Varför fattar han ingenting!?

Måste få skriva av mig lite....

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på honom att han inte förstår någonting och bara fortsätter bete sig så jävla klumpigt och taktlöst åt.

- När han försöker få mig till the bad guy för att jag skäller på honom när han betett sig svinigt mot mig.

- När han forts skicka förvirrande sms och när jag ställer honom mot väggen fortf har svårt att se vad som är så konstigt. Vadå han saknade ju mig då när han skrev det... Och han har ju sagt förlåt...

- Att han ens kan tro att jag ringer för att skälla ut honom. Fattar han inte att jag ringer för att jag mår så jävla dåligt av att slängas mellan hopp och förtvivlan! Att han gör mig förvirrad och att jag tänker på honom varje dag. Försöker få någon slags closure.

- När han varje gång (de få gångerna vi pratat) ska fråga mig hur det går med kärleken!? What?! För det första tror han ens att jag verkar redo för det? Och isf varför skulle jag vilja prata om det med honom!? Förstår att han vill stilla sin nyfikenhet, men nej det saknas brist på taktkänsla i det läget med!

- När han säger att jaha nu händer allting efter vi gjort slut. Du klipper dig och skaffar ny lägh etc. Mmm kanske en reaktion för att jag vill tänka på annat och fokusera på annat i mitt liv och gör allt för att må bättre och känna mig awsome.

- Ständiga kommentarer och tummen upp på allt jag gör på facebook. Ahh jag försöker ju glömma och stänga av honom från mitt liv. Visa mig lite hänsyn och håll dig undan tills jag mår bättre tack!

- När han säger att han är ledsen att vi inte kommer ses mer och att han gärna skulle titta in om han skulle ha vägarna förbi (hans bästa kompis är ju min klasskamrat). Saker och ting har sin tid... Verkar jag redo för att vara vänner?!

 

Sluta! Jag vill inte ha allt i mitt face hela tiden! Hur ska jag kunna gå vidare då!? Nu börjar det bli så frustrerande att jag känner att jag börjar bli otrevlig mot vår gemensamme vän för att så fort jag ser honom börjar jag tänka på detta/honom.

Nej jag tror väl inte han vill mig något illa eller är elak med mening.. Men det här gör mig galen. Säger ifrån gång på gång utan att han fattar. Sluta va så jävla egoistisk och tänk på att det är jag som är den som är sårad och lämnad och försök sätta mig i första rummet. Jag förstår att han tycker det är tråkigt att vi inte har kontakt, men nej det ger honom inte rätten att bete sig så här så länge jag inte klarar av det. För mig är det brist på respekt.