och få ordentlig sömn. Känner inte varandra tillräckligt väl för att jag skulle vilja prata om detta med honom heller.
Where was I? Så många ggr som jag ser tillbaka på hur jag är och är missnöjd med vad jag ser. Jag vill inte bli tragisk och ensam. Samtidigt som jag inser att den jag är inte gör det så lätt heller för att jag ofta är blyg och mindre socialt begåvad. Fan! Jag är så jävla trött på den här skiten! Like a never ending story och hur jag än försöker få den att ändra sig och gå dit jag vill tenderar den ändå att ta mig tillbaka till ruta 1. Är det här mitt öde?
Förstår inte varför du är missnöjd med dig själv, och det är tråkigt att läsa att det faktiskt är så!Tycker du lägger för mycket vikt vid det där med kärleken. Sånt kommer och går, och inte bara en kärlek, utan flera! Just nu är du ju bara i en mindre bra period, men det vänder!
SvaraRaderaKänner igen mig i alldeles för många av tankarna från de senaste två inläggen. Jag tror egentligen att din och min situation är ganska olika, men tankegångarna känner jag igen alltför väl.Hoppas det vänder eller blir bättre för dig så snart som möjligt.Kramar
SvaraRaderaTack vännen! Uppskattar allt ert stöd. Jag kanske skriver mer en annan dag för att ni ska få lite mer bakgrund.
SvaraRaderaFörlåt. Jag skriver bara precis hur jag känner. Jag har väldigt svårt för mig själv och har haft det under stora delar av mitt liv. Det går upp och ned. Hoppas det vänder med kärleken såklart, men finns som sagt också mycket annat jag inte är nöjd med, men kanske återkommer om det i senare inlägg.
SvaraRaderaDu behöver inte be om ursäkt. Jag menade det mer som att det är synd att det faktiskt är så.Du kanske borde börja jobba lite med din självkänsla?
SvaraRaderaHa ha nej men säger du det :P Du den har jag jobbat på i många år. Tänkte jag skulle göra det under min singeltid. Efter 2,5 år som singel vet jag dock inte om det blivit mycket bättre. Jag försöker nog mest försöka acceptera den jag är och sidor med mig själv jag inte gillar. Det är mitt största problem.Jag har dock ofta en väldigt självsäker attityd som många kan störa sig på eller ta för mycket på allvar. Och jag tycker de som inte förstår att jag kör på den med glimten i ögat är tråkiga och inte min typ av person anyway. Uppväxt med sån attityd. Pappa likadan... Men attityden är väl bara något att gömma sig bakom i guess. Tänk bara hur odräglig jag skulle bli om jag dessutom trodde på all skit jag snackar ;-)
SvaraRadera