Kommer till skolan idag med ett leende på läpparna och hela person strålar. Alla vet ju vad jag gjorde igår så de bara skrattar åt mig och säger "Marion är du kär nu?"
Jag vet inte riktigt, men jag vill inte vara det. Inte ännu. Det är liksom inte ok. Känner honom kanske inte tillräckligt väl och sedan kan jag inte tillåta mig själv till att känna något sådant heller. Är så rädd för att bli sårad igen. Är rädd för att vara för på eftersom det inte är "ok" att gilla någon så mycket på så kort tid. Är rädd för att förlora någon man tycker om.
Jag är hopplös! Jag har så lätt för att få känslor för folk. Sedan kan de iofs försvinna rätt fort också, men jag hatar det. Hatar att sätta mig själv i situationen. Försöker hålla band på mig själv, men det går lite åt helvete :P Mitt liv är en berg och dalbana och ena dagen kan jag gå runt och skina som en sol när något bra har hänt och andra dagen kan allt vara åt helvete pga något litet som skitit sig.
Kan det inte få vara min tur den här gången. För jag vill bli kär...lyckligt kär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar