Har kommit fram till att jag verkligen borde avsluta det här med grannen. Känner mig som ett jävla svin som utnyttjar honom för att få självbekräftelse. Har hela tiden varit noga med att bekräfta från honom att han inte heller har känslor för mig. Men förra helgen berättade han att han nog börjat få det och ville avsluta det hela. Men egoistiska mig ville inte låta honom göra det för att jag trivs så bra med hur vi har det och vill ha kvar det.
Ibland önskar jag nästan att det fanns något mer, men efter att ha hållt på som vi göra i snart 2,5 månad vet jag att det inte gör det. Ja jag tycker om honom och gillar att umgås och mysa etc, men nej jag är verkligen inte kär.
Jag brukar ändå ha lätt att falla för folk osv så isf borde det redan ha hänt för längesedan. För mig finns det fortf bara en man i mitt liv och det är inte han... Oavsett hur mycket vi umgås som om vi vore ett par många ggr så är vi inte det. Och jag vill inte det. Kan omöjligtvis vara tillsammans med någon när jag hellre vill vara med någon annan.
Vissa stunder tror jag att det hjälper, men andra ggr tror jag inte det alls. Hur långt har jag kommit på de här 4 månaderna liksom.... Fan känner mig helt jävla stuck!
Samtidigt som jag är förbannad på darlingen för saker han gjort mot mig osv, så älskar jag honom fortf och det är jävligt frustrerande. Folk tycker jag borde glömma honom, att han är en idiot osv... Men känslor går inte att styra över. Nog för att han är en idiot många ggr, men det är en idiot jag tycker om och som ingen annan kommer i närheten av just nu. Saknar honom så mycket!
På fredag är det 1 år sedan vi träffades och det känns såå konstigt! Min tradition av valborgsragg senaste 3 åren kommer nog brytas för jag vete fan om jag vill träffa någon annan då. Just den dagen. Kommer bara bli påmind. Hångel på en filt i solen. Ibland vill man bara resa tillbaka i tiden och ha det man hade då. När livet var så mycket enklare och lyckligare..
För nu är allt bara tomt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar