Ibland gör man jävligt dumma saker. Såna där saker man vet att man inte borde göra, men inte kan låta bli. Kollade precis på mitt ex facebook, mitt gamla ex sedan 3 år sedan alltså som jag var tillsammans med 3,5 år i två perioder.
Vi har ju haft absolut noll kontakt sedan det tog slut, vilket vi valt själva eftersom det kändes som att det aldrig skulle funka. För mycket känslor helt enkelt och det tog ju egentligen inte slut för att vi inte älskade varandra längre utan för att jag flyttade och jag valde att prioritera mitt nya liv med plugg etc.
Nåja det var iaf länge sedan jag tittade på hans profil på facebook eftersom jag helt enkelt inte tänkt så mycket på honom det senaste året när jag haft darlingen. För första gången i livet har jag känt att det funnits någon annan som betytt iaf minst lika mycket. Vilket jag nästan trodde aldrig skulle hända.
Har iaf tidigare noterat honom som i ett förhållande, vilket inte direkt vart något konstigt med det. Jag är ju på något sätt ändå glad för hans skull. Han kan ju inte sitta resten av livet och deppa för mig he he.
Nu såg jag i vart fall att han precis flyttat ihop med sin tjej och att de vart ihop 2 år. Känns sjukt konstigt. Dels när jag ser hennes profil och hon skriver att hon bor ihop med sin sambo och deras katt.. Vadå deras katt? Det var ju vår katt.... Blir det hennes när de är ihop... tänkte nog att den tillhörde mitt ex. Kul att se att han lever iaf. Han minns nog inte mig :P
Känns ju liksom extra jobbigt när man precis blivit lämnad och inser att andra kommit så mycket längre i livet på något sätt. Det blir så speciellt eftersom det alltid funnits i mitt bakhuvud att det kanske skulle bli vi två igen någon dag. Samtidigt som jag vet att det nog aldrig funkat i längden och att vi nog växt ifrån varandra under den här tiden isär.
Många ggr har jag tänkt att det vore så mycket enklare om han var död eller nåt för då hade jag kunnat släppa det där helt. Vi har så mycket historia ihop att det är svårt att bortse från. Samtidigt som jag också vet att jag hade blivit helt förstörd av att veta att han hade dött. För att den där lilla dörren hade stängts..
Mycket tankar som snurrar här...
På de bilderna jag såg tyckte jag i vart fall jag va snyggare än den nya mwoahaha.. Alltid denna tillfredställelse.
Visst är det konstigt ändå att man inte kan låta bli att vilja veta vad en del personer gör, trots risken att må dåligt av att få veta?Jag lyckas göra så mot mig själv hela tiden =P
SvaraRaderaJo men visst är det svårt. Nyfikenheten driver ju en på något sätt. Vet inte vad som är värst. Att leva i ovisshet eller att få reda på sanningen även om den är hård
SvaraRaderaJa, man vill ju alltid veta av nån anledning. Och att veta kanske gör det lättare att gå vidare. Om man vet, så kanske det är lättare att förstå att dörren verkligen är stängd... eller nåt xD
SvaraRaderaJo jag antar det. Var kanske bara extra korkat att veta just nu...
SvaraRaderaInstämmer med Beeble. Jag har inte Facebook, men skulle jag skaffa det så skulle jag nog inte kunna låta bli att kika efter på en speciell person... Men jag vet egentligen inte apropå Beebles andra kommentar... Blir det lättare isåfall att gå vidare? Eller gräver man bara ned sig ytterligare lite? Börjar gräva upp känslor på nytt?För ibland kan jag inte riktigt förklara varför jag gör ungefär som du beskrev att du gjort här. Jag kan påminna mig om en person, men vet egentligen inte om det är nyfikenhet, om det är känslorna som gör att jag inte kan/vill släppa taget eller vad det handlar om..Äh... svårt är det emellanåt..
SvaraRaderaMen det är ju inte som att man är så logisk alla ggr. Man gör jävligt korkade saker emellanåt helt enkelt. Och man lär sig inte av sina misstag heller. Tror inte det finns enkla svar på dessa frågor. Tyvärr.
SvaraRadera