3 maj 2009

Jag vill och HAN vill med! Vad gör man då åt avståndet?

Ny rapport!


Sitter här och är lite chockad och vet inte om jag ska va skratta eller gråta. Vi snacka som sagt på msn nu och på nåt sätt kom vi in på lite allvarligare samtal en stund och han berätta att han inte kunnat sova inatt för att han bara tänkte på mig!


Så uppenbarligen verkar vi känna samma sak och samma frustration över de där 50 milen och vad tusan man ska göra när det är något som gör att man inte lägger ner direkt fast man borde.


Vet inte om detta gjorde saken värre eller bättre, men det är ju skönt att veta lite mer vart man har varandra. När man funderar mer på vad man vill och sådär

16 kommentarer:

  1. jag träffade min karl på nätet och pratade i flera år via msn, men det blev ingenting av det. till slut tyckte han att jag skulle bli hans flickvän ;) då hade jag redan förhållande, men det var på upphällningen. i alla fall, när vi båda senare blev singlar beställde jag tågbiljetter och åkte 50 mil rakt söderut i detta land för att träffa någon som jag hade en bild på och snackat lite på msn med... men snacka om lyckoträff :)har aldrig varit lyckligare i mitt liv, fast det är snart 5 år sen vi träffades första gången. 5 månader efter första träffen hade jag en förlovningring på fingret och ett par månader senare efter det var vi sambos.så ta chansen! ibland måste man hjälpa lyckan lite extra på traven :D

    SvaraRadera
  2. Jag tror säkert att det går. 3 av mina 4 killar lärde jag känna via nätet så jag vet hur det är. 2 av dessa bodde ca 3-4 h bort så är van vid distansförhållande med. Frågan är mest om jag är så sugen på det igen och om jag har tid och pengar till det. Resorna kostar ofta 1000 kr tor och jag pluggar heltid och kommer ha ännu mer att göra till hösten. Men man ska väl inte tänka så mycket på framtiden. Det kan ju lika gärna va så att vi ses nu och i sommar och känner att det inte va nåt att satsa på och så har jag målat upp alla problem i onödan

    SvaraRadera
  3. oj, 50 mil är väldigt långt...men har aldrig haft ett distansförhållande så vet inte vad de där milen innebär egentligen, bortsett från en uppenbar saknad och mobiltelefon-cancer...

    SvaraRadera
  4. Jadu jag har haft mellan göteborg och sthlm tidigare och detta är lite längre, men ungefär lika smidigt förbindelsemässigt. Men nu finns skype och msn som är gratis och icke cancerframkallande iaf ;-)

    SvaraRadera
  5. haha, bra att du ser det positiva i det hela...men ändå, hur kul är msn om man verkligen saknar någon?

    SvaraRadera
  6. Jadu jag vet inte, men nu saknar jag nån varje dag och då skulle jag sakna någon färre dagar i månaden :PHa någon att längta efter. Jag är förhållandetypen och tycker livet är ganska tomt utan nån att änns ha känslor för.

    SvaraRadera
  7. hehe, ja man kunde ju nästan ana att du var förhållandetypen, med tanke på den där visningsbilden :-Pjag säger inte att du inte ska satsa...tycker bara att msn verkar så galet tråkigt i längden.

    SvaraRadera
  8. Ha ha du tror inte min visningsbild har nåt med mitt nick att göra då?Jo jag vet, men man får väl känna på saken. Och lösa det om det är något man vill satsa på.Jag är bunden här 3 år till, men han är inte lika bunden där han bor och dessutom har han sin barndomsvän här (min klasskamrat)

    SvaraRadera
  9. Jag och "min" har 95 mil mellan oss. Roligt är det ju inte, men varför ska man tacka nej till kärleken när den kommer till en? Så ser jag på saken. Sedan vet man ju aldrig vad framtiden har i sitt sköte, någon av er kan ju faktiskt flytta.

    SvaraRadera
  10. 95 mil! Det är helt galet ju.Tyvärr är det ju andra saker som spelar roll också såsom tid och pengar. Jag pluggar och har inte mycket pengar och till hösten kommer jag ha ännu mer att göra och behöver ofta läsa på helgerna etc. Men vill man så löser det sig. Känns ju lite som ett framtida problem nu när vi bara träffats en gång!

    SvaraRadera
  11. Skaffa ett sommarjobb i Stockholm då, istället för att dra till Norge! :D Om de inte funkar kan du alltid få hyra ett rum hos mig, men det ska ju inte behövas! :D

    SvaraRadera
  12. Jag ska bara va i Norge 4 veckor så det är lugnt iaf. Och tack för erbjudandet men jag har andra vänner och släktingar att bo hos i sthlm :POch för övrigt är inte sommarjobb i sthlm att gå lite väl långt när vi bara träffats en gång ha ha ha

    SvaraRadera
  13. haha - 50 mil... Så länge det är i samma tidszon så räknas det inte!!Jag pendlar mellan Stockholm och Shanghai. Nu har jag förmånen att kunna jobba en hel del från Shanghai, så jag kan bo lite på halvtid här :-)Men visst är det jobbigt och inte så enkelt. Å andra sidan blir det kanske mer passionerat när man väl träffas?Fast man måste nog ha en plan, på lite längre sikt hur det ska funka. En gemensam plan.Sen är det förstås viktigt att bägge trivs med sina respektive liv där man bor. Att man är lycklig i sig själv.

    SvaraRadera
  14. Oj ja det är ju en annan sak.För mig som är student på ett krävande program spelar tid och pengar roll också tyvärr.Men hur träffades ni då? jag menar ni började väl inte ses på distans då eller? Tänker att det är skillnad om t.ex. den ena flyttar när man är ihop jämfört med att börja något på distans. Jag har haft flera distansförhållande så jag vet hur det är och vill helst inte hamna i ett till, men kan inte släppa honom...

    SvaraRadera
  15. Men bo hos dina släktingar då! :D Jo, allting här går väl lite väl långt och fort fram men vill man försöka så ... :D

    SvaraRadera
  16. Jo klart jag kan göra. men anser ändå att jag måste va beredd och ha i baktanken att om vi ses så kan jag bli kär och att distansförhållande är enda möjligheten. Är jag inte öppen för det om det känns rätt är det ingen mening att åka. Jag tror kanske jag skulle kunna tänka mig o ses o se vad det leder till, men om inte han är öppen riskerar man bara att bli sårad.

    SvaraRadera