Vart två riktigt sopiga dagar nu. Igår när jag kom hem från landet gick jag in för att gosa med min granne som jag nu vant mig vid. Då vill han prata. Trodde ju att vi hade gjort det i helgen. Först gör han mig orolig under julen och sedan när jag kommer hem och ger honom chans att prata säger han inget och nu, när jag trodde allt var lugnt, kommer detta.
Han säger att han inte känner sig bekväm eller sugen på att mysa med mig och sånt som normalt hör till ett förhållande utan har gjort det nu dels för att känna efter om det verkligen va så konstigt som han först kände och sedan för att han inte kunde säga nej och att han tvingat sig till det. Jag som trodde att det var jag som först var obekväm med det, men sedan tyckte det var ok eftersom han verkade tycka det.
Känner mig så himla lurad. Han vill gärna forts ha sex och kanske mysa nån gång då och då, men att jag ska veta att han inte är så sugen på det och kan säga nej. Det blev skitkonstig stämning och jag vart typ rätt förbannad för att jag kände mig lurad och utnyttjad när han bara testat mig och fått mig att tro något annat. Vi pratade iaf ut igår och det kändes bättre och jag trodde att det kanske inte var helt kört att få gosa nån gång igen. Men ända sedan vi prata så är han verkligen helt off mot mig så ja man undrar ju om han gillade eller ville något av det vi gjort. Och hela den grejen är liksom rätt avtändande. Man vill ju aldrig göra nånting mot nåns vilja.
Och nu sitter jag här och tårarna rinner ner för kinderna och jag försöker förstå varför. För att jag saknar att mysa med honom och för att han tagit det ifrån mig. För att jag känner mig lurad och sårad. Känner mig så dum som gång på gång går dit och mer eller mindre tigger och gång på gång blir ratad och tror att han nån gång skulle vilja gosa med mig. Fan jag är så dum! För han blir bara mer och mer off av att jag inte ger mig. Det förstår ju jag med. Igår kändes det trots allt som att detta skulle lösa sig, men om det inte blir lite mer som vanligt, som förut, kommer detta inte bli bra. När vi bor ihop vill jag inte att det ska bli konstigt. Det funkar liksom inte.
Jag förstår dig, har precis gått på en liknande mina själv. Fast det hade nog inte gått lika långt... (Läs min blogg).Men du, gråt inte över den typen, han är verkligen inte värd dina tårar. Han är en normal man och beter sig precis som normala män gör. De vill ta för sig när det passar dem och däremellan vill de inte ge något alls. Du ska vara hans lydiga slav och finnas till hands när han viftar med lillfingret. Vi lever 2009, inte 1109...Ge honom en rejäl spark i skrevet, det behöver han...
SvaraRaderaMåste kommentera #1: om det inte finns kärlek med i bilden så är det kanske så för många. "om det inte blir lite mer som vanligt, som förut, kommer detta inte bli bra. När vi bor ihop vill jag inte att det ska bli konstigt."Marion - inte ska ni bo ihop, han och du? Man ska bo ihop med någon som älskar en över allt annat, inte med någon som vill ha sex med en nån gång ibland. Man ska bo ihop med någon som får en att må bra, med någon man känner sig helt tillfreds med. Ingen annan. För då kommer det inte funka. Tro mig. Och då är det bättre att vänta.
SvaraRaderaSök Balans i förhållandet, Ge man mer än man får blir man alltid besviken och ledsen.Max P
SvaraRaderaHe he nu antar jag att du inte är student och därmed inte tänkte tanken att vi bor i samma korridor. Dvs vi bor inte ihop på riktigt, men vi träffas typ varje dag ändå eftersom vi har gemensamt kök. Och där väljer man inte vilka man bor med :P Vi är ju inget par. Bara grannar som va fulla och hade sex och som fortsatt med det :P Det finns ju ingen universell känsla eller ett enda sätt saker funkar. Alltså känslor och sex kan va skilda eller inte beroende på vem man frågar. Nu har vi iaf pratat mer så nu blir det definitivt bara sex om änns det.
SvaraRaderaNej kanske borde jag inte gråta över honom, men det blir så mycket svårare när man bor på samma ställe och sedan är bra vänner. Det vill jag inte förlora heller. Jag blev nog mest ledsen för att jag trodde att han va en person och sedan visade sig va nån helt annan. För övrigt tyckte han själv att han skulle va för svinig om han bara ville ha sex ha ha, men nu har vi snackat om det och jag har sagt att jag inte behöver mer. Det var ju så vi började och sedan var det han som drog in gos och mys i det hela, vilket krånglade till allt.
SvaraRaderaNja förhållande är väl att ta i. Ingen av oss har haft kk innan så då kanske det är svårt att hitta den där balansen. Först var det bara sex sedan blandade han in gos och mys i det hela. Vilket jag sedan tyckte var ok och mysigt medan han senare insåg att det var ett misstag.Med rädsla för att uppfattas som alltför svinig kunde han typ inte med att säga att han bara ville ha sex. Men nu har vi pratat om det och får se vad som händer om det funkar att gå tillbaka.Vi funkar så bra ihop både som vänner och i sängen, men kanske krånglar den emotionella och gosiga biten till det som gör det svårt att skilja mellan kk och förhållande och rör till det i skallen.
SvaraRaderaSkippa det där Marion! Du är värd något mycket bättre.Och så vill jag påpeka att han inte är en normal man och att normala män inte beter sig så! Älsk Ling tyckte så.Men i övrigt instämmer jag med hennes medicin: Ge honom en spark i skrevet! En från mig också.
SvaraRaderaJag förstår att du vill försvara mannen och visst har du rätt, men vi som ständigt råkar ut för dessa har lätt för att börja generalisera
SvaraRaderaAha, korridor - nej, det tänkte jag inte på. :-)Bra att ni tog ett snack iaf!
SvaraRaderaHe he inte lätt o tänka på det. Eftersom jag vill va anonym kan jag ibland bli lite luddig med vissa saker :P
SvaraRaderaFår intrycket av att du känner mer för honom än vad man bör göra när någon bara är ett såkallat KK. Acceptera inte mindre än det du själv vill ha. Och vill han inte ge, gå då vidare. Innan du blir ordentligt sårad.
SvaraRaderaVi var bra vänner innan nåt hände mellan oss så ja han betydde ju något för mig redan innan. Vilket gör det svårare att urskilja om man har mer känslor eller inte. Jag har väldigt lätt för att kära ner mig i folk, vilket jag är väl medveten om. Men det kan också vända lika snabbt som det kom. Så visst det har kommit stunder jag funderat på om jag kanske inte känner mer, men inte speciellt mycket isf. Har är för ung och inte min stil varken utseendemässigt eller personligt. De ev känslor som uppstår är isf mer för att jag gillade det vi gjorde ihop inte för honom som person. Rädd för att du kanske har rätt i det du skriver men o andra sidan kan jag aldrig se ett förhållande med honom och därmed borde väl sex räcka?
SvaraRadera