För er som kanske blev lite oroliga av mitt senaste inlägg vill jag bara säga att jag känner mig lite bättre nu iaf. Känner att jag gärna skulle vilja prata om det med darlingen men att det är lite svårt över msn, telefon eller mail så får väl bli när jag kommer hem. Vissa saker är svårare än andra att prata om. Speciellt med personer man bryr sig om för att man är så rädd för att bli behandlad annorlunda eller för andra konsekvenser. Vill inte han ska få en annan bild av mig eller vad man ska säga, men samtidigt vill jag va öppen för honom med allt. Känner ändå att jag kunnat öppna mig med mycket annat jag tycker är jobbigt och har haft svårt att prata om med andra.
Hintade iaf härrom dan på fyllan att det var något jag gärna ville prata med honom, men att jag inte ville prata om det förrän jag kom hem. Blev kanske lite dumt. För nu känns det som jag skrämt upp honom lite i onödan och ger honom onödigt lidande eller vad man ska säga. Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Vill inte skämta bort det, men inte förstora upp det heller. Tror egentligen det är jobbigare för mig att prata om än hur det skulle va jobbigt för honom att höra om det.
Har funderat på om jag ska skriva nåt mail eller nåt, men ahh jag får panik av tanken att inte kunna ta hans reaktion och kunna svara på frågor eller rätta ut frågetecken eller bara gå och vänta på svar och vad han ska säga. Nu när man är ifrån varandra 5 veckor liksom. Nu är bara 3 veckor kvar iaf!
Hur berättar man om sin psykiska ohälsa i ett mail utan att låta psycho?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar