Sedan apropå det här med grannen är det rätt lustigt att det är han och inte jag som tänker så mycket hela tiden. Han som frågar vad som händer omnågon får känslor, om någon träffar någon annan. Den dagen den sorgen tänker jag. Det här funkar bra för stunden. Men han undrar varför man ska lägga ner massa tid på något som inte leder någon vart, men vadå det får honom väl att må bra just nu.
Det är gånger som denna som jag vet hur lite han intresserar mig. För jag klarar inte av någon som är lika velig som mig. Ibland blir det kanske allt för uppenbart även för mig att detta bara är ett substitut när jag inte kan få den jag älskar. För det mesta är det trevligt, men ibland blundar jag och önskar han vore någon annan. Det blir allt mer tydligt att många saker inte alls är lika kul när det inte är med någon man älskar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar