29 apr. 2010

Krypande ångest

Nej, just nu funkar det inte. Ligger ensam och gråter och som den uppmärksamhetshora jag är måste jag förstås skriva om det här. Who am I kidding?Förstår väl precis varför. Uppmärksamhet för att få honom att bry sig. Men för i helvete! Som att detta skulle få honom tillbaka. Skriva långa depressiva inlägg lär väl inte öka oddsen nej.


Känner mig bara helt hjälplös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Är visst inte stabil just nu. Kryper på väggarna och vill ta mig härifrån. Ständig påminnelse om allt jag saknar. Orkar det inte. Hur fan ska jag träffa någon om jag inte går utanför dörren och bara tänker att livet är slut? Just nu finns inget hopp. Och det är ju det sista som överger en, vilket måste betyda att jag är HELT ensam nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar