Längtar efter att hålla om honom!

Hm har inte riktigt haft sug för att blogga de senaste dagarna. Det är så störande att man ofta får ideer när man inte kan skriva. Ofta blir det för mig när jag är och simmar t.ex. men sedan när man kommer hem så sitter man bara där och kommer inte på någonting.

Känt mig lite nere de senaste dagarna. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag håller på att ge upp. Jag vet inte varför egentligen . För det hände flera saker förra veckan som snarare talade för mig. Kanske för att jag bävar för att ta det där samtalet och för rädslan att bli av med en nära vän. Eller så handlar det om att jag mer och mer känner att han gör mig besviken eller jag vet inte. För oftast när vi pratar är det ju helt som vanligt.

Kanske vill jag bara ha lite mer nu. Kanske vill jag få tillfälle att ha honom lite mer för mig själv. Kanske är jag lite svartsjuk för all uppmärksamhet han får nu under de här veckorna han står i rampljuset. Orolig för att han ska ta någon annan än mig. Allt är frustrerande och jag känner att vi oftare och oftare blir ovänner på ett sätt jag inte känt av innan. Vet inte varför jag så lätt blir arg på honom heller om det är något underliggande mellan oss som gör att det går ut på andra plan. Jag är ju galen i honom. Längtar efter hans leende och ögon och ha hans armar runt mig igen...

Domedagen väntar - låt kärleken vinna!

Usch ja då var det mer eller mindre bestämt att vi ska försöka ta tag i det här nu. Dra av plåstret och ta skiten. Nu har det gått så långt att jag nog inte kan backa. Han vet att jag vill prata, att vi borde prata. Bara vankar av och an och känner inget lugn i kroppen. Mina vänner tvingade mig att ringa honom och fråga om vi kunde ses ikväll. Visste att han nog inte skulle känna att han hade tid. Men ringde ändå och jag hade rätt, men sedan snackade vi iaf 1,5 h. Fast ja om helt andra saker, men det kändes precis som vanligt. Skönt. Han visste nog varför jag ville komma och att orka det är ju en helt annan sak än att småprata i telefon.

Fan jag önskar bara det fanns något sätt som jag kunde vinna. Få honom att erkänna sina känslor och låta sig falla för dem. Inte hänvisa till vår olika religion och att det kommer bli problem när vi ska skaffa barn osv. Va fan det löser sig den dagen det kommer. Att man älskar varandra är ju trots allt det viktigaste. Eller? Att man fungerar bra tillsammans liksom? Alla som sett oss tillsammans skulle veta att jag hade rätt!

Varför vill jag undvika samtalet. Dels för jag kanske hoppas jag kan vänta ut honom om jag bara väntar lite till, men det blir bara lite till hela tiden och livet går. Tiden går. Ingenting händer. Jag vill inte riskera vår vänskap. Allt bra vi har tillsammans. Inte stoppa allt det han gjort för mig under den tiden vi lärt känna varandra. Fått mig att öppna mig för nya tankar, testa nya saker och känna en trygghet och möjlighet att prata om allt. När jag stod och grät ut mot hans axel för 10 dar sen, det betydde bara så mycket för mig. Mer än någon kan förstå. Att han finns är underbart!

Släpp taget - jag fångar dig!

Härlig dag idag har hunnit äta en lyxig frukost och simma lite. Drömde inatt att jag va och träna step up. Fan vad jag saknar det alltså. Två år sedan sist. Det är fan att inte mina fötter vill fixa sig snart. Det är tyvärr bara att bita ihop och ta tag i sitt liv och om simning är det enda jag kan träna just nu så får jag tyvärr göra det. Tänker inte bara sitta och se på när kilona lägger på sig. Väger iaf bara runt 57 nu :D Mindre än jag trodde faktiskt. Har som mål att komma ner till 54-55 kanske. Fast viktigast är ju inte antal kg utan hur de sitter och man själv är nöjd.

Låg i bassängen och tänkte på honom och vad som kommer hända nu. Han fick ju mitt sms där jag skrev att vi inte kan forts som vi håller på. Sedan vet jag inte med säkerhet om han förstod mitt allvar och vad jag syftade på, men får väl ändå räkna med att han inte är helt jävla blond. Dock är han väl inte den som är så pigg att ta tag i problemen. Så jag räknar inte med att han kommer ta upp saken till diskussion utan att det igen hänger på mig om det ska hända något.

Just nu är det dock inte läge för det eftersom jag vet att han är väldigt upptagen de närmsta två veckorna. Samtidigt som man inte vill ta diskussionen för jag inte vill höra det han kommer säga och samtidigt känns det för jobbigt för att kunna fortsätta som vi gör också. Vill bara det ska lösa sig till det bästa så han inser att han inte kan hålla på att förneka sina känslor i all evighet. Han vet lika väl som jag att han egentligen vill vara med mig. Bara släppa lite på sina fastställda principer låta sig själv falla och jag kommer vara där och fånga honom.

Svartsjuka och val om att släppa taget

Ute igår igen. Mycket trevligt. Sjukt trevlig sittning hade jättekul! Utgången efteråt var också lyckad. Mycket trevlig kväll med andra ord. Träffa förstås han ute igår som vanligt. Han höll på att driva mig till vansinne bara. Känns som vi går som katter kring het gröt just nu och försöker göra varandra svartskjuka eller nåt. Han blev ju som sagt störd av att en kille ragga lite på mig i onsdags så igår höll han på att snacka med en tjej. När hon hade gått var han typ tvungen att poängtera det för mig och mina vänner som om vi inte sett det själv och som om det spela någon roll vem han snackar med.

Dessutom kom jag fram när han stod och snacka med killen som stött på mig och han skulle först presentera oss för varandra innan han kom på att vi ju hade dansat med varandra några dagar tidigare. Han nämnde nåt om att det var ju han skulle vart mitt hemsläp osv. Jag och den andra killen kollade typ mer eller mindre oförstående på honom och jag sa att ja eller så var det så att det är du som tyckte/ville att vi skulle gå hem tillsammans.

He he känns som han beter sig som han är svartsjuk, men samtidigt förnekar han alltså. Måste vara jobbigt att leva i en sådan lögn. Senare var det dessutom en annan kille som försökte stöta på mig, men jag drog mig ur. Dels för att jag ju vill ha nån annan och dels för att jag inte vill ge honom rätt att jag bara är ute för att ragga för det är jag ju inte. Men det var nästan nära på när man är arg och frustrerad och det inte skulle sitta fel med lite hångel.

Drog iaf vidare till efterfest senare och snacka med en gemensam vän till oss båda om problemet. Hade först tänkt att bara gå hem och på vägen hem smsade jag honom och skrev typ "Vi kan inte forts så här längre. Jag pallar inte!". Väl hemma ångrade jag mig dock och drog till efterfesten (100 m bort) dit jag visste att han också skulle komma. Fick som svar att det kanske inte var läge att reda ut det just nu. Läste dock inte smset förrän jag kom hem. Snacka inte så mycket med honom på efterfesten men det kändes som vanligt. Bjöd honom att sova hos mig så han inte behövde åka så långt, men han tackade nej. Fega ur som vanligt.

Kommer det någonsin hände något? Borde jag ge upp? Det känns så frustrerande att ge sig nu när det ändå känns som att man är så nära någonting. Tänk om bara lite tålamod till löser problemen. Jag får aldrig veta om jag inte väntar, men så kanske jag väntar i onödan också.

Jag har bara ögon för HONOM

Nu har jag precis kommit hem från en mycket trevlig utekväll. Dansat som en tok, mer eller mindre nykter. Drack lite drinkar innan hos en kompis som var goda men inte speciellt starka. Sen spådde han oss i våra händer också :P Tydligen skulle jag inte hitta kärleken förrän jag va typ 50. Lagom deprimerande ha ha men jag tvekar. Anser mig redan ha hittat kärleken. Sen kanske det inte var för livet, men ändå väldigt starkt.

Nåja ute träffa jag förstås honom också även om det absolut inte var enda anledningen till att jag gick ut. Mest snackade jag och dansade med andra faktiskt, så det känns skönt att känna att man inte bara är desperat och går dit för hans skull. Men när jag väl såg honom på stället får man förstås en sån där mysig kram som bara vi har. Snacka lite och ja allt va underbart och det bara börjar pirra och dunka. Härligt att vara sådär kär. Av nån anledning tog han min hand och vi höll som vanligt kvar lite mer än vad som behövdes eller vad man ska säga.. Hela tiden är alla de där små tecknena där. Känslan av att vi delar något speciellt och som får mig att tro att hans känslor för mig nog fortf finns kvar. Vi har något tillsammans liksom.

När stället stängde satte de som vanligt igång tryckarmusik. Dansade i närheten av honom men helt plötsligt bjöd en främmande kille upp mig och man säger ju inte nej och var ju inte mitt initiativ heller. Tror faktiskt han blev lite svartsjuk. Iaf antydde han till min kompis att den där killen bara är ute efter att dra hem någon. Var på hon fråga om han va orolig för att jag skulle hänga på.. vet inte riktigt vad hon fick för svar dock, men nu frågade han mig på msn hur det hade gått med killen. He he söt. En dag kanske han inser hur starka känslor han trots allt har för mig. Min kompis borde väl egentligen bara sagt "Varför skulle hon det? Alla vet ju att hon bara har ögon för dig!"

Sjuk sexdröm

Ha ha ha. Hade helt sjuk dröm inatt. Drömde typ att jag va på nåt ställe där man kunde bli tillfredställd på begäran typ ha ha.. Något liknande som Trust snackat om nån gång kanske. Så man fick typ beställa vad man skulle ha och ja det hela var helt absurt. När de börja fråga om man ville ha bli bedövning blev jag nog dock så rädd att jag vaknade för tyvärr fick jag iaf inte veta hur det hela slutade.

Kanske börjar min kropp bli otålig av väntan ha ha. Bara 1,5 månad kvar tills man är silverfitta också. Inte bra. Eller det beror förstås på hur man ser på det hela. Jag är ju så hopplös att jag inte gett upp honom ännu. Satt i helgen med en kompis och fundera ut olika planer hur jag ska supa honom under bordet. Han dricker inte längre nämligen (pga hans tro) eller bara whiskey i måttlig mängd, men om man spetsar den med stråhrom kanske he he.

Usch nu e jag elak. Jag vill förstås att det ska lösa sig ändå. Att han ska komma fram till att han ska sluta förneka sina känslor för mig osv. Hade också en annan ide om att jag skulle göra något på alla hjärtans dag. Det är ju inte så långt kvar. Typ från en hemlig beundrare. Det hade vart kul och han hade antagligen misstänkt mig iaf, men det är roligt om han inte med säkerhet kunde veta. Frågan är bara vad jag ska ordna isf. Men det är ju några mån kvar :P

En kärleksförklaring och om ett svårt val

Nu är jag rädd. Rädd för att falla ner i avgrunden igen. Men jag vet att jag har blivit starkare nu och att jag vill och kommer kämpa för att aldrig komma dit igen. Jag vill inte och jag orkar inte må dåligt igen. Jag vill inte att någon ska få låta mig må dåligt igen. Vet inte varför jag är ledsen, eller jag vet att det handlar om honom, men egentligen har ju inget förändrats.

Jag är nog bara rädd för att behöva välja. För jag vet inte hur jag ska kunna klara mig utan honom. Jag vill inte vara utan honom. Han gör mig glad, han gör mig till den person jag vill göra och med honom vågar jag säga allt. Det är som något binder oss till varandra eller jag kan inte förklara vad det är som gör mig så öppen med honom. Kärleken hindrar mig inte från något utan jag kan bara vara mig själv. Det är underbart.

Dock är det lika plågande som underbart. Att hålla om honom och känna hans kind mot mind, han värme och hans tröstande ord är outhärdligt när jag inte kan få hela honom. Han är så nära, men mina händer fumlar och får bara tag i luft. Kommer jag kunna klara att vara honom nära utan att känna saknaden av att vi inte kan vara tillsammans och när jag dessutom vet att han egentligen också hade velat det, om det hade passat in i hans liv, det gör det hela ännu svårare.

Fanns det en mening med att vi träffades? Skulle jag fresta honom och göra hans band med gud ännu starkare? Skulle han få mig att utvecklas och hitta nya vägar? Något var det som drogs till honom redan från första gången vi träffades. På något sätt hör vi ihop och jag önskar att vi fick chansen att göra det fullt ut. Just nu vet jag inte vad jag ska göra för jag kan inte vara varken utan eller med honom.

Enligt denna definition är jag väldigt kär

13. Du kan inte vara arg på personen längre än en minut

12. Du läser sms från personen om och om igen

11. Du går väldigt långsamt när du är med personen i fråga

10. Du känner dig blyg när du är med honom/henne

09. När du tänker på personen slår hjärtat ett extraslag

08. Bara av att höra hans/hennes namn ler du

07. När du tittar på honom/henne ser du inte människorna runt omkring för att du är så upptagen med DEN personen

06. Du börjar lyssna på lugna låtar

05. Den personen börjar sakta men säkert bli den enda du tänker på

04. Du blir "hög" bara av hans/hennes lukt

03. Du ler för dig själv när du tänker på honom/henne

02. Du skulle göra vad som helst för personen

01. Medan du läste detta, var det bara EN person du tänkte på!

 

Varför ska kärlek vara så svårt?

Varför ska kärlek va så jobbigt. Inte nog med att jag har tillräckligt med problem med han för tillfället som jag inte vet vad jag ska göra åt. Dessutom har jag alldeles för många tankar på mitt ex, med tanke på att det snart är 1 år sedan det tog slut. Detta året har gått så sjukt snabbt och kan inte heller fatta att det är 1 år sen vi träffades senast.

Alldeles för ofta som jag saknar honom alldeles för mycket. Kommer det nånsin att gå över? Såg nu att han ändrat nick på msn vilket i sig innebär att han måste ha avblockerat mig tillfälligt. Eftersom han blockerat mig sen vi gjorde slut. Och det är ju bäst så. Men undrar när han var inne och varför. Det kanske inte ens hade med mig att göra men en sån liten grej bara drar upp massa tankar och känslor.

Alldeles för ofta som jag tänker på om det skulle gå, om man skulle ta kontakt, om man skulle försöka igen. Det enda jag kommit fram till är att jag har svårt att se hur han skulle passa in i mitt övriga liv nu. Så antar att det inte är en god ide. Bara att bita ihop och vara stark och hoppas på att hitta någonting annat bättre. Bara det att den enda jag vill ha inte vill va med mig. Kärlek suger!

Snälla Gud låt mig få honom snart!

Ja då var man hemkommen från ytterligare en utekväll. Igår lyckades jag förstås med bedriften att få magkatarr innan jag skulle iväg, men hade ändå en kul men dock nykter kväll (man vill ju inte gärna dricka när man har magkatarr). Det onda släppte iaf delvis framåt 11. Blev både bastu, förfest, dans och "efterfest".

Kändes iaf bra att träffa honom igår och allt var som vanligt och mina känslor kom förstås på plats igen. Jobbigt! Dansade och hade trevligt och det var bara underbart. Snacka med en tjej som han hade hälsat på när han försvunnit och hon undra om vi va tillsammans he he. Undra vad som fick henne att tro det? Alla ser vår kemi eller vad? Sa inte nej på frågan utan försökte undvika den delvis och sa något om att det var komplicerat så får hon tro vad hon vill. Alla vet ju typ redan ändå att jag är intresserad och det är nog rätt uppenbart ändå.

Kvällen avslutades iaf med en tvåmansefterfest med honom som bestod i att spela ett mycket svårt strategispel *suck* Han bara vann över mig hela tiden. Lite deprimerande men sånt där är inte riktigt min grej. Tänka flera drag i förväg osv. Sedan försökte jag ta mig hemåt men det tog ändå 2-3 h innan jag lyckades. Frös så jag skakade så han höll om mig och vi snacka om ditten och datten och jag ville aldrig det skulle ta slut. Sista stunden kom vi in på riktigt jobbiga saker som fick mig att gråta men det var härligt att gråta ut mot hans axel med och prata om saker jag inte pratar om med någon annan och han sa massa fina ord om mig som betyder mycket.

Det hela påminde läskigt mycket om en annan mycket speciell händelse som utspelades i en portgång för 8-9 år sedan med en annan mycket speciell person. Den gången hade jag aldrig kunnat gissa mig till hur det skulle sluta. Hoppas det kan sluta på samma sätt även denna gång.

Vet verkligen inte vad jag ska göra åt situationen för jag vill/kan inte förlora honom nu. Vi står varann så nära och kan prata om saker jag inte kan snacka om med andra. Han får mig att växa och när jag är med honom känner jag mig som en bättre person. Bara att det hugger så i hjärtat att vara så nära men ändå så långt borta. Can't live with or without him! Ler i hans närhet, men samtidigt plågar det mig.

Utövat aggressioner genom att slå sönder ett cykellås!

Nu är tentan skriven! Tror det gick bra och det känns så jäkla härligt. Nu är man festsugen som fan. Hoppas det blir trevligt ikväll!

Han hade också tenta idag. Skrev lycka till och om vi skulle festa tillsammans. Så nu har han bjudit in mig på en fest han vet jag inte kan komma på eftersom jag redan planerat förfest sedan länge. Och bara för det tycker han sig anse ha bjudit mig tillbaka nu. Ha ha fast han bjöd hela klassen också. Ja jag känner mig så speciell och som en vän som verkligen betyder något nu. Hoppas han driver med mig!

Blev en aningens förbannad men fick igen det senare genom att hjälpa till att slå upp min kompis cykellås som gått sönder. Typ die die! och slå hårt med hammare. Det kändes bättre sen. Jag är bara så förbannad på honom att han inte ens skickar ett lycka till eller något till mig fast jag alltid försöker stötta honom. Han kanske är för självupptagen för att vara tacksam för att man ger honom komplimanger och säger att man litar på att han ska klara det.

Nu vet jag liksom inte alls hur det kommer kännas ikväll om vi ses. Jag vill det ska vara bra, men nu är jag sur och han kanske inte är alls är det på mig. Vill inte direkt prata ut och dra upp bråk när man träffas första gången på en månad heller. Undvika är ju ingen bra ide. Är bara rädd att va förbannad på honom och göra något dumt ikväll som jag ångrar, även om jag förvisso tror att det är kört med honom iaf. Lite make-up hångel hade förvisso inte vart fel, men det finns tyvärr bara i mina drömmar. Nu ska jag ha en fantastisk kväll. Skriver mer imorn!

Lagen om allts jävlighet

Nu kom jag på något annat jag tänkt skriva. Fick reda på i förrgår att mitt senaste ragg innan jag föll för honom kanske flyttar hit nästa vecka!! Så jävla ironiskt. Vi höll ju på att strula till det mellan oss i somras. Hade massa bra sex och träffades vid ett antal tillfällen då vi av olika anledningar lyckades befinna oss i varandras hemstädar.

Problemet då var ju bara att jag bodde här och han 50 mil bort och han bara såg det som en sommarflört. Det gjorde väl förvisso jag med eller jag visste ju att det inte kunde bli mer, men kunde ju inte låta bli att falla dit ändå. Dumma mig! Så han lyckades såra mig rätt rejält även om det såklart inte va hans avsikt, men ja 2 mån senare när jag lyckats komma över det hela åker han till samma möte som mig vilket var sjukt jobbigt.

Nu när jag väl känner mig helt över alla känslor (detta till stor del pga att jag ju gillar någon annan nu förstås) och vi lyckats återfinna vår vänskap och kan snacka som vi gjorde innan vi förstörde allt mellan oss. Ja då kommer han in här och ska kanske byta över. Han skulle bestämma sig i veckan. Just nu tror jag dock inte jag är intresserad av mer. Chansen till det förstördes nog i våra bråk efter att han sårat mig. Dock är jag kanske lite sugen på sex (då det vi hade var väldigt bra), men risken är väl att falla dit igen och bli sårad, men då är åtminstone inte avståndet problemet.

Nu ska jag inte ta ut för mycket i förskott bara. Han kanske inte ens flyttar som sagt, men klart mina tankar flyter iväg och undrar hur det ska bli, hur det ska kännas osv. Som en av mina vänner sa så skulle det kanske vara lite bra om jag lyckadesgöra han lite svartsjuk för att han skulle inse vad han går miste om och se att jag inte väntar för alltid, men jag är dock osäker på om det skulle bita på honom. Med hans kristna syn kanske han bara skulle se det som ett tecken på min "slampighet" och att han inte betyder mer för mig om jag kan gå till någon annan bara så där. Den som lever får se...

Lyckades inte bjuda in mig själv på middag

Ja det blir lång tid mellan inläggen nu. Pluggat så mycket den senaste veckan så det händer inte mycket spännande och när jag väl kommer på något bra att skriva hinner jag glömma av det innan jag sätter mig här. Har iaf den glädjande nyheten att jag får tillbaka min dator imorn :D 1,5 vecka innan jag trodde jag skulle få den så nu hoppas jag att det kommer tillbaka fin och hel. Hoppas att de inte installerat om den bara så jag får lägga in allt från början iaf. Har iaf sparat ner mina bilder denna gång efter att ha förlorat andra i tidigare datorkrasch :P

Snackat lite med Han idag iaf, men vi snackar ju nästan varje dag iofs. Fastna i en diskussion om gud härrom dagen och huruvida man kan veta om han finns eller ej, varför människor tror osv. Så det blev inte mycket sömn när man väl inlett en sådan diskussion. Idag hade jag iaf förväntningen att han kanske skulle bjuda tillbaka för allt jag bjudit honom på. Vi pratade om det igår nämligen, men nu hade han inte tid tyvärr.

Så det ledde till att jag prata ut med honom nu. Eller iaf sa jag att det sårade mig att alltid vara den som tar initiativ, alltid ställer upp, bjuder honom på saker och jag har gjort för att han alltid ska känna sig välkommen hit osv. Känner inte att jag fått den uppskattning jag förtjänar osv. Jag tror han tog mig på allvar nu iaf så vi får väl se om han tar sitt förnuft till fånga och prioriterar mitt sällskap. Har inte träffats sen 20e så får se hur det känns när vi ses igen. Det kanske blir på torsdag när våra tentor är klara. Det ska bli skönt och nu tror jag faktiskt det kommer gå bra, men har också pluggat som en galning  nu. Nu är jag dödstrött och tänkte söka upp sängen och min skönlitterära bok

0 läsare?

Är det verkligen så illa att jag haft 0 läsare de senaste dagarna när jag iaf haft några st de dagar när jag inte ens skrivit några dagar eller är det bara fel på mätarna igen?

Jag får hoppas att det inte är så illa iaf så fortsätt läs och skriva gärna kommentarer på det jag skriver! Nu får jag nog forts plugga tyvärr

Varför faller bara killarna på nätet för mig?

Ja då har en dag passerat på nytt. Vart i skolan hela dagen *suck*, men idag tänkte jag skriva om något jag tänkte mycket på. Varför killar verkar falla så mycket enklare för mig på nätet. Har under åren lärt känna en del killar här. En del riktigt bra och en del lite ytligt, men alla de jag lärt känna har alltid tyckt om mig massa och utifrån det har det också blivit flera förhållanden.

För som i år (eller ja förra året numera) lyckades jag ju kära ner mig en aning i tre olika personer, men det gick åt helvete med alla. Vet inte om det berodde på mig eller om det bara var otur eller vad det kan bero på. För samtidigt har jag flera internetvänner som säger att de inte förstår hur någon kan tacka nej till mig och att jag är typ den underbaraste som finns. Ord som förstås värmer mycket när det i övrigt har gått åt helvete :P Eller ja lyckades ju för visso nog få en kristen på fall, men det fick ju åt helvete pga hans tro, men men.

Men beror de olika bilderna på att man blir idealiserad på nätet, att man inte är sig själv eller på att man får chansen att visa vem man är. Jag har iaf en tendens och kunna prata väldigt öppet med folk på nätet just för att man inte känner dem och för att man inte har något att riskera och för att jag kanske är mer blyg normalt sätt. För jag tror inte att de som lärt känna mig på nätet har tyckt jag vart så annorlunda när man väl träffats.

Ja ni kanske har några ideer...Så nu är det väl kanske dags att ge sig ut på nätet igen då om det är hopplöst i verkliga livet *suck* Känslorna är ju fortf kvar för honom, men ibland funderar jag på om de kanske håller på att svalna och det vore kanske det bästa. Eller så beror det bara på att jag inte träffat honom på 3 veckor nu. Den som lever får se...

Sexdiskussioner, väntan på dator mm

Fy nu har jag inte skrivit på en vecka! Har liksom inte haft något att skriva. För det händer inte så mycket. Har mest pluggat eftersom det är tenta om drygt en vecka :( Väntar fortf på att få tillbaka min dator också, men när jag ringde om det i fredags skulle jag nog få vänta 3 veckor till!! Helt jävla sanslöst! Vart ju helt förbannad! Ska det behöva ta 5-6 veckor för att reparera datorn. Tycker de borde ersätta mig eller åtminstone ge mig en lånedator!

Nåja nu har man blivit av med de där aggresionerna. Vart och tränat idag också för första gången på några veckor nu. Blev en riktig genomkörare i kroppen. Sedan har vi haft massa sexdiskussioner som vanligt jag och mina vänner. T.ex om varför onani betraktas som sämre än riktigt sex. Eller snare varför folk skulle rynka på näsan om man sa att man onanerade flera ggr om dagen men inte skulle vara lika konstigt om man hade sex flera ggr om dagen. Om det berodde på skam, att det var tabu att prata om det eller om det helt enkelt bara beror på att det skulle vara ett tecken på misslyckande att man inte får bättre.

Bra dag

Önska jag hade något roligt att skriva men ja här händer inte mycket. Ska ju snart åka hem från mamma iaf. Haft en trevlig dag idag. Var på gamla jobbet och hälsade på nästan 4 h. Va ju tvungen att snacka med alla. Mycket trevligt. Sedan har jag faktiskt pluggat några timmar idag också. Gjort köttbullar till middag. Mycket gott! Bra dag med andra ord.

Nu är det snart dags att sova, Ska upp tidigt imorn för ovanlighets skull. Hoppas det ska gå bra. Först ska jag bara ta en liten kvällsdusch. Två veckor kvar till tenta. Börjar få lite tentaångest men det löser sig nog. Hoppas jag! Längtar efter min dator nu. Tycker inte om mammas. Gonatt!

År av överraskningar, utveckling och upplevelser

Ja då var det nytt år igen. Har gått så himla fort detta året, men nog vart ett av de bästa i mitt liv trots allt även om allt kanske inte gått som man velat heller. För ett år sen fira jag med min dåvarande älskling och grät när jag insåg att vi inte skulle fira igen för det var ju precis innan jag flytta. Hur mycket jag än hoppades att det skulle vara för evigt så gjorde det ju inte det och det var nog det bästa även om jag saknar honom mycket med!

Och hade någon för ett år sen sagt att jag skulle bli upp över öronen förälskad i en kristen hade jag skrattat och sagt att den personen ljög, men nu sitter jag ju uppenbarligen här iaf :P Ja och hur det ska gå med den saken vet jag ju fortf inte. Snart två månader sen vi hade en mycket mysig natt tillsammans. Kanske den enda. Jag borde ju ge upp jag inser ju det. Fan vill inte ge upp. Inte när man hittat någon som känns speciell, men ja det är väl bara att hoppas att det finns andra speciella personer.

Hoppas det nya året kommer bli minst lika bra och spännande som det förra. Har inte gett några löften men jag har alltid saker jag tänker att jag ska göra bättre, men det är väl dumt att säga och hoppas för mycket för oftast blir det ju inte så. Tiden räcker inte till och det är inte heller så lätt att lära en gammal hund sitta. Är dock nöjd med hur mycket jag utvecklades förra året så känner ändå att jag är på väg åt rätt håll. Jag hoppas det iaf! Den som lever får se...