För två veckor sen hade jag världens trevligaste middag och en väldigt trevlig,mysig natt. Suck! Känns både som det var längesen och som att det var nyss. Då var jag dum nog att tro att jag hade saken i egna händer, att det var klart, att han bestämt sig för att vara med mig, men tyvärr hade jag fel.
Härligt att man mår så bra ändå. Mycket annat positivt att se fram emot etc. Känner mig mer trygg i mig själv än på länge faktiskt konstigt nog. Känner ingen panik att ge mig ut och leta efter något annat heller liksom. Låta saker och ting ha sin gång, brukar det inte vara då det går som bäst. Har ju tidigare konstaterat att man aldrig hittar nån när man verkligen vill göra det.
Kan dock inte låta bli att tänka på om jag hade haft rätt den där natten och om han hade velat ha mig på riktigt. Tänk vad annorlunda allt hade varit då. Eller hade det det? Mår ju fortf bra och vi snackar varje dag. Lite mer närhet hade ju dock aldrig varit fel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar