Jaha då var det slut på det roliga. Verkar som han bestämt sig nu iaf. Jag är inte god nog åt honom om jag inte är kristen. Så jag kan iofs inte ta detta personligt eftersom det verkar vara det enda problemet. För han säger att det som hände ändå fått honom att tänka över saken för första gången (om han skulle kunna va med en icketroende) och att det fått honom att vela. Så antar att han faktiskt gillar mig.
Förstår bara inte hur han kan va så himla trångsynt och principfast. Tråkigt att han inte ens vill försöka. Klart det inte är lätt och jag har ju själv tänkt fram och tillbaka flera veckor om det trots våra olikheter var värt att försöka. Hur kan man låta en sån här sak komma emellan om det är något som kan göra en lycklig?
Argh blir bara så förbannad på mig själv att jag alltid ska ta ut saker i förskott. Var ju så himla glad för det som hänt och trodde det betydde att han bestämt sig för att jag var värd problemen, men tyvärr hade jag fel. Tycker bara vi funkar så himla bra tillsammans så det känns verkligen tråkigt att han inte vill ge det en chans.
Nej nu ska jag försöka sova och se hur det känns imorgon. Återigen ett brustet hjärta. Hur många gånger ska jag klara det här?
Kanske lika bra ändå? Jag menar om ni nu skulle blivit ihop så kan jag tänka mig att ni tycker väldigt olika i vissa saker. Jag säger inte att man ska tycka likadant i allt men att vara ihop med en motsats är fan inget roligt. Tro mig.
SvaraRaderaKan hålla med dig delvis. Mitt ex och jag var tex väldigt olika, men på ett helt annat sätt och jag älska honom mycket pga våra olikheter. Klart jag inser att det skulle kunna leda till stora problem, men till slut övervägde det att jag gilla honom så mycket för massa andra saker att det ändå känns värt att testa. Varför ska man låta känslor stoppas av förnuft eller vad man nu ska kalla det för. Om det kan göra en lycklig. Inte lätt.
SvaraRadera