Ok då oroade man sig i onödan igen då. Väntade hela dan i förrgår på att han skulle höra av sig. Ville ge honom tid att smälta det hela och inte ligga på mer även om jag var så orolig. Han hade ju sagt att han ville snacka när jag kom hem och mer eller mindre att han inte orkade med en tjej till med några psykiska problem. Så jag trodde att han i värsta fall ville göra slut. Och hur skulle det då gå med vår planerade resa osv.. Gick med klump i magen hela dan i förrgår och väntade på det värsta... När man jobbar hårt på ett tråkigt sommarjobb behöver man den där extra kicken, någonting att se fram emot. Jag räknar bara dagarna tills vi ses nästa gång och ser fram emot vår resa.
Iaf så hörde han inte av sig på hela dagen och jag hade svårt att somna på kvällen dels för jag tänkte på honom och dels för att jag helt enkelt inte var trött. Men sedan vid tolvtiden fick jag ett sms där han fråga om min dag och att han tänkte på mig. Tog det som ett gott tecken och svarade och 40 min senare skrev han att jag inte skulle oroa mig för det här med tabletterna. Han tycker inte om det, men han tycker om mig så mycket så han kan leva med det, men att han är orolig för hur det kommer bli nu när jag satt ut min medicin osv.
Pratade mer med honom igår em och igår kväll. Nu känner jag mig säker på vart jag har honom igen. Skönt. Vi snacka lite mer om det hela, men mest om annat. Blir nog mer när jag kommer hem sedan iaf. Men vet iaf att han älskar mig mer än att han skulle göra slut pga det. Allt blir inte alltid som man tänkt/vill. Jag hade själv bestämt mig för att inte ha fler distansförhållanden och så träffade jag honom och blev kär och nu sitter jag med mitt 4e. Han är för fin för att kunna låta honom gå trots mitt löfte till mig själv. Så länge han gör mig så här lycklig kommr jag fortsätta försöka få detta att fungera.
Va bra att han tog det så bra och det är som du säger - han ska ju acceptera dig för den du är och om du äter SSRI så finns det säkert en anledning till det, vi e ju bara människor - inga robotar.Men ett tips jag vill ge dig då jag hörde om att han var orolig för när du ska sätta ut medicinen det är att du tar tag i det. Förutom medicin är det viktigt att man får hjälp med att bearbeta problemet och ett bra tips är att prata med en prof. som hjälper dig att hitta det underliggande orsaken till ditt mående. På så sätt kommer det bli tusen gånger lättare att sluta med medicinen och du kommer känna att du klarar saker o ting utan SSRI och det är en boost för självfötroendet.Lycka till me killen ,)
SvaraRaderaJo det var hærligt. Trodde inte heller det skulle vara ett stort problem. dærfør jag blev så ledsen nær han først verkade reagera så starkt på det eftersom jag har kænt ett så starkt band mellan oss. Jag har ju redan satt ut medicinen sedan børjan av juni. Så har varit utan snart 2 månader nu. Grejen var væl att jag børjade kænna mig nedstæmd før 2 veckor sedan utan anledning. Då blev jag ledsen och rædd att det berodde på att jag slutat med medicinen. Kænde mig dærfør tvungen att berætta før honom hur det ligger till. Jag gick hos psykolog hela våren (då de satte in medicinen) så kænner att det hjælpt massa med. Det ger en verktyg att arbeta med och medicinen ger en orken att kunna jobba med verktygen. Så jag hoppas att det kommer hjælpa mig. Kænns iaf skønt att han vet om det nu så att jag kan va øppen mot honom om jag mår dåligt igen. Tack!
SvaraRadera