Usch nu började jag känna mig lite nere och att allt känns lite hopplöst. Efter allt som hänt det senaste året är jag himla rädd för att bli sviken eller dissad igen. Vågar knappt lita på mig själv, min intuiation osv. Det kan kännas som det går bra och sedan kommer dissen av en från ingenstans. Läskigt! Vill inte vara nojig eftersom det i sig nog kan orsaka den där dissen.
Men nu sitter jag och tänker och funderar på hur tusan vi ska få ihop det. Avståndet är ju en sak, men sedan är jag rädd för att komma in vid fel tillfälle i hans liv. Han har bara varit singel ett halvår och innan dess precis som jag varit i förhållanden flera år och pratar om att han längtar efter att åka bort och festa etc eftersom han inte gjort det innan. Ska han dessutom börja plugga till hösten kommer han komma till den där nya världen som jag själv kom till fö drygt två år sedan. Jag vet ju själv hur man bara vill uppleva den nu och då och lägger allt annat åt sidan.
Oavsett hur bra det känns är jag rädd att jag som vanligt träffat nån vid fel tidpunkt och inte passar in i deras planering eller vad man ska säga.. men ska försöka hålla modet uppe och våga satsa. Vill bara inte stå i vägen för hans drömmar heller. Har ju själv varit i samma situation liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar