Nu har jag precis kommit hem från en mycket trevlig utekväll. Dansat som en tok, mer eller mindre nykter. Drack lite drinkar innan hos en kompis som var goda men inte speciellt starka. Sen spådde han oss i våra händer också :P Tydligen skulle jag inte hitta kärleken förrän jag va typ 50. Lagom deprimerande ha ha men jag tvekar. Anser mig redan ha hittat kärleken. Sen kanske det inte var för livet, men ändå väldigt starkt.
Nåja ute träffa jag förstås honom också även om det absolut inte var enda anledningen till att jag gick ut. Mest snackade jag och dansade med andra faktiskt, så det känns skönt att känna att man inte bara är desperat och går dit för hans skull. Men när jag väl såg honom på stället får man förstås en sån där mysig kram som bara vi har. Snacka lite och ja allt va underbart och det bara börjar pirra och dunka. Härligt att vara sådär kär. Av nån anledning tog han min hand och vi höll som vanligt kvar lite mer än vad som behövdes eller vad man ska säga.. Hela tiden är alla de där små tecknena där. Känslan av att vi delar något speciellt och som får mig att tro att hans känslor för mig nog fortf finns kvar. Vi har något tillsammans liksom.
När stället stängde satte de som vanligt igång tryckarmusik. Dansade i närheten av honom men helt plötsligt bjöd en främmande kille upp mig och man säger ju inte nej och var ju inte mitt initiativ heller. Tror faktiskt han blev lite svartsjuk. Iaf antydde han till min kompis att den där killen bara är ute efter att dra hem någon. Var på hon fråga om han va orolig för att jag skulle hänga på.. vet inte riktigt vad hon fick för svar dock, men nu frågade han mig på msn hur det hade gått med killen. He he söt. En dag kanske han inser hur starka känslor han trots allt har för mig. Min kompis borde väl egentligen bara sagt "Varför skulle hon det? Alla vet ju att hon bara har ögon för dig!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar