Snälla Gud låt mig få honom snart!

Ja då var man hemkommen från ytterligare en utekväll. Igår lyckades jag förstås med bedriften att få magkatarr innan jag skulle iväg, men hade ändå en kul men dock nykter kväll (man vill ju inte gärna dricka när man har magkatarr). Det onda släppte iaf delvis framåt 11. Blev både bastu, förfest, dans och "efterfest".

Kändes iaf bra att träffa honom igår och allt var som vanligt och mina känslor kom förstås på plats igen. Jobbigt! Dansade och hade trevligt och det var bara underbart. Snacka med en tjej som han hade hälsat på när han försvunnit och hon undra om vi va tillsammans he he. Undra vad som fick henne att tro det? Alla ser vår kemi eller vad? Sa inte nej på frågan utan försökte undvika den delvis och sa något om att det var komplicerat så får hon tro vad hon vill. Alla vet ju typ redan ändå att jag är intresserad och det är nog rätt uppenbart ändå.

Kvällen avslutades iaf med en tvåmansefterfest med honom som bestod i att spela ett mycket svårt strategispel *suck* Han bara vann över mig hela tiden. Lite deprimerande men sånt där är inte riktigt min grej. Tänka flera drag i förväg osv. Sedan försökte jag ta mig hemåt men det tog ändå 2-3 h innan jag lyckades. Frös så jag skakade så han höll om mig och vi snacka om ditten och datten och jag ville aldrig det skulle ta slut. Sista stunden kom vi in på riktigt jobbiga saker som fick mig att gråta men det var härligt att gråta ut mot hans axel med och prata om saker jag inte pratar om med någon annan och han sa massa fina ord om mig som betyder mycket.

Det hela påminde läskigt mycket om en annan mycket speciell händelse som utspelades i en portgång för 8-9 år sedan med en annan mycket speciell person. Den gången hade jag aldrig kunnat gissa mig till hur det skulle sluta. Hoppas det kan sluta på samma sätt även denna gång.

Vet verkligen inte vad jag ska göra åt situationen för jag vill/kan inte förlora honom nu. Vi står varann så nära och kan prata om saker jag inte kan snacka om med andra. Han får mig att växa och när jag är med honom känner jag mig som en bättre person. Bara att det hugger så i hjärtat att vara så nära men ändå så långt borta. Can't live with or without him! Ler i hans närhet, men samtidigt plågar det mig.