Raggningsförsöket

På begäran tänkte jag fördjupa mig lite i vad min bordsherre från förra veckan mailade mig för en vecka sedan.

Som bordsplaceringslek på sittningen skulle man skriva en kontaktannons. Vilket de flesta såklart tog med en nypa salt. Min löd ungefär som följer;

Jag kvinna 24 år söker dig man för vilda nätter.
Du gillar mysiga hemmakvällar, (nåt jag inte minns) och rollspel.
Önskvärd klädsel blåbyxor och bar överkropp.
Jag porrig tjej hoppas på att skämma bort dig både i och utanför sängen.

Vi kan väl säga att de flesta killar som läst den försökte övertala mig om att de var den perfekta killen för mig ha ha.
Typ kommentaren, "men jag har ju jeans och gillade rollspel när jag va yngre." Men hmm kanske inte var drakar och demoner jag syftade på :P

Nu till saken. Min bordsherre och jag ramlade från detta in på diskussionen om vad vi vill ha hos en partner. Som blev både seriös och mindre seriös. Jag förklarade iaf min fascination för blåbyxor och hur attraktivt jag tycker det är. Nu pratar vi alltså jobbarbyxor som hantverkare har. Grrr.. (Har ju en viss fallenhet för sådana. Senaste 2 exen elektriker...)

Addade honom på facebook efter sittningen eftersom vi kommer arbeta ihop de närmaste 2 månaderna. Fick några dagar senare mailet;
Tack för senast och för den intressanta diskutionen kring blåkläders attraherande effekt. Inser att jag får nog införskaffa sådana om jag ska imponera på dig:)

Jag kanske var elak när jag svarade;
Ha ha ja försöka går ju alltid ;-) men jag hade väldigt trevligt iaf.

Platt fall för stackaren...

Och nej det var väl inte mailet det var fel på. Hade det varit någon jag var intresserad av hade jag nog kunnat tycka att det var rätt charmigt. Men visste ju redan att jag inte var attraherad av honom varken utseendemässigt eller som person... civilingenjörer har tyvärr inte så mycket att hämta hos mig... Men trevligt hade vi ihop och hoppas på fortsatta framtida knäppa samtal.

 

För övrigt var det nog ingen som fattade hur mycket sanning det faktiskt låg i min annons. Klart jag överdrev lite på vissa ställen, men det mesta var ju bara jag. Galen, mysig, porrig och jävligt ohämmad!

Känslosvallningar

Känner hur allt brusar upp inom mig på nytt. Träffade precis vår gemensamme vän på lunchen. Kände hur jag försökte ignorera och stänga ute, men så frågade han hur det var och lite annat.

Ahh bara att tänka på allt igen gör mig illamående! Sitter nu med en klump i magen eller vad man ska säga samtidigt som jag skakar inombords av raseri.

Blir så förbannad när jag tänker på det hela. Vägrar ta mer skit. Samtidigt som jag blir ledsen för att jag inte känner mig uppskattad för allt jag gjort för honom. Han inser kanske inte det... Hur han kan vara och den kraft och energi jag lagt ner för att bemöta det, ta skiten osv för att jag älskar honom.

Jag kan tänka på allt jag gjort för honom när vi var ihop. Och ja jag vet att han uppskattade det, men ibland kanske inte så mycket som han borde eller som jag hade önskat. Jag gav honom allt! Jag har öppnat mig, stöttat honom i allt, gjort allt för att han ska ha det bra.

Så nej då kanske han inte förtjänar mig heller. Men gör någon det då? Ah jag vet inte. Jag är då inte perfekt, det tror jag inte heller. Och jag vill inte ha någon perfekt heller. Det tråkar bara ut mig. Jag vet ju det.

Blir så sentimental när jag tänker på allt som varit och allt går upp och ner. Ena stunden blir jag galen för att jag saknar det vi hade och andra sekunden blir jag rasande när jag tänker på hur han behandlat mig.

Jag har insett att jag nog gav honom för mycket och på så vis skrämde bort honom och gav honom den där olustiga känslan att han inte älskade mig lika mycket. För den känslan är aldrig bra/kul. Kanske är jag kvinnliga motsvarigheten till George (greys anatomy). Den där snälla killen/tjejen som på pappret är helt perfekt, men lite för snäll och i och med det tråkig. Jag vet inte...

Jag tror egentligen inte det är fel på mig. Självförtroendet är det inget fel på.. När jag tvivlar, tvivlar jag mer på att jag ska hitta någon som passar mig.

För jag vet att jag går hem hos killarna annars. Fick för övrigt mail från min bordsherre från en fest förra veckan. Ett ganska uppenbart raggningsförsak ha ha. Tyvärr är det ju aldrig de där man är intresserade av som blir intresserade av en... men jag vet att jag har "the skills" så att säga iaf... Nej nu måste jag springa..

Mitt liv just nu

Usch galen vecka har det varit! Lite för mycket energi och tankar som har gått åt honom förstås.

Börjar få mer och mer ordning i lägenheten, vilket är grymt skönt. Fick hjälp att borra upp resterande hyllor idag. Så nu väntar jag på min nya soffa och ska köpa en sänghylla också, men sedan är typ allt klart tror jag. Börjar känna mig hemma.

Har precis haft filmkväll med grannen nu. Mysigt. Han sov här inatt också. Behöver mysa ibland. Har blivit mycket film i helgen. I fredags var jag död och låg själv och kollade på baksmällan. Sjukt bra. Igår blev det god mat och A serious man som inte var så bra som jag hoppats.

Blivit massa shopping också sedan man fått csn såklart. Ja inte kläder eller något sådant utan olika kablar och router och lite annat praktiskt. Ska på bal på onsdag och köpt en del grejer till det och kemtvättat klänningen. Tråkiga pengar! Just nu försöker jag vara lite modig och hoppa på allt möjligt. Känner ingen där, men det blir spännande.

Hmm det här blev ju inget spännande inlägg alls, men får jobba på det till en annan dag. Så mycket jag egentligen tänkt skriva men när man inte får ner det på pränt direkt glömmer man av.

Orden bakom bråket

Bara för er nyfikna så vill jag klistra in mailkontakten jag refererade till i mitt förra inlägg.

Hans inledande mail;
Ledsen att du tydligen tagit illa vid dig att jag överhuvudtaget försökt hålla lite kontakt med dig på sistone, där fick man för att försöka vara lite mogen och trevlig..

Mitt arga svar;
Om du inte redan fattat det mår jag fruktansvärt jävla dåligt. Och ditt sätt att hantera situationen har inte gjort saker enklare för mig.

Har gång på gång försökt få dig att fatta, att behandla mig sjystare eller helt enkelt bara hålla dig undan vilket jag tycker är den normala reaktionen om man vill vara vän i framtiden vilket du hävdat att du vill.

Så trött på att hela tiden tryckas ner av dig och att du hela tiden försöker få mig som the bad guy. Märker också hur avtrubbad jag blivit av att hela tiden ta ett steg tillbaka. Men vi är inte längre ihop och jag behöver inte längre kyssa dina skor för att undvika konflikter. Ändå känner jag hur jag av gammal vana alltid backar och tar på mig ansvaret. För ja så är det att leva med dig.

Så vill du ha mig som vän så sluta vara egoistisk och tänk på mina känslor. Varje litet sms eller kommentar sliter ut hjärtat ur mig på nytt.

Du måste också kunna lära dig att ta kritik och inte direkt gå i försvarsställning och skjuta över problemet på den andra. Det är en av dina stora brister.

Som nu med detta mail försöker du återigen få mig till bad guy istället för att ta åt dig och be om ursäkt eller kanske skänka mig en tanke och lite tröst.

Tycker jag har all rätt att få skriva av mig i min allra privataste sfär och att få må dåligt och inte orka med att se dig. Det tycker jag att jag har rätten till. För det var jag som blev lämnad i mörkret. Och tycker det borde vara jag som har taktpinnen och skulle få bestämma när och hur jag är mogen att närma mig dig igen...

Stort bråk - vänskapen över?

Erviluca du fick som du ville. Fast han ordnade det så fint själv genom att ta bort mig som vän och blocka mig på facebook.

Efter att ha läst vad jag skrivit här det senaste vart han förbannad på mig och skickade ett mail inatt. När jag såg vad han skrivit skickade jag ett riktigt hårt svar och vräkte ur mig allt jag hållit inne på det senaste året. (Berättar mer imorn när jag kan skriva från datorn och inte mobilen..)

Hans reaktion var som sagt att blocka mig och jag är väl inte det minsta förvånad. Han är ju rätt duktig på att överreagera och desto sämre på att ta kritik.

Men är lite osäker på vilket som gjorde honom mest förbannad. Svartsjukan av att jag har någon annan och pussar på/sexar med eller det faktum att jag tycker han betett sig som ett svin mot mig och att han inte klarar att ta kritik.

Det tråkiga är att jag vet att vi aldrig kommer bli vänner igen om inte jag tar första steget. Och jag vägrar underkasta mig honom igen. Våra bråk som alltid slutar med att jag tar tillbaka allt jag sagt för att undvika att förlora honom. Men finns det något att förlora om det ska vara på det viset.

Nya krafter

Årets första yoga avklarad. Samla kraft. Inte tränat på 4 mån.. Usch mitt dåliga samvete är på topp. Har väl kanske inte varit så duktig på att ta tag i mitt liv och rå om mig själv. Desto bättre på att shoppa..

Samtidigt som allt är svårt att koppla bort. När jag på slutet ligger under avslappningsövningarna poppar han åter upp i mitt huvud. Både ilska och saknad. Saknar allt det vi hade såå mycket. Tänker tillbaka alltför mycket. Har svårt att förstå att det snart gått 3 mån sedan slutet och det känns som jag inte kommit någon vart alls. Vilket jag inte alls är nöjd med... 

Nya krafter. Imorn ska jag hem en snabbis och se musikal, vilket jag verkligen ser fram emot.

Men samtidigt ahh tar det emot då mamma idag berättat att hon förlorat jobbat och är ledsen över det och jag orkar inte med andras problem just nu. Jag stänger in mig och tänker på mitt eget. Ropar la la la och stänger allt annat ute. Önskar jag kunde fokusera mer på andra, men det är svårt när man inte själv har ro i kroppen.

Missmod

Trött på livet

Trött på allt

Kommer jag nånsin bli lycklig igen

Varför fattar han ingenting!?

Måste få skriva av mig lite....

Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på honom att han inte förstår någonting och bara fortsätter bete sig så jävla klumpigt och taktlöst åt.

- När han försöker få mig till the bad guy för att jag skäller på honom när han betett sig svinigt mot mig.

- När han forts skicka förvirrande sms och när jag ställer honom mot väggen fortf har svårt att se vad som är så konstigt. Vadå han saknade ju mig då när han skrev det... Och han har ju sagt förlåt...

- Att han ens kan tro att jag ringer för att skälla ut honom. Fattar han inte att jag ringer för att jag mår så jävla dåligt av att slängas mellan hopp och förtvivlan! Att han gör mig förvirrad och att jag tänker på honom varje dag. Försöker få någon slags closure.

- När han varje gång (de få gångerna vi pratat) ska fråga mig hur det går med kärleken!? What?! För det första tror han ens att jag verkar redo för det? Och isf varför skulle jag vilja prata om det med honom!? Förstår att han vill stilla sin nyfikenhet, men nej det saknas brist på taktkänsla i det läget med!

- När han säger att jaha nu händer allting efter vi gjort slut. Du klipper dig och skaffar ny lägh etc. Mmm kanske en reaktion för att jag vill tänka på annat och fokusera på annat i mitt liv och gör allt för att må bättre och känna mig awsome.

- Ständiga kommentarer och tummen upp på allt jag gör på facebook. Ahh jag försöker ju glömma och stänga av honom från mitt liv. Visa mig lite hänsyn och håll dig undan tills jag mår bättre tack!

- När han säger att han är ledsen att vi inte kommer ses mer och att han gärna skulle titta in om han skulle ha vägarna förbi (hans bästa kompis är ju min klasskamrat). Saker och ting har sin tid... Verkar jag redo för att vara vänner?!

 

Sluta! Jag vill inte ha allt i mitt face hela tiden! Hur ska jag kunna gå vidare då!? Nu börjar det bli så frustrerande att jag känner att jag börjar bli otrevlig mot vår gemensamme vän för att så fort jag ser honom börjar jag tänka på detta/honom.

Nej jag tror väl inte han vill mig något illa eller är elak med mening.. Men det här gör mig galen. Säger ifrån gång på gång utan att han fattar. Sluta va så jävla egoistisk och tänk på att det är jag som är den som är sårad och lämnad och försök sätta mig i första rummet. Jag förstår att han tycker det är tråkigt att vi inte har kontakt, men nej det ger honom inte rätten att bete sig så här så länge jag inte klarar av det. För mig är det brist på respekt.

VARNING

Bli aldrig singel. Det kan stå dig dyrt...

Har upptäckt shoppingens fördelar för att dränka mina sorger.

Idag har jag beställt soffa för 8600 (inkl hemkörning och montering för visso) och ett soffbord för 1500 (begagnat. Då det i butik kostar drygt 3000) och köpt en snygg vattenkokare för 250.

*dreggel*

Ungefär så här kommer det se ut fast mitt bord är i svart högglans och soffan är större än den på bilden och är precis dubbelt så bred som bordet. Men färgen och modellen är rätt lik.

Vart runt i alldeles för många inredes/designbutiker och drömmer mig bort i mitt framtida liv då jag ska bli rik och handla snuskigt mycket snygga prylar. Yes!

Hittills har den här flytten gått på drygt 30 000 kr... Galet!! Men fan vilket snyggt hem jag kommer få. Sköna hem nästa!?

Tur man bara är fattig student *gulp*. Nu hänger allt på att jag får jobba i Norge i sommar igen och bli snuskigt rik så jag kan sätta tillbaka pengarna på mitt sparkonto :P

Pussy Deluxe

Åh vad jag önskar att jag inte var fattig student som precis gjort av med över 20 000 på sin flytt... and there's more to come.

Har blivit alldeles för mycket klädshopping den senaste tiden också... Mindre bra...

Och nu blev jag lite kär igen. Var inne och kollade på Pussy Deluxe senaste kollektion.

Fan det är verkligen det ultimata märket och varför finns det inte i Sverige!? I somras var jag i deras butik i Prag (märket är tyskt btw) och vart runt i timtal. Det har allt jag vill ha. Sexigt, lite vulgärt, med humor, gulligt och tecknade figurer. Allt jag gillar i ett.

Nedanstående plagg spanade jag in idag och suktar efter. Fan om man hade mer pengar som sagt....Priserna för toppen är 649, klänningen 849 och hooden 699 kr.

He he mycket rosa blir det här. Som jag gillar. Kunde tyvärr inte få till större bilder, men är ni intresserade av att se mer kan jag rekomendera en titt på denna sidan;
http://www.napo-shop.com/tmpl/en/shop.tmpl?id=3pamLP5uDvC35NjqOiL1Bq;designer=Pussy+Deluxe;main_cat=0;cat=0;old_cat=;st=Home-en-PD

 

Dagens I-landsproblem

Den senaste tiden har jag kommit fram till att jag fått ett stort problem :P Lite av ett i-landsproblem skulle man nog kunna säga ;-)

Jag har med åren blivit lite för bra i sängen för mitt eget bästa. Eftersom jag har svårt att hitta någon som matchar mig. Sedan kan det också bero på att jag de senaste åren haft svårt att hitta killar här som är äldre än mig + att det blivit mest one night stands vilket jag inte tycker säger så mycket iaf.

Och ja det är kul att få vara äldre erfaren kvinna och the teacher ibland... Men inte hela tiden. Jag får alltid känslan av att han vinner så mycket mer på det i det läget. Han får ha sex med en skitcool tjej som är det bästa han haft och vad fan vinner jag på det mer än att jag får känna mig awsome ;-) ?

Och den senaste tiden har det blivit lite av en grej att jag blivit så odräglig att jag gärna påtalar det hela ha ha. Jag gillar ju att berätta hur fantastisk jag är och tror att folk ska inse att det oftast ligger ganska mycket självironi och en gnutta osäkerhet bakom det också. I detta läget trodde jag dessutom att killarna skulle skratta åt det och dissa en ha ha.. Istället har det lett till att de faktiskt tagit mig på allvar och blivit så osäkra att de inte lyckas prestera ha ha.

Så nu har det fan i mig blivit ett problem. Min granne tycker jag är så jävla awsome så att han blir osäker när han så gärna vill kunna besvara det, vilket lett till att han nu har svårt att få upp den ;-)

He he det roliga är ju bara att jag knappt visat ett uns av det jag kan utan hållit tillbaka ganska mycket på mig själv då det fortf känns rätt ovant att vara med någon annan osv. Och vissa saker vill jag spara för de jag verkligen älskar och vill skämma bort.

Vänner med fördelar

Sådär ja. Nu är det dags att rensa skallen och få ner en del saker på pränt. Ibland är det väldigt skönt att få skriva av sig lite.

När vi pratade igår frågade han hur det gick med kärleken.. Vad han nu trodde det skulle leda till? För det första undrar jag om han tror att jag är redo för något sådant och för det andra om jag isf skulle berätta det för honom. Jag sa iaf som det var att nej nej finns inget sådant. Har inte direkt försökt heller.

Vad jag däremot inte sa, och som jag inte heller berättat om här tidigare är att jag sedan drygt en månad tillbaka har någon slags kk-förhållande med min nya granne. Fast så mycket till kk vet jag inte om det är. Ja vi har haft sex några ggr, men det är mer att vi umgås typ varje dag, myser, pussas osv.

Jag tillfredställer mitt närhetsberoende.

Och nej vi är inte tillsammans hur mycket det än kan låta som ett förhållande som mina vänner påpekar. Det finns inga sådana känslor från någons sida. Senast härrom dagen pratade vi om det igen och konstaterade att vi båda fortf ligger på samma plan.

Vi har trevligt och mysigt ihop. Mer än så är det inte. Det är precis det jag behöver. Någon att krypa ner med under täcket och kolla på film med. Någon att hålla om. Men det pirrar inte och det känns inte rätt och allt för många ggr tänker jag på darlingen och önskar jag var i hans famn istället. Men det är bättre än ingenting. Dessutom är han inte min typ alls och inte det jag är ute efter så jag hade inte varit intresserad varken med eller utan brustet hjärta.

Men vi kan prata om allt. Han stöttar mig och som jag skrev i förra inlägget var det också han som tvingade mig att ringa darlingen.

Anledningen till att jag inte velat skriva något innan är inte att jag har problem att berätta för er utan för att jag är ganska säker på att darlingen läser min blogg. Gav adressen till honom när vi gjorde slut. Innan dess har jag vägrat låta honom läsa. Det här är min dagbok. Min privata sfär. Det ställe där jag kan prata om ALLT. Men nu har ju jag google analytics och kan se vart mina läsare finns (känn er stalkade kära vänner :P ) och konstigt nog har jag haft en frekvent återkommande besökare både från hans hemort och studieort... Sammanträffande?

Men om nu hoppat är ute så spelar det ju ingen roll att han vet vad jag pysslar med på min fritid :P

Redo att berätta

Nu tror jag att jag är redo att berätta..

Var bara en sak jag behövde göra innan..

Igår ringde jag nämligen honom..Min granne hade tjatat på mig i flera dagar att jag borde göra det. Eftersom det verkade finnas ouppklarade saker mellan oss, med alla förvirrande sms osv.

Snackade en timme faktiskt och det var trevligt och lättsamt och bara snacka skit så det kändes inte direkt stelt eller så.. men så kom det oundvikliga att jag ville ställa honom mot väggen för de där jävla smsen och fråga vad han egentligen menat och hur han tänkt med dem..

Blev lite hetsk stämning där ett tag. Han går ju alltid direkt i försvarsinställning och frågade om jag bara ringt för att skälla ut honom....

Wtf där höll jag på att lacka ett tag när han blev arg på mig när jag tycker det är han som betett sig som en idiot. Men visst sedan bad han om ursäkt flera ggr och jag sa att jag inte trodde han menade något illa med vad han gjort, men att jag blivit förvirrad/fått förväntningar etc och undrat om han inte kunde tänka längre än så....

Kändes delvis som han förstod, men samtidigt inte helt. Och ett tag höll vi på att falla in i våra cirkelbråk när jag frågar varför han inte direkt skrev vad han ville istället för att skriva annat som gjorde mig förvirrad. På vilket han svarade att vadå jag förklarade ju sen... Men ahh hade det inte varit lättare att vara tydlig från början...

Nåja känns väl inte som att vi kommer längre i de diskussionerna. Förhoppningsvis gör han inte om det. Men jag sa att han gärna får skriva och att han får sakna mig och såna saker, men att han får uttrycka det på andra sätt då. Så jag förstår om han saknar mig som person eller flickvän.

Han sa iaf att han inte menat något mer än att han saknat mig. När man vart ihop länge och sedan bryter helt och inte hörs alls på flera månader och att han tyckte det var tråkigt att jag sagt att vi inte skulle ses mer igen etc. Men fortf... varför inte bara skriva exakt så. Utveckla sig lite... Ok jag vet att jag är mästaren på långa, förklarande sms.. men så mycket begärt är det väl inte..

Så nu är det här gjort iaf. Känns som att det varken ledde framåt eller bakåt. Å ena sidan så dog väl mitt hopp delvis med detta då det kändes som att han verkligen inte menat något mer eller haft second thoughts så att säga. Så på så vis borde det bli lättare att gå vidare, vilket till stor del var min mening med samtalet... Men å andra sidan så vill jag inte gå vidare och det blev man ännu mer smärtsamt påmind om när man snackade och hörde hans röst. Hade trevligt och bara vill ha honom i mitt liv.. Men som vän... nja jag är absolut inte redo för det just nu...

Hemligheterna.. ja de kommer. Men måste äta frukost först. Och dessutom hade detta inlägget blivit allt för långt om jag skrivit om dem med :P

Nattliga telefonsamtal

Härrom dan drömde jag att han ringde mig.
Jag svarade, men med min crappy telefon kunde jag förstås inte höra vad han sa. Bad honom ta om det och hörde fortf ingenting. Frustration!

Det slutade med att han vart irriterad/frustrerad av att jag inte hade hört och ångrade sig istället och la på.

Sedan tror jag att jag vaknade...

Ville han säga någonting till mig? Varför kunde jag inte höra det?

Det man inte vet..

Illamående

Oro

Tankar

För mycket tankar

Inbillning?

Paranoia

Hoppas min intuition inte stämmer denna gång

Då vill jag inte leva

Hemligheter

Fy vad jag varit dålig på att skriva senaste tiden. Tror mest att det beror på att jag just nu funderar på om jag ska skriva om en sak eller inte här. Känns som att det snart är dags att sluta undanhålla vissa delar för er kära läsare. Tror jag behöver några dagar till att tänka dock... För jag vet inte om jag vill att riktigt alla ska veta....

Tvetydigt

Jag önskar du var här och skruvade med mig...

But don't screw with my heart...

Kort update

Sorry att jag vart dålig på att uppdatera, men flyttade förra helgen och har dels haft problem med nätet, men också haft sjukt mycket att göra.

Har haft långa dagar med föreläsningar och andra grejer på kvällarna + ikea och annat smått och gott. Helgen har också bestått av ikea och inköp och skruvande etc...

Så i övrigt har jag inte mycket spännande att skriva. Senaste inlägget skrevs i onyktert tillstånd och resulterade i ett långt sms till darlingen om att jag saknade honom och att han får sluta med sina fasoner :P Fick inget svar dock, men kan väl inte säga att jag förväntade mig så mycket.

Nu är jag lite för trött för att orka skriva något mer intelligent känner jag :P

Och sedan är jag lite ledsen att ingen kommenterat de här smsen jag fick från honom för några veckor sedan. Jag vet verkligen inte vad han sysslar med. Han vill vara vän, men beter sig inte som en sådan...