, att säga allt själv. Det blev helt enkelt rätt smidigt om än väldigt personligt. Dock hade han glömt vad jag lovat honom så när han kommer hem och läser så kommer han väl på iaf.

Haft helt fantastisk kväll. Mycket trevligt allting. Snackade som sagt en del med honom först när han fick mitt lilla vikta papper :P Sedan satt vi och snackade ett bra tag. Allt va lika perfekt och mysigt som vanligt och jag kommer sakna det så sjukt mycket om detta förstörs mellan oss. När jag pratar i hans öra kind mot kind och känner hans mun inte långt från min. Blä jag gillar honom alldeles för mycket. Vet inte hur jag ska komma över detta, men jag måste nog försöka släppa taget lite.

Sedan var det ju massa andra killar som raggade på mig. En kille som stötte massa på mig för en vecka sedan. Förvisso väldigt trevligt, men vet ej om han är min typ och just nu ger jag ingen någon chans heller. Ja ja allt gick enl planen iaf var ju rädd att jag skulle banga. Får se hur han tar det hela och egentligen är ju det värsta (snacket) kvar. Hoppas han inte tycker det känns alltför jobbigt när jag är så tydlig med mina känslor. Jag hoppas verkligen att han inte är så dum så han inte fattat att jag aldrig släppt mina känslor för honom.. Den som lever får se

Kärleksdikt till HONOM

Så nära men ändå så långt borta.
Händerna fumlar och försöker greppa,
men det enda de fångar är luft.
Försöker igen, men ingenting hjälper
för det som ska greppas vill inte bli fångat.

Hur gärna man än vill fånga
och hur mycket vinsten än är värd
räcker det ändå inte med enbart vilja.
Det är kanske dags att sluta fumla
för det enda värre än att inte kunna fånga
vore att se det försvinna långt, långt bort.

Visst kan det vara läskigt att låta sig fångas,
men inte när händerna är varma och trygga.
De har väntat länge, länge 
men nu vill de inte vara med mer.

En kamp omöjlig att vinna - hans kärlek

Nu känns det som att det roliga börjar gå mot sitt slut. Jag börjar mer och mer inse att loppet är kört. Att det inte spelar någon roll vad jag gör för jag kommer inte få min drömprins ändå. Och jag kan inte säga att jag gjort något fel och att jag egentligen misslyckats för han har ju fallit för mig. Det är liksom inte mitt fel så att säga.

Jag har bara insett att jag nog inte kommer kunna rubba honom. Att han är så fast i sin tro blir tyvärr hans problem. Jag hoppas bara han kommer inse sitt misstag en dag. Inte för att jag ska skratta åt honom då, men iaf. Han målar upp en bild av hur hans tjej ska vara och den är nog inte den lättaste att hitta om hon ska va kristen också, men iaf när han väl hittar den där tjejen kanske han märker att det egentligen inte var det han ville ha. Iaf säger min erfarenhet att det är just genom erfarenhet och att testa sig fram som man inser vad man vill ha hos sin partner. Är bara rädd att han kommer bli besviken.

Jag vill förstås behålla honom som kompis och sådär, men ja det känns verkligen synd att han ska sumpa detta. Vi har så sjukt mycket tillsammans. Och om det inte vore för det hade jag aldrig väntat och försökt så här länge heller. Vet bara inte när jag senast kände så här för någon. Att man verkligen klickar liksom. Det är som sagt något speciellt med honom för ja annars hade jag aldrig övervägt att bli tillsammans med en kristen.

Kanske var det en mening med att vi träffades och att jag lärde känna just honom. Antingen för min skull att jag skulle öppna mig för nya tankar även om jag nog aldrig skulle kunna bli kristen eller för honom att han skulle frestas av jävulen dvs mig ;-) Allt detta har trots allt gett mig så otroligt mycket bra. Jag har fått sväva på mina moln och bara gå runt och le och utan honom vet jag inte om jag tagit mig upp ur den svåra svacka jag var i i oktober. När jag blev kär i honom så vände liksom allt. Många fina månader och kanske går de mot sitt slut nu. Förhoppningsvis kanske jag snart får uppleva det igen med nån annan, men just nu finns det bara honom.