Försöker stänga ute alla griller i huvet

Argh vad tiden går långsamt och i denna jävla hettan också. Har fortf inte hört något från darlingen och ja det är väl lugnt egentligen. Va bara så jäkla längesen vi snacka nu känns det som. Allt känns bara så himla avlägset. Snart 3 veckor sedan vi träffades, 1 vecka sen jag såg honom senast (i camen) och 4 dagar sedan jag hörde hans röst.

Antar att det handlar om bekräftelse, men när man inte regelbundet påminns om hur bra vi har det osv (som man normalt sett gör) så börjar det mer och mer kännas som en dröm eller något som inte finns.

Hmm vet inte men alla hopplösa dåliga vibbar kommer till min skalle. Egentligen utan anledning, men fan hur ska jag kunna bli av med dem. Sist jag försökte övertala mig om att jag bara va en tönt som tänkte för mycket fick jag slaget i magen från ingenstans. Det här är ju löjligt men börjar inställa mig på det värsta. Tänker att ja ja jag klarar mig utan honom osv, även om jag inte vill och ja vi har ju haft det trevligt.

Varför blir jag sån här. Det är tur vi inte haft mycket kontakt senaste dagarna för då vet han iaf ingenting om mina tankar. Till slut blir de självuppfyllande liksom.

Men det är väl alltid svårt när någonting är nytt och man inte vet till 100 % att den andra är där. Men fan vad det är svårt att stänga ute alla tankar... har inte träffats på 3 veckor, han är på festival och konstant full typ.. inte vore det ju så konstigt om man trampa snett då...men som min kompis sa igår ja isf är han inget att ha iaf, vilket är sant, men argh tycker ju om honom så mycket!!