Fan nu börjar bitterheten att komma! Känslan av att man aldrig kan hitta nån späds på när man för en gångs skull träffar någon man faktiskt gillar och han bor 50 mil bort! Blä!
Har smsat lite med honom både igår och idag och är säker på att båda hade velat träffas igen om det inte vore för avståndet.
Han skriver att han saknar mig och att Sthlm inte är lika bra som min hemstad :P Jag frågar när han tänker ta sitt förnuft till fånga och flytta ner hit. Han svarar när jag minst anar det och frågar om han får bo hos mig isf. Jag svarar självklart och att jag hoppas det blir snart...
Oj oj, tare liiiite lugnt nu va =p
SvaraRaderaHa ha trodde du hade läst min blogg tillräckligt länge nu för att inse att jag inte är nåt vidare på det där med att ta det lugnt.Jag är allt eller inget när det kommer till killar.. suck..
SvaraRadera