Oj vart ska jag börja skriva...
En månad har gått sedan sist. Och så mycket har hänt. Tyvärr inte i den riktning jag hade hoppats på :(
När han väl ringde mig efter en veckas paus hade han inte kommit fram till nånting med vad han ville och vi bestämde oss för att träffas en vecka senare som bestämt sedan tidigare..
Visste inte vad jag skulle förvänta mig av det mötet. Lite stelt förstås när man inte vet vart man har varandra. Men helgen då blev mysig och det kändes som allt var som vanligt igen. Vi var hemma i min hemstad och träffade min familj. Han hade ju inte träffat pappa och hans familj sedan tidigare.
Bakade pepparkakor, kollade på foton från när jag var liten, åt middag hos pappa och blev bjudna på julbord på liseberg på söndagen. Efter det var vi kvar på Liseberg en stund och spelade arkadspel och mös i vinterkylan innan det var dags att skiljas åt.
När jag lämnade honom vid hans tåg sa han att han älskade mig, vilket jag inte hört på några veckor...
Trodde allt var som vanligt. Visst vi hade inte hunnit prata ut som vi önskat, men det kändes bra. Jag hade hopp om att han med ville kämpa...
Detta var den 20e Dec och sedan hade jag en trevlig jul med familjen och längtade efter att träffa honom igen som vi bestämt. Blev Sthlm den 30e december och vi hade smsat och ringt massa under julen. Han var så söt. Väl i sthlm var väl allt bra. Mysigt som vanligt. Men små små saker fick mig att känna att någonting var fel, men kunde inte sätta fingret på det.
Bra nyårsafton firades med hans vänner. Först med god middag, sedan lite pictionary och smällare för att sedan dra till fest i stan. Stannade till 5. Älsklingen höll om mig, vi dansade, kysstes. Jag tänkte att nu skulle vi starta om och få ett ännu bättre 2010..
Men det tänkte inte han.. något var fel... Nyårsdagen förflöt till stor del i soffan framför tvn. Hade det mysigt. Framåt 2-tiden begav vi oss mot sängen. Då frågade jag igen vad som va fel och lät honom inte slinka undan.
Han berättade då att han tyckte så mycket om mig, men att han inte längre haft lika starka känslor för mig den senaste tiden. Han kände sig inte längre kär. Oj chockad. Hur skulle jag ha kunnat veta detta. Han sa att det inte skulle funka för vi va för olika..
Svårt att smälta. Stannade kvar nästan 2 dygn efter slutet. Kunde inte förstå. Varför?... Han berättade hur söt jag va, att han hade underbart sex med mig, att jag va så mysig, att han skulle sakna mig, att han aldrig skulle hitta nån som är lika underbar som mig, att jag varit en underbar flickvän... men han var fortf bestämd på att det här var slutet.
Nu är allt bara så tomt. Har på ett sätt lyckats smälta det, men vill inte smälta det. Det gör så ont. Försöker att inte tänka på honom, men det är svårt. Älskar honom så mycket. Mitt hjärta brinner, det svider.
What about all the things we had planned. I ett ögonblick så förändras livet. Alla drömmar och planer. Får planera en ny framtid. Tänker på allt fint vi haft och har svårt att fatta hur det kunde ta slut. Ja jag vet att vi hade problem och ja antagligen hade det väl inte fungerat i längden då... men jag kommer sakna allt underbart vi haft så sjukt mycket.
Förstår hur du känner. Har varit i liknande situation. Tyvärr gäller det för dig att inse att det är över nu. Det kommer inte bli bra igen. Han har ju själv berättat det. Det spelar ingen roll att han tycker du är världens bästa, världens mysigaste. Om ni fortsätter att träffas. Fortsätter mysa. Fortsätter ligga kommer bara innebära att du blir mer och mer sårad när det väl tar slut på riktigt. Menar inte att vara taskig, tvärtom. Hoppas det går bra för dig...
SvaraRaderaNu bor vi ju över 20 mil ifrån varandra så att vi kommer ses och göra misstag är inte så stor risk iaf :P 90 % av tiden vet jag att det är över och tänker framåt. Men 10 % av tiden så hoppas jag att han ska ångra sig. Fast jag vet att det nog inte skulle vara till det bästa. Så länge problemen består kommer det aldrig att funka. Men om jag nu var så fantastisk och underbar varför skulle han då inte vilja göra allt för mig...
SvaraRaderaSuck. Hatar sånt där. Du är så bra och bäst och dittan och datten, men det duger liksom inte? Det är ju fan skitsnack. Är man bäst och underbar så vill man inte släppa det.Men å andra sidan om man känner att det inte kommer hålla då är det ju i slutändan inte värt att "kasta bort" tiden på, om du fattar vad jag menar?Men känner man det då är det nåt som inte stämmer, då är man fan inte bäst och mest underbar bla bla. Tycker jag iaf.Tråkigt att det blev som det blev för dig :(
SvaraRaderaJo men visst är det motsägelsefullt. Det var det som gjorde det så svårt för mig de första dagarna att acceptera. Varför han inte ville ha mig om jag nu va så jävla fantastisk. Jag tror samtidigt inte att han ljög. Iaf inte om allt. Inte på det sättet han sa det till mig. Ibland kan någon vara helt fantastisk enligt allt logiskt tänkande. Han vet att jag gjort allt för honom och varit den perfekta flickvännen. Men kärleken är ju inte logisk. Eller hur. Efter några dagar kom jag nog ändå framtill att det gick att få ihop de två bilderna. Att man kan tycka nån är helt fantastisk och bra på så många plan, men logiskt sätt veta att det inte spelar någon roll. Att våra konfliktproblem inte försvinner oavsett hur mysigt vi har det, oavsett hur bra sex vi har, oavsett om vi vill samma sak i framtiden. Pratar vi bara olika språk så blir det omöjligt. Och man måste kunna lösa problem för att kunna dela resten av livet med varandra.
SvaraRaderaHmm, jo det har du visserligen rätt i. Kärleken är ju verkligen inte logisk.
SvaraRaderanej den är ju inte det och ibland är det sjukt störigt, men samtidigt gör det väl också livet lite mer spännande. Kärleken skulle nog inte va lika härlig om det var mer logik än magkänsla.
SvaraRadera